Mammor och deras strider för att bli av med sina ex och få ensam vårdnad.

Jag orkar inte läsa alla inlägg, men om jag fattar det hela rätt så har du haft det kämpigt ända från start eftersom erat barn var så litet då ni skildes åt. Jag förstår verkligen att det är en stor sorg att inte få träffa sitt barn så mycket som man önskar. Det var dumt att mamman flyttade så långt bort att det är svårt för dig att träffa barnet, då måste det även vara svårt för dig att vara med på föräldramöten m.m. Trodde skolan hade ett ansvar att ge information till dig även om du inte har vårdnad om barnet. Boendeföräldern ska väl underlätta för barnet att träffa den andra föräldern för annars kan man mista vårdnaden? Så trodde jag att det var. I ditt fall kanske du haft extra mycket mot dig, men jag tror faktiskt inte att man ska utgå ifrån att systemet alltid favoriserar mammor. När jag och exet var på Familjerätten och sedan i domstol så kändes det snarare som att alla inblandade var extremt på sin vakt mot att favorisera mamman och lyssnade mycket noga på pappan. Men i slutändan fanns det så mycket som talade för att jag var den mest lämpade föräldern att jag fick ha våran dotter mest. Pappan fick fortsatt delad vårdnad och 8 dagar i månaden samt vartannat lov. Sen har han schabblat bort det hela mer och mer. En bra pappa bryr sig verkligen om barnet och bör få ha sitt barn - men det finns även pappor som bryr sig mer om millimeterrättvisa, prestige och pengar än om att verkligen umgås med sitt barn. Vissa pappor i den här tråden stigmatiserar sig själva och gör de bra papporna en otjänst. Självklart finns det även dåliga mammor därute. Jag tror och hoppas att Tingsrätten granskar varje fall noga och tar beslut utifrån fakta, men säkert kan det bli fel ibland. Men det är långt fler kvinnor än män som jobbar inom vården, som vabbar, som tar hand om sjuka anhöriga - så kanske finns det trots allt en mjuk, vårdande sida som kan vara till fördel då man ska ta hand om barn, åtminstone mindre barn? Det skulle vara önskvärt om män kunde begripa att det kan vara detta som ibland kan ligga till grund för att mamman får ha barnet mer. Men det är aldrig försent för dig som pappa att få en bra relation till ditt barn - barnet kommer att granska sina föräldrar och själv bilda sig en uppfattning så småningom och då kanske allting vänder till din fördel. Mindre barn behöver kanske mamma mer, men när de blir större kan en del söka sig till pappa.

Din och min situation är relativt ovidkommande när det kommer till orättvisor eller favorisering. Det räcker gott att läsa statistiken kring hur det ser ut utfallsmässigt så inser man att det är så. Addera lite domar och artiklar från insatta på det för att bilda sig en egen uppfattning.

Det kan mycket väl vara som du säger men säg det då och var öppna med att det är så det bedöms. Idag tror alla att det är rättvist och att när det inte blir rättvist är det för att man är en misshandlande, missbrukande galning annars hade det blivit rättvist. Samhället har ett ansvar i och för detta.

j

Ett problem är att det är den olämpliga föräldern som lätt får vårdnaden. Lätt att förhala och begränsa umgänget. Detta leder till att den andre föräldern inte kan vara just förälder och vips så förlorar barnet den föräldern. Ofta handlar det ju om kontrollbehov i grunden, inte så ovanligt med personlighetsstörningar heller.

Skulle inte säga att det sker någon prövning överhuvudtaget i domstol. Det hela är ett psykologiskt spel, den som spelar bäst får barnet.

Mycket bygger på fördomar om män som kriminella, missbrukande kvinnomisshandlande pedofila våldtäktsmän. Det är ju det systemet är uppbyggt efter i utgångsläget. Det kompenseras väl med att just dessa olämpliga fäder (och mammor för den delen också) ändå får rätt att träffa sina barn.

Och som umgängesförälder är du i praktiken helt i händerna på boendeföräldern. Systemet är helt snedvridet.

j

Ett problem är att det är den olämpliga föräldern som lätt får vårdnaden. Lätt att förhala och begränsa umgänget. Detta leder till att den andre föräldern inte kan vara just förälder och vips så förlorar barnet den föräldern. Ofta handlar det ju om kontrollbehov i grunden, inte så ovanligt med personlighetsstörningar heller.

Skulle inte säga att det sker någon prövning överhuvudtaget i domstol. Det hela är ett psykologiskt spel, den som spelar bäst får barnet.

Mycket bygger på fördomar om män som kriminella, missbrukande kvinnomisshandlande pedofila våldtäktsmän. Det är ju det systemet är uppbyggt efter i utgångsläget. Det kompenseras väl med att just dessa olämpliga fäder (och mammor för den delen också) ändå får rätt att träffa sina barn.

Och som umgängesförälder är du i praktiken helt i händerna på boendeföräldern. Systemet är helt snedvridet och stöder den som mobbar och trakasserar.

Finns en väldigt stark lobbying för att begränsa faderskapet, men det börjar väl hända lite saker iallafall. Men det går väldigt sakta.

Statistiskt sätt är det säkert så att fler mammor tilldöms vårdnaden av barnen och får stå som boendeförälder, och det kan finnas fall där Tingsrätten bedömt situationen orättvist, men det skulle också kunna vara så att det faktiskt är fler mammor som har en mer utvecklad förmåga att vårda ett barn på lämpligt sätt, särskilt yngre barn. Därmed inte sagt att det inte finns pappor som är toppen. I ditt fall har ju rätten inte dömt ut dig som pappa, men eftersom barnet var litet när ni föräldrar flyttade isär och det fanns ålder och avstånd att ta hänsyn till så har man bedömt saken utifrån det. Sen kanske ditt ex och mamman till barnet har jävlats med dig, och det är fel av henne. Om du bara ser på saken rent rättsligt, hur skulle rätten dömt på ett bättre sätt? Avståndet kvarstår ju mellan dig och barnet.

Har själv inte stängt ute någon, men vet kvinnor som gjort. Är ett fåtal i gruppen (för ensamma mammor) som faktiskt valt att stänga ute sina man och isåfall inte baserat på egoism utan på oro för barnet.

Tittar man på verkligheten istället för enskilda udda fall, så ser man klart och tydligt att trenden har vänt för länge sedan.
Är massor av kvinnor som vill stänga ute sina män pgr av att männen faktiskt skadar barnen. Har ganska bra kontakt med två inom soc som jobbar med just detta. De ägnar fruktansvärt mycket tid åt att försöka rädda barn från misären hos deras fädrar. Det är nästan omöjligt att få barnets egen vilja igenom.
Ofta betalar männen dyrt för en advokat som övertygar, precis som rätten dömer till männens fördel. Kanske inte funkade så för 30 år sedan, men numera är det så.
Finns massa organisationer för barn och kvinnor som straffas av lagen och rätten.

Är EXTREMT många män som har ensam vårdnad över sina döttrar och utsätter dem för sexuella övergrepp. Soc har så många fall av anmälningar så de vet inte hur det ska lösa det. Är alltså inte mödrar som är arga, utan barn som är traumatiserade och ångestfyllda konstant av besöken hos papporna. Men oftast duger inte ett barns ord mot ett vuxet.
En kvinna som vill rädda sitt barn från misär brukar bli fråntagen vårdnaden för att rätten anser att männen och kvinnan har samma rätt till barnet OAVSETT vad barnet säger.

Givetvis så skulle en männen aldrig erkänna sina handlingar utan spelar på att kvinnan är galen. Men i slutändan mår många barn bättre utan sin far. Givetvis inte alla, men många.
Är väninna med en äldre kvinna, hon är permanent skadad efter övergrepp som barn, av sin egen far. Hon tvingades leva med honom mot sin vilja.
Hon jobbar med rättsfall numera. Hon sliter nästan håret av sig för hon blir så förfärad över alla fallen med barn som tvingas leva med våldsamma fädrar.

Precis! Du håller säkerligen inte med mig, men du pekade ut något som stämmer.

Hört otaliga män som tror att de är kapabla att ta hand om en nyfödd eller ett barn som är 1 - 2 år. Givetvis är pappans närvaro bra, men han kan aldrig ersätta modern.
Det är livsfarligt att lämna en nyfödd med enbart fadern, för han är inte biologiskt skapt för att vårda ett litet barn. Han behöver inte ha onda avsikter, men det är en hälsorisk.

Mannen är skapt för sex, kvinnan är skapt för barn. Ifall modern är ett svin, så lär barnet komma till fadern för eller senare och söka kontakt. Mannen förlorar inte barnet för all framtid om han inte gjort något dumt.
Det finns orsaker till att kvinnan bär barnet i 9 månader, för hon är skapt att vara nr 1 i barnets liv.

Hade männen vårdat relationen så hade familjen troligtvis varit hel och båda föräldrarna hade kunnat samarbeta.

Jag hade aldrig någonsin valt min far före min mor. Tror i stort sett alla väljer sin mamma före sin pappa om inte mamman gjort något olämpligt eller är elak. Pappor som vill ha sina barn och stjäla mammans rätt, de förstör troligtvis för barnet mer än vad de hjälper.

[QUOTE=MissTortoise|65431853

Det är livsfarligt att lämna en nyfödd med enbart fadern, för han är inte biologiskt skapt för att vårda ett litet barn. Han behöver inte ha onda avsikter, men det är en hälsorisk.

Mannen är skapt för sex, kvinnan är skapt för barn. Hon är skapt att vara nr 1 i barnets liv.

Hade männen vårdat relationen så hade familjen troligtvis varit hel och båda föräldrarna hade kunnat samarbeta.

Pappor som vill ha sina barn och stjäla mammans rätt, de förstör troligtvis för barnet mer än vad de hjälper.



Vilka sorgliga och omogna generaliseringar...

Tröttsamt att läsa sådan dynga och om en attityd som bara förstärker könsrollerna och ökar svårigheten för alla ansvarsfulla, mogna och engagerade pappor vid en separation eller skilsmässa.

Männen ska vårda en relation men kvinnan har inget ansvar att göra detsamma.

Pappan stjäler mammans rätt och förstör för barnen om han vill vara en närvarande föräldrar.... Pinsam inställning!!

Inte konstigt att 200 000 barn i Sverige inte har kontakt med sin pappa eftersom den främsta anledningen är att mamman vägrar barnen rätten till att ha en fungerande relation med sin pappa.

Vissa är givetvis inga förebilder och har säkert problem med missbruk och annat, men det finns många mammor som är urusla föräldrar med en diger personlig problematik också.

Man ska aldrig generalisera i dessa viktiga frågor.

Man blir bara trött att läsa sådant dravel... Rent ut sagt bedrövlig inställning! Usch!

Det här måste vara bland det dummaste jag läst i hela mitt liv

Kan bara instämma och tråden dog ju tyvärr strax efter det inlägget, men det var bedrövligt att läsa.
Det sorgliga är att väldigt få kvinnor skulle kritisera en sådan inställning.

Jag själv är kvinna och avskyr hur andra kvinnor utnyttjar fallen där andra barn och kvinnor faktiskt far illa till. De använder det till sin fördel att ljuga ihop en liknande story eftersom de vet att myndigheterna är rädda för att chansa i sådana här fall. Tycker det är synd att media inte uppmärksammar detta problem. Det är större än vad många tror.

Då är du värd en röd ros för tyvärr så brukar kvinnor hjälpa och skydda varandra. Jag startade själv en tråd för 10 år sedan i detta ämne och har själv upplevt hur alla väljer att titta bort eller strunta i en förtvivlad pappa som ville vara en närvarande förälder. Efter 3 mordförsök, otaliga hot och allmänt vansinne i 15 år valde jag till sist att vända mig till Soc för att få hjälp att få till stånd ett samarbetsavtal. Mamman vägrade skriva ett samarbetsavtal och Soc visade ingen förståelse för den terror jag blivit utsatt för. De ignorerade mig totalt och sedan dess är kontakten helt bruten till min numera vuxna son.