Jag höll på att dö i sömnen av något som inte existera

Glöttigt av dig att börja gråta inför någonting du tror är döden, den är naturlig och en process vi alla kommer att genomlida.


Vaknade på magen i min senaste sömnparalys med armen liggandes över mitt huvud, någon släpade mig lugnt i armen och sedan skars min hals av. Smärtan existerade givetvis inte men känslan av att halsen öppnade sig och blod forsade ifrån halspulsådrorna fanns där och efteråt tänkte jag för mig själv att möjligheten att det är så det känns bortsett ifrån smärtan är ganska stor och att kroppen förmodligen redan vet hur det känns för att det har hänt andra. Ungefär som om vi är uppkopplade till något universalt medvetande, för känslan var genuin och jag tvivlar inte på att det är så det känns.

Jävlar du var alltså vaken när du upplevde detta?

Du är vaken under en sömnparalys, det är din kropp och din hjärna som sover. Det är du som blir medveten under sömnen när hjärnan paralyserar kroppen för att du inte skall kunna springa runt när du drömmer och när du blir medveten i detta stadiet så uppstår fenomenet sömnparalys.

Jo, jag det vad det är det var en dum fråga har aldrig hört om en så pass specifik upplevelse som du beskriver, blev du rädd eller fattade du att det var sömnparalys?

Tjockiszombiemardrömspillren kan fucka rejält med en...

Jag har lidit av återkommande sömnparalyser i många år men denna var den mest extrema, men jag var mycket medveten över att det var en sömnparalys som skedde och det skrämmer inte mig längre.

Jag har sjukt mycket sömnparalyser, bryr mig inte ens längre. Har sett massa konstiga saker, folk som kommer upp där jag sover och försöker skaka mig, svarta skuggor som rör sig i rummet, har även hört någon sjunga i min hall med mycket mera. Har minst en sån här i veckan, men vet varje gång vad som händer nuförtiden, tycker tillochmed om det lite grann. Jag tror det är såna här upplevelser som många tror är övernaturliga och tror att det är något mer än att hjärnan spelar ett spratt med en. Kan märka en skillnad i hur frekventa min sömnparalyser blir relaterat till min medicinering, ju mindre jag äter desto mindre klarvakna drömmar får jag också.

Jävlar vad is i magen du måste ha för att inte bli rädd!!! Jag har ofta sömnparalyser där jag vaknar abrupt och inte kan andas eller röra mig, jag förstår att det är en sömnparalys men blir lika illa berörd varje gång...
Har du något tips till mig som blir jätte rädd varje gång?

Kan till lägga att jag har stora problem med högst ofrivillig lucid dreaming som gör att det är svårt för mig att fatta om jag är vaken eller inte då det är väldigt realistiskt samt att jag känner fysisk smärta i drömmen vilket ibland bär över till sömnparalysen, så har du något tanke trix att dela med dig av vore jag tacksam.

Det kan stämma att jag har, samtidigt så är det ett tillstånd jag har accepterat alltid kommer till att existera i mitt liv och låter det därför inte knuffa mig ur balans. Det som sker är inte på riktigt, det är bara att andas och vänta på att det upphör - enda gången jag blir lite irriterad är när de sker återkommande på samma natt och där är rekordet sju sömnparalys, men detta är mycket ovanligt.

Det enda jag kan säga som är av hjälp är att du måste acceptera att detta tillstånd alltid kommer att existera i ditt liv, och genom detta kommer du sakta att märka vid varje sömnparalys att du hanterar det bättre. Blunda, fokusera på andningen och vänta på att vakna. Är du säker på att du inte kan andas eller är detta en illusion drömtillståndet skapar hos dig? Att du är maktlös? Visa att du är av makt och att ingenting kan störa det.

Klardrömmar/Lucid dreaming har jag enbart upplevt ett par gånger och finner det fascinerande, även fast att man kan träna sig till dessa så har jag inte orkat och kommer förmodligen inte orka. Ett tips för att veta om du har svårt att vara medveten över att du är i en klardröm är att försöka titta på samma sak två gånger, du kommer till att förstå när du gör detta.