Har ingen livslust längre, går i tankegångar och lever nästintill ensam.

I början var det fint, som ett barn jag var, ett tag åtminstånde. Det förändrades fort tidigt, omständigheter fick mig att slänga både brio-tågbanorna och allt vad livets optimism borde vara. I halva mitt liv blev jag omkastad av olika vårdnadshavare och soc-tanter jag inte längre minns namnet av. Det jag kommer ihåg var att de drack kaffe, och åt hallongrottor. Sen stormade det igen, och igen. Min pappa han dog, ingen större roll spelade han ändå som alkoholist - men att förlora sin pappa man aldrig kände är som att veta att ens mormor dog innan man föddes utan en chans att gottgöra för det. Men så är det ju iallafall.

Det finns mycket att skriva om det inte så långa liv jag levt. Jag önskar allt var mer simpelt ibland och jag avundas människor som har en omsorgsfull familj, utbyttelsefulla relationer och en glädje som jag inte själv riktigt kan relatera till. Ibland kanske, under väldigt bra omständigheter. I dagsläget, pluggar jag sista året på gymnasiet i Stockholm. I skolan läser jag samhällsprogram och vet inte alls riktigt vad jag ska ta mig till senare i livet. Se mina betyg är bra, men det får mig inte att bli motiverad att studera. Se mitt utseende är bra det med tydligen, men motiverar mig heller inte till att söka kärlek och eventuella romanser. Det finns ett hål i mig som jag ej kan fylla, det är det ända sättet jag kan förklara det på.

I senaste skeded har jag försökt tagit avstånd till mina ''drogintresserade'' vänner, av rekommendation från min psykolog. Jag har även dumpat en flickvän med psykiska problem som kört mig i botten. Så i sin sammanfattning, jag är singel - ung - studerande och så in i helvetes jävla olycklig och tom i själen. Jag funderar på självmord dagligen, ser det som en utväg om nåt. Men mina instinkter vill fortfarande inte. Nu läser jag Charles Darwins bok ''On The Origin of Species''. Jag fashineras av vetenskap, som inbiten ateist. Och jag ser boken kanske som ett skäl att ta livet av sig, en anledning, en motivation. Vad för sorts riktning i livet borde jag gå, eller snarare kan det vara en god ide för mig, som oturligen men sannerligen fått dåliga omständigheter i livet att ta mig ur? Mvh FlowerFactory.

edit: kan tilläggas att jag nydligen gått igenom den värsta ångestperioden i mitt liv, från november till februari. Jag fick börja gå på antidepp som nu stabiliserat mig något (inga fler panikångestattacker, självskadebetende) men jag är helt döende inombords känner jag mig. Jag må mått hejdlöst dåligt innan men känslorna var ändå där av en anledning. Nu är jag helt borta känns det som.

Det här har kanske inte med saken att göra, men jag skulle vilja att du börjar skriva lite dikter. Sedan får du jättegärna posta dem till mig eller lägga upp här på Flashback. Du har en ton i ditt skrivande som jag starkt gillar. Ta vara på det och du kommer gå en stor framtid till mötes.

Men vad du än gör, strunta i drogerna och försök lev på. Bättre dagar kommer att komma. Men de kanske inte kommer idag, de kanske inte kommer imorgon eller ens nästa år, men de kommer att komma var så säker och du kommer ångra dig bistert om du inte finns kvar då för att uppleva dem. Det garanterar jag.

tror du behöver ett mål.
Skolan och flickvänner räcker inte som motivering för dig.

Du verkar väldigt begåvad, jag tycker du skall ransaka dig själv och komma på ett "idiotmål" som du inte låter dig pratas ur, och börjar realisera det.

Tex att bli aktiemiljonär, ta mycket vikt i bänkpress eller kanske ge ut en bok.

Känns i din beskriving att du går lite på friväxel. Rikta dig själv och börja sträva.

Jag känner med dig. Jag tror att du behöver mening. Jag tror att om man öppnar sig för mening så kommer det till en, men att man ibland aktivt måste välja att se den. Denna upplevda mening är självfallet subjektiv och avfärdas därav allt för lätt av vetenskapen. Jag skulle därför vilja föreslå att läsa till exempel Carl Jung istället för Darwin just nu.

Tack, vad snällt av dig. Jag har faktiskt lite texter jag skrivit, vet inte om jag vill lägga upp dom på flashback men pm:a mig gärna.

Till saken, på tal om drogerna. Jag är inte missbrukare, inte ens av alkohol mer eller mindre. Men känner att jag står framför mitt liv just nu och ska betämma vilken väg man skall ta - vilken som känns rätt både moraliskt och praktiskt. Droger känns därför lockande som nånting meninsfullt iallafall för mitt ego, sen lär det väl gå åt helvete med allt. Men det är det, tanken finns där - samma med döden men mina instinkter som en nybliven vuxen människa säger åt mig att inte tappa greppet om det liv jag kan börja varje dag. Hoppas du förstår, dessa tankegångar gör mig väldigt ofokuserad på det praktiska i livet dvs skola, jobb och kompisar. Att stänga av och bara gå till jobbet funkar ju för stunden, där behöver jag mest stå i en cafeteria och blippa varor. Vad nu det har för mening. Men det är ett bra disktraktionsmoment, men du vet i slutet av dagen, innan jag går in i min sömn känner jag alltid samma klump i magen som att jag inte kan finna tillfredställelse här.

Jag håller fullkomligt med dig angående att man har ett ansvar att se meningen och lusten. Men det är någonting som man måste öva upp, tankesättet. Jag brukar gå och träna ibland, det har jag funnit vara mycket roligt även under dysta perioder. Men i det långa loppet vet jag inte vilket liv jag kommer leva och det gör mig livrädd. Jag antar att det jag borde göra är att andas lite och ''enjoy the ride'' till denna vad-det-än-är för fritid. Men tryggheten tror jag inte finns där i mig efter kringkastandet som barn och ohållbara omständigheter. Hur ska jag ge mig den kärlek min uppväxt skulle givit mig? Mvh

Köp hem Johannesört, och börja dricka kamomill te på kvällen och grönt te under dagen.

Johannesört får inte kombineras med antidepressiva läkemedel, jag går redan på antidepp.

Släpp den skiten och håll dig till örter, du vill inte sitta fast i läkemedelsföretagens kugghjul tills dess att du skall dö. Meditation är också till att rekommendera men detta kräver en stark karaktär, illvilja och disciplin.