Vad är fel på mig? (kan få sparken)

Jag vet med mig att jag inte är som alla andra men i mitt ena arbete börjar nu folks viskningar gå över till klagomål och folk börjar kolla snett på mig.. ska berätta lite om mig själv:

- Jag har en förmåga att stänga av verkligheten, jag försvinner in i mig själv och det jag gör så pass mycket att jag kan missa vad som händer omkring mig / att folk talar till mig eller ropar mitt namn, jag brukar skylla på att jag är inne i mitt arbete och att jag är väldigt fokuserad och engagerad.

- När ett ny uppgift vankas är jag alltid först på med ett brinnande intresse och en nyfikenhet, jag går in för det till 100% och jobbar hårt och njuter av varje sekund, men lika fort kan den känslan avta och jag blir likgiltig med min uppgift (jag gör såklart klart allt) men känner inte samma känsla som vid start.

- Jag är extremt antisocial, jag hälsar på de andra och är aktiv i "seriösa" samtalen som krävs av mig, men jag kan inte småprata eller vara socialt delaktig utanför dessa, jag får ångest och panik av att vara social och småprata så det undviker jag helt, dvs (jag äter aldrig med dom andra, fikar inte, osv) då dessa saker känns mycket jobbiga för mig.. Till vardags så har jag inga vänner eller kontakt med någon form av släkt / sociala nät, är en ensamvarg av rang..

- Jag kan ena stunden vara glad och uppåt och i nästa stund bli arg och irriterad över en liten bagatell, jag blir väldigt lätt arg och då menar jag inte lite småsur.. detta är inget jag nånsin visar utåt utan dessa känslor håller jag inne..

- Jag har svårt och ta konflikter utan är mer att jag håller med och nickar instämmande för att slippa behöva ha mer och ge i ämnet, känslor följer i samma mönster och är också något som jag har svårt med, det jag känner håller jag inom mig och visar inte det utåt eller berättar om jag har problem med någon eller mår dåligt över något..

- Jag kan ha ett ordentligt ordningssinne och känna att saker ska vara på ett visst sätt (följa ett visst mönster, eller ligga på ett visst sätt för att jag ska känna mig nöjd / bekväm) jag vill inte att något ska bli gjort halvdant utan det ska vara perfekt (folk retar sig på det)

--------------------

Det där är kort vad jag kan komma på nu. Så, någon som känner igen någon/något i detta och kan ge mig en tanke om vad som kan spöka? känner själv att mitt liv kan vara tufft många gånger, men försöker tackla allt så gott jag kan.

Jag känner inte att det är rätt att sparka någon för att denne är annorlunda, jag sköter mitt jobb och gör allt som krävs av mig och mer därtill..

Skulle säga att du helt enkelt är annorlunda. Sen om du går till en läkare säger dem "Aspberger"
Men jag skulle säga att det är snarare normalt att vara som du då det sociala spelet allt för ofta är totalt onödigt.

Du har en analyserande introvert och nogrann personlighet, sätt värde på den och försök hitta kreativa saker och göra så blir sociala grejer lättare när du har nått och dela med dig av

Det låter också som du har några klassiska uppväxt trauman som ligger i bagaget och hindrar dig från att släppa taget och våga vara dig själv till tusen procent.

Jag har ett stort intresse kring skrivande och att uttrycka mig i ord, jag skriver mycket texter och noveller till vardags, men trots detta så besitter jag ändå inte kunskapen att föra en enkel dialog kring en middag/fika utan att må riktigt dåligt..

Asperger har jag hört talas om men är inte helt insatt i vad det handlar om, är det som adhd? är väll en jävla skillnad på att vara annorlunda och vara "sjuk". Om man kan klassa det som en sjuktillstånd.

Kan jag utgå ifrån att du går omkring på ganska "höga mattor" där ts?
Det verkar som att du föredrar att gömma undan (sopa under mattan) konflikter och annat obehagligt och låtsas som att det regnar. Naturligtvis är detta en effektiv taktik på kort sikt, men på längre sikt så kräver det allt mer energi av dig att hålla det obehagliga under ytan. Glöm inte heller att alla olösta konflikter gnager allt mer.

Det är nog mycket så, jag ger gärna skenet av att saker är bättre än dom är och att jag är mer med i leken än vad jag egentligen är, det är många gånger folk har frågat mig "Hur klarar du det där?" och "Hur orkar du med det där?" Jag nickar positivt och säger att det inte är så svårt trots att jag eg mår skit innerst inne, ett sätt att skydda mig från vidare diskussion och konfrontation.

Tror att det du behöver är en annan "manual" för hur du hanterar omgivningen, något annat problem har du knappast.

Varför inte ta ett samtal med läkaren, han kan slussa dig till någon som kan ge dig de rätta verktygen.

Jag har funderat på det, men tror inte det kommer leda någonvart mer än att jag kastas omkring i ett hav av folk som säger det ena och det andra, utan resultat.. de har en tendens att prata mer än dom agerar.

Det intressanta är om du slutar att sopa saker under mattan, Rätta min om jag har fel. men du har säkert större nytta av din energi än att lägga den på att släpa på en massa gammal skit.

Låter som du kanske har ADD ...

Låter som asperger-personlighet.

Prova att vara social även om det känns jobbigt.

Träna upp social förmåga och småprat genom att säga vad du känner för helt enkelt... Typ "Jag såg film XX igår, den var bra". Berätta om dig själv om det finns möjlighet. Känns konstigt först men det kvittar ju vad folk tycker. Efter ett tag kommer det stabilisera sig. Folk kommer åtminstone inse att du inte är lika mycket "psycho". Undvik dock att ta upp rent negativa ämnen såsom död, mord, ev invandrarhat, rasistiska tankar, etc.

ADD är nu på löpet också. det är jag inte alls insatt i vad det är, låter som adhd?

Ja jag har inga planer på att prata om död och invandrarhat, är väl kanske inte det man pratar med vem som helst om för den delen heller.

Hursomhelst så antar jag att jag får följa mina kollegors goda råd och söka hjälp, så snällt som de uttryckte det "sök hjälp din sjuka jävel, så kanske du får jobba kvar"

Det fetade: Byt jobb. Alltså vad är det för nötter som säger en sån sak. Det finns arbetsplatser där du kommer passa in. Det tog ett tag för mig att hitta rätt jobb. Men till slut så.

Jag har också drag av asperger/add misstänker jag. Att jag trivs på min nuvarande arbetsplats är en kombo av bra kollegor och en bra chef samt att jag tränat på att bli mer social. I början kändes det sociala tungt och konstlat men nu går det helt ok. Det gäller att ta små steg, korta konversationer för att sedan ursäkta sig och gå och göra någon uppgift. Sen bygger man vidare på det.