Har hemorrojder, tror jag har cancer och vågar inte gå till läkare. [//Mod]

Jag tror att tyngden skulle lätta om du tog dig i kragen och faktiskt gick till Dr. Bergström, oavsett diagnos. Skulle du ha cancer så skulle du bara göra mer skada utav att dra ut på det. Skulle du inte ha cancer så skulle han bara skriva ut någon starkare stjärtkräm.

Gå till läkaren, det är deras jobba att kontrollera statusen i kroppens olika delar och funktioner. Jag skäms i de flesta situationer hos läkaren, gyn osv. Utöver det är jag en jävel på att avläsa folks negativa känslor och önskar kanhända mer glättiga människor inom vården istället. När jag behövde undersöka tarmen för en hel del år sedan, lät jag någon slags praktikant närvara och struntade blankt i att det var en yngling. Det var ju läkarvård jag var där för och inte för att börja dejta. Btw, man får lustgas. Kvinnor föder barn på det så någon nytta bidrar det med under undersökningens gång.

Börja ät frukt o grönt, plommon. Probiotika ska vara bra Verum hälsifil är det iaf. Fiskolja kan du kasta in bara för att.

Nej, nej, nån paranoid idiot är du absolut inte och du är definitivt inte ensam om att oroa dig för cancer, det tror jag varenda människa åtminstone har en släng av emellanåt.

Vad jag tycker är så synd är att du inte verkar omtänksam om dig själv. Kanske är jag helt fel ute här, men såhär tänker jag: Det är lite åt självskadehållet, dels det här med torkandet, dels att du säkerligen redan vet att fibrer, lite mer motion osv skulle kunna fixa hemorroiderna (som jag förstår gör rejält ont) men ändå har du låtit bli att ändra vanor. Och sen har du din onödiga oro att släpa på ovanpå detta. Ja, hittills rättare sagt för du låter så peppad och motiverad så man blir glad av att läsa!

Ta det steg för steg, börja med att ringa som du redan tänkt och lycka till nu. Uppdatera gärna.

Jag har jobbat på en klinik för de som har hemorrojder och kan ge dig några tips.

1- Du måste alltid kolla upp det, de kollar med kamera så att det inte är cancer. Ju snabbare Cancer hittas kan man behandla det snabbare. Så kolla upp det även om jag inte tror på att du har det.
2- Så länge som du har haft hemo, så länge kommer det ta att behandla det.
3- Jag har en kur för hur du ska göra.....pma mig om intresse finns.
4- Kombinera min kur med akupunktur för snabbare resultat.
5- Det finns ingen medicin mot hemo. Det finns krämer som lokalbedövar och motverkar irritation.
6- All hemo går inte att operera, och det finns ingen garanti för det ska bli bra även om man opererar.

Jag har en bra teknik men det kräver en viss engagemang..................

På din beskrivning låter det som du har hemorrojder och inget av det du beskriver talar för att du skulle ha cancer i anus/kolon. Hade det t.ex. börjat komma ut stora mängder torkat blod i din avföring, så skulle jag definitivt kolla upp det, men att blöda när man torkar är typiskt för hemorrojder. Föga överraskande är det också det läkare har sagt till dig.

Det finns däremot en ökad risk för cancer när du är för mycket stillasittande. Även i det fallet talar vi om förhöjd risk att du kommer att få cancer flera årtionden framåt, inte att du får det nu, men det finns även en rad andra sjukdomar och hälsoproblem kopplade till för mycket stillasittande. Jag har för mig att en mer omfattande studie visade att intressant nog är det inte värst kopplat till hur pass vältränad man är, d.v.s. även maratonlöpare som mellan träningsperioder och påföljande tävlingar har långa pauser där de är fysiskt inaktiva uppvisar samma slags negativa hälsoeffekter av stillasittandet, medan det räcker med att med jämna mellanrum ställa sig upp och sträcka på benen under dagen, samt ägna sig åt "ansträngande motion" i 20-30 minuter (t.ex. ta en promenad, men i rask takt, inte strosa omkring) för att motverka de flesta negativa hälsoeffekterna. Kort sagt skulle det kanske vara bra för dig att börja fundera på om du kan få in lite daglig motion och ökad rörlighet i din vardag?

Frågan är dock hur det står till med dig annars, TS? Som du säkert inser, så är din oro för att ha fått cancer inte värst välgrundad och rationell. Men trots att statistiken och kunniga läkare säger det till dig, så verkar du inte kunna sluta oroa dig för det. Jag noterar att du ändå har gått till läkare, så vet du med dig att du kanske har en viss tendens för hypokondri? Skulle du själv säga att du har emellanåt uppvisat tendenser till hypokondri? Och om inte, har du i så fall på senare tid känt dig stressad, orolig eller på något annat sätt kanske inte varit på topp? Jag får lite intrycket av din trådstart och efterföljande inlägg att du kanske även i övrigt inte är helt nöjd över din livssituation just nu? Jag menar, allt det du tar upp om t.ex. dina levnadsvanor?

Jag har själv alltid varit dålig på att gå till läkare och har väl inte värst hypokondriska drag. Jag var dock under en väldigt lång tid extremt stressad på grund av kombination heltidsarbete och väldigt krävande förtroendeuppdrag, kombinerat med att jag knappt kunde sova i flera månader, hade i stort sett ingen ledig vaken tid och började få en rad märkliga fysiska symptom. Jag fick relativt nyligen en Aspergersdiagnos, vilket eventuellt kan förklara varför jag alltid har varit dålig på att dels märka av min kropps signaler när jag inte mår bra, samt för den delen även förklarar mina starka reaktioner på långvarig stress, då aspiesar redan i normalläget har en högre stressnivå än andra. Jag har senare läst att de fysiska symptom jag fick är ibland vanliga stressreaktioner, men just då såg jag inget som helst samband mellan de olika symptomen. Ett av symptomen var att jag hela tiden kände som jag hade en klump i nedre halsregionen (svullen sköldkörtel?) och den orsakade även en hel del rethosta. Det hör till saken att jag har varit kedjerökare hela mitt liv och att jag vet att jag har en hel del cancer i min släkt på min mors sida (min fars sida vet jag inte mycket om). Jag började noja om det och blev närmast helt övertygad om att det var cancer. Nu vet jag att en del skulle svara att de själva skulle bli oroade i samma situation och att det inte är något konstigt, men min poäng är att jag aldrig tidigare har ens oroat mig när någon krämpa har uppkommit och än mindre har jag utan någon rimlig grund blivit övertygad om att jag har cancer. Det riktigt knäppa var att jag likväl som vanligt inte tog mig till läkaren, dels för att jag tänkte att jag "inte har tid med det" (jag tänkte inte rationellt längre) på grund av att jag hela tiden kände mig stressad över att jag ansåg mig ligga efter ifråga om en massa saker (som typisk aspie ber jag aldrig heller hjälp av andra), men även för att jag kände mig så övertygad om att jag säkert hade cancer att jag sköt på att behöva få det obehagliga beskedet (vilket i viss mån också är irrationellt, då desto tidigare verklig cancer upptäcks, desto mindre illa ser ofta prognosen ut). För övrigt var jag inte intellektuellt helt övertygad om det, för jag kunde givetvis fortfarande se det irrationella i en sådan övertygelse, men däremot verkade jag på något sätt känslomässigt helt övertygad om det (jag brukar normalt inte ha stora glapp mellan mitt intellekt och mina känslor).

Att jag reagerade på ett sätt som var väldigt olikt mig berodde säkert på att jag hade enorma mängder kortisol i kroppen på grund av oavbruten lång stress, d.v.s. att kroppen har oavbrutet varit inställd på 'attackera eller fly'-mode utan att få någon avreaktion och avslut (när man är långvarigt stressad, så börjar kroppen producera kortisol istället för adrenalin och noradrenalin). Kroppen skickar ju hela tiden signalen "LARM!" upp till hjärnan, så det är kanske inte konstigt att delar av hjärnan börjar peka ut saker som livshotande faror som måste vara det som sätter igång larmet, vem vet?

Om du upptäcker en cancer 3 veckor tidigare än vad du annars skulle gjort så ökar prognosen för din kommande livslängd..... med 3 veckor.

Om du däremot blir verifierat botad från cancern så ökar dina chanser för att överleva just den formen av cancer med en relativt hög procent.

Det är lättare att bota en cancer om läkarna har längre tid på sig innan det är kört.

Därför är det bäst att omgående undersöka sig om man är orolig för att något är allvarligt fel.

Det går förmodligen aldrig att vara 100% säker på att man är helt cancerfri. Men det går att se till att de inflammationer som kan uppstå inte förvärrar förloppet och att kroppen kan hålla cancern i schack.

Det är bara en vecka inget permanent kostråd. Mycket hälsosamt.

Det är garanterat hemorojder.
Stillasittande, bristande intimhygien samt våldsam "torkning" alternativt sittande på kalla stolar brukar vara orsaken.

Gå till läkaren direkt, och behandla din bakdel snällare i fortsättningen.

Idag har jag enbart druckit kranvatten i mängder, och gått cirka en timme i rask takt.
Knappt suttit ner något överhuvudtaget idag, och ska göra samma procedur imorgon.



Ja, jag har hypokondri för er andra som undrar.
Imorgon ska jag äta broccoli och dricka vatten och gå ut och gå.

Känns nästan bättre direkt efter man har rört på sig lite, ska även tilläggas att jag annars knappt rört mig överhuvudtaget på väldigt många månader.

Ska börja gå åtminstone en timme om dagen nu och se hur det känns.

Sådana här operationer betalar man inte för, det enda man betalar är undersökningarna liksom, jag betalade 350 kr sist för undersökningen som slutade med att han skrev en remiss för operation hos en kirurg.

Han sa att det kommer göra ont, speciellt den första veckan och att gå på toa kommer vara jävligt jobbigt men jag tycker det är värt. Man har ont i några dagar och sen är skiten borta liksom. Det de kommer göra är att söva ner mig och sen skära bort de, tror de lämnar såren öppna som sedan läks ihop.

Jag tycker verkligen du ska köra på detta, gå på undersökning så de kan skicka remiss för en operation. Det kommer nog vara värt det jag har inte så stora hudflikar om man säger så, men när de svullnar upp känns det som en jävla hård ballong som exploderar när som helst.

Jag vill tipsa dig om att smörja med kokosolja, det hjälper!

Läkaren har säkert undersökt liknande saker tidigare.