Måste sjukskriva mig - depression?

Vi tar detta lite snabbt.

Jag har gjort massa dumt, och nu har det tagit stopp. Lever på existensminimum, bor hemma, är 25 år och äger ingenting.

Har rättegång i Juni, alltså om ganska exakt om 3 månader. Går just nu en kurs via arbetsförmedlingen med 7-8 andra, som är mellan 40-60 år.

Mår så jävla dåligt, vill bara sitta inne och inte göra ett skit.

Har även svårt att vara bland folk, och det gör det värre nu med all skit jag har varit med om och ska gå igenom med rättegång osv. Därför har jag absolut ingen lust att fortsätta denna kurs, den har pågått 1 vecka.

Nu till min fråga:

Jag vill sjukskriva mig, hur gör jag?

Kan jag ringa till vårdcentralen och berätta hur det ligger till, och att jag vill träffa en läkare?

Jag bluffar ju inte, ska jag berätta som det är? Jag har rättegång om 3 månader, mår jävligt dåligt och har gjort det de senaste åren men har bitit ihop och bara kört på. Nu har dock verkligheten kommit ikapp och allt har gått åt helvete.

Blev arbetslös för dryga halvåret sedan, hade dock ingenting med mina brott att göra.

Tack på förhand.. Svårt att sova har jag också.

Mvh

Jag vet inte, det jag skulle vilja fråga är tror du att dina problem försvinner för att du sjukskriver dig?

Antagligen inte, men orkar verkligen inte vara "social" och gå någon jävla kurs. Har gått där Måndag,tisdag och så skolkade jag ons,tors,fre..

Jag kommer alltså inte gå dit, och sjukskriver jag mig inte så får jag inte en enda krona antagligen.

Får väl försöka ringa vårdcentralen på Måndag och berätta hur det ligger till.

Jo kanske, sluta göra massa dumt så ska du se att saker och ting faller på plats till din fördel, göra dumma saker är ju dumt. Kommer du sluta göra dumma saker?

Förstår hur det känns att vara inskriven på Arbetsförmedlingen, händer inte speciellt mycket förutom dom meningslösa kurserna som går en på nerverna. Oftast med folk man helst inte interagerar med. Satt i ganska exakt samma situation, rättegång på g och torskade jobbet av annan anledning. Man mådde ju inte hundra. Men ville och sjukskriva mig men jag har en väldigt vis mor som skickade mig i exakt rätt riktning: Skaffa ett nytt jobb!

Nu kanske du tänker, att du har försökt och att det verkar som jobben är lika ovanliga som elefanter i lappland. Så är det inte, ligg på, ut och dela ut CVn, visa ditt intresse. En ny arbetsplats med nya arbetskamrater som man står ut med gör ens vardagar så mycket lättare och därifrån går det bara framåt!

Lycka till, hoppas du tar dig ur din svacka! och som tidigare sa, det är dumt att göra dumma saker!

Givetvis hade jag jobbat om det hade varit värt det.

Men med skulder på kanske 1.5 mille, samt att jag kommer få ett straff. Varför i helvete ska jag då jobba nu? Evt lite vid sidan om tills rättegången.

Ett tips från en som varit på ett otal rättegångar i sitt liv, ju mer ordnat ditt liv ser ut på rättegången desto "bättre" kommer straffet att bli. Kan du visa på att du nu tagit tag i ditt liv och sköter dina åtagande och uppfyller de krav som samhället ställer på dig så kommer straffet att stå i proportion till det, gör du inget alls, "struntar" i arbetsförmedlingen, bor hemma osv så kommer de utgå från att du skiter i vilket och döma dig efter det.

Nu vet inte jag vad du har gjort men försök att ha så mycket du kan i ordning till rättegången. Men självklart ska du söka hjälp om du mår dåligt och det bästa är väl om du gör båda delarna, sköter kursen och söker hjälp för hur du mår.

Lycka till!