Tänkte att jag skulle skriva en liten update hur det går med vikt och mat. Kan va skoj att se tillbaka på i framtiden.
Började tänka på att äta mer när jag började ta träningen mer på allvar i Februari och genom att läsa mer här på flashback lärde jag mig att man måste äta sjukt mycket mat (och göra marklyft såklart) annars är det meningslöst att träna och man är sämst.
Har alltid tyckt att mat är ganska tråkigt, absolut inte så att jag varit i närheten av ätstörningar eller så utan mer att mat är något nödvändigt ont som behövs 3 gånger om dan för att jag ska fungera och inte ska bli dum i huvudet i princip.
Så mitt ointresse för mat har ju gjort viktökning till en utmaning men har verkligen försökt göra större portioner (även fast jag ofta inte får i mig hela). Något som däremot har fungerat ganska bra är att verkligen se till att äta ett mellanmål på eftermiddagen, och ett eller två mellanmål efter middagen innan natten. Mellanmålen består i stort sett alltid av kvarg och flingor, eller rostade mackor och kokta ägg. Ersätter även väldigt mycket av mitt vätskeintag med mjölk. Mellanmålen gör också ofta att jag fungerar bättre psykiskt under hela dagen, stabilare och jämnare humör, energi osv.
Resultaten då?
Äger ingen våg för tror att jag har ganska lätt att bli tvångsmässig när jag går in för nåt. En våg skulle nog bara stressa mig då jag inte skulle kunna hålla mig från att väga mig mest hela tiden. Går lite emot mina hippie-mål om att träna för att må bättre både fysiskt och psykiskt.
Så viktmässigt har jag ingen aning om hur det har gått. Även svårt att veta om jag fått "större muskler". I spegeln ser jag inte mycket förutom att det är väldigt tydligt att jag fått bättre hållning vilket gör att jag ser både snyggare och större ut vilket känns kul.
Däremot har jag fått en påbörjan till liten kula till mage vilket jag känner är lite störigt då jag är så smal i övrigt. Så nu är jag lite i valet och kvalet över om jag ska lugna mig lite i ätandet och låta viktuppgången ske långsammare och "cleanare" eller om jag bara ska fortsätta försöka äta så mycket jag kan, för att sedan bara köra en period där jag får köra för att gå ner i vikt. Att gå ner i vikt brukar inte varit något problem för mig. Har hamnat typ 5-10 kg för högt ett par tre gånger i mitt liv och att gå ner dom kilona på typ 2-3 månader har inte varit några större problem.
Avslutar mer en liten plus minus lista för att förhoppningsvis hjälpa mig bestämma hur jag ska göra. Ni kanske har några bra tips att erbjuda också?
Fortsätta äta mycket
+ Antar att muskel och styrkeutveckling går snabbare om det finns överflöd så att säga.
+ Mellanmålen är bra för mig psykiskt
+ Har lätt för att gå ner i vikt om det skulle bli för mycket övervikt.
- Måste verkligen tänka och se till att jag äter mycket och ofta.
- "Trycka i sig mat" känns inte hållbart och känns inte som att få en bättre relation till mat.
- Osäker på hur mycket resultat och muskler som "förstörs" om man skulle behöva köra en 5kgs "viktnedgångs-period" (nån med svar eller tankar?)
Lugna sig med maten.
+ Kan slappna av mer psykiskt, måste inte alltid ha kvarg, ägg och mjölk hemma. Mer "frihet" om jag slipper tänka på viktökning.
+ Slipper trycka i mig mat och "får" laga små portioner och kan skippa mellanmål ibland, får äta när jag är hungrig och tills jag inte vill ha mer.
+ Slipper oro för att få ölmage och bitchtits istället för muskler.
- Sämre / långsammare resultat och utveckling.
- Har en tendens att om jag äter bara efter vilja och känsla så blir det lätt att jag äter alldeles för lite, vilket även skulle göra det svårt för att få en "bra viktuppgång" också.
Svårt val tycker jag. Optimala hade ju varit om träningen gjort mig mer hungrig och att jag automatiskt åt mer "frivilligt", men så verkar inte min kropp fungera, så jag måste nog ha nån sorts taktik för att allt inte bara ska bli stagnation. Svårt också när jag är en så psykiskt känslig människa och jag måste ta så mycket hänsyn till hjärnan hela tiden.
Träningen tillför ju sjukt mycket positivt till psyket, men jag tror att det nog finns en tunn gräns innan det övergår till tvångsmässighet, för mycket opti-fokus och att träningen (och maten) egentligen bara blir ett ångestladdat stressmoment. (därav oviljan att skaffa en våg)
Blev visst en sjuk wall of text om både kropp och knopp av vad som skulle vara lite korta funderingar

I övrigt så blir det vilodag idag, möjligt att jag tar en cykeltur i det fantastiskt tråkiga göteborgsvädret.
Skulle vara jättetacksam för era svar, tankar och åsikter.