Utvecklas smaklökarna?

Vi alla har ju något som vi inte gillar, kan vara lök, ketchup, tomat eller som i mittt fall, paprika.
Eller det stämmer inte helt riktigt i dagens läge. Kort historia - Jag har aldrig gillat paprika, i maträtter plockade jag alltid bort den.

Nu är jag en glad hemmakock som älskar att pröva på olika maträtter, älskar framförallt att laga, för mig, nya rätter. Nu var det ju de där med paprikan, insåg att paprika är måttligt populärt, många maträtter där man med fördel (tydligen) bör ha i paprika. Det har ju dock jag personligen valt bort.

I dagens läge har jag gärna paprikan på mackor, i mat, i sallad och jag drar till och med till med en paprikasås (tack depaul för receptet på min livs första paprikasås) och jag älskar det. Ännu inte så avancerad i paprika-världen så att jag kommit underfund med de olika sorternas svagheter samt styrka. Det älskar jag dock då det inte finns något roligare än att testa och lära sig nya saker inom köket.

Anledningen till att jag ens beprövade paprikans funktioner och smak får jag tacka min tjej (eller ex sen igår, tack för min egna påminnelse...) för. Hon är en "paprika-ätare" av hög rang och jag som stod för maten fick ju anpassa mig. Finns inget bättre än att ge en annan människa orgasmer över ditt verk på spisen, reserverat till att det är en kvinnlig variant. De manliga kan helst få sin orgasm i smyg om det är tvunget.

Som sagt, valde att ha paprikan på bordet och senare att ha i maten, i små mängder till en början sedan BANG small det till, jag insåg att paprikan var god och välkomnade den äntligen i mitt hjärta. Snart blir det att pröva en "stoppad" paprika (tappade namnet totalt, ni vet när man kör den hel i ugn med t.ex köttfärs).

Så, ni som orkat plöjja igenom min text ska ha ett tack antar jag.. Ni andra kan med fördel hoppa till detta stycke.

Utvecklas smaklökarna med tiden? Mina har ju bevisligen ändrat inställning till paprikans smak, eller har jag gillat den utan att inse/erkänna det hela tiden.

Vill även passa på att be om ursäkt över möjliga stavfel samt överdriven användning utav kommatecken (,). Får beskylla min telefon som jag skriver ifrån för det.
Nej, nu gå och röra i den puttrande tomatsåsen istället.

Förändras kanske vore ett bättre uttryck i detta fallet.

Jag tror, utan att ha några som helst medicinska kunskaper att backa upp mina teorier med, att det inte är smaklökarna i dess fysiska form på tungan som förändras eller utvecklas.

Jag tror snarare att det är den delen av hjärnan där smakcentrum sitter, dit nervsignaler från tungan skickas, som utvecklas om du verkligen försöker börja gilla något du inte har tyckt om innan.

Detta borde väl vara för att hjärnan vill göra det lättare för människan att tillfredsställa ett av människans basala behov, att äta.

Rent fysiskt så blir väl smaklökarna sämre och sämre, nyfödda t.ex har betydligt fler smaklökar än vuxna.

Men när det gäller vad som sitter i huvudet på en så kan man, ganska snabbt, lära sig att äta det mesta som är ätbart. Har ingen länk till någon källa, men om jag minns rätt så krävs det ofta bara några tiotals tuggor av något man ogillar tills att man lär sig äta det. Att gå runt och säga att man absolut inte kan äta något handlar mest om envishet och rädsla för att prova.

Ofta handlar det om en fix idé, när det kommer till mat.
Sen måste vissa smaker läras in, innan man tycker de är goda.

Paprikan just, kan vara sådär att äta om man har den i mellan krispig och genom kokt i mitt tycke.
Så jag slänger i paprikan det sista, eller det första jag gör.