Alkoholist - Hur länge har jag kvar att leva?

Är certifierad Alkoholist sedan 2010, d.v.s. jag firar 5-års-jubileum i år.

Under tonåren har jag aldrig FESTAT-festat. Präktig som man var så köpte man sig sina 2,8r och 3,5: or när jag fyllde arton. Bad ingen köpa ut åt mig på Systemet utan gick dit pretty much samma dag som jag fyllde 20.

Och även därefter, så drack jag kanske på fester säg 5 ggr om året, dvs väldigt lite. Jag såg aldrig alkohol som ett alternativ för att dämpa min ångest, fram tills just år 2010. Det fanns inte på kartan.

Jag kommer inte gå in i någon större förklaring om varför jag började ty mig till alkoholen, men long story short, psykiska sjukdomar deluxe med extra allt, provat allt, varit inom alla instanser inom Psykiatrin. Alkoholen för min del är således självklart ett symptom för att lindra ångesten.

Det började rätt snällt med 5,0r i liten skala, men idag är det säg 6 st 50 cl 7,2 % per dag. I vissa fall 8 stycken.

Jag välkomnar döden, mitt mående och mina erfarenheter med eller utan alkohol har gjort mig till ett vandrande lik. Men samtidigt försöker jag inte aktivt att supa ihjäl mig. Jag vill varken leva eller dö.

Jag har sökt hjälp överallt för mina grundproblem, och gör det än idag, men tro mig, hjälpen finns inte, så snälla, inga svar utan insikt om hur hjälpen "finns" där.

Så, några kvalificerade gissningar om hur länge min lever kommer klara alkoholintaget, med åtanke att jag fortsätter i samma stil som idag?

Beror på hur tålig din lever är. Men kanske 10 - 20 år till och då räknar jag in eventuella avgiftningar lite då och då. Min kompis farsa har varit aktiv alkoholist i över 25 år nu och han lever fortfarande. Men däremot läste jag om 2 killar i 20 års åldern som dog av leversvikt. Den ena hade redan kass lever så han kollapsade efter en festhelg. Den andra hade druckit 70cl sprit om dagen i flera år.

Kvalificerade gissningar går ju defacto inte att göra då alla är olika, Bertil har druckit en 75:a om dan i 40 år och har levervärden som en bebis medans Lennart fick fettlever efter 5 år.

Hela frågeställningen känns lite absurd. Typ hur långt är ett snöre?

Ähh, levern skulle jag inte ens oro mej över. Du har långt kvar. Frågan är om du är lika sugen på att dricka när magen går sönder, vilket kommer när du börjar bli en seriös alkoholist. Det är ett digert arbete att dricka tills man dör om man inte har riktigt taskiga gener.

Jag beklagar att du känner så här. Psykiatrin i Sverige är ett jävla skämt det har jag erfarit själv.

Överväg en behandling med Ibogane. Om du säger att du varken vill leva eller dö så är det definitivt värt riskerna om du inte har hjärtproblem då det kan bli mer problematiskt.

http://www.ibogain.se/cmsms/index.ph...ogain-fungerar

En bekant var alkolist sen hon var 20, hon sedan i 55 års åldern för problem med levern .

Bäst o sluta dricka om du vill se mer av livet min vän !

Skit i din lever, fokusera på dina underliggande problem istället.

Jag håller med om att det är svårt att hitta rätt inom psykiatrin i Sverige och därför skulle jag råda dig att leta upp en privatpraktiserande psykiatriker. Det kan kosta en slant, men du vår ofta den bästa vården. I sammanhanget så betyder kostnaden faktiskt ingenting i när man jämför med det du har att förlora.

Att försöka supa ihjäl sig är en mycket smärtsam, långsam utdragen process.

Till att börja med kommer du garanterat få problem med magen. När det väl inträffat ska du vara glad om du överhuvudtaget lyckas få ner dagens första öl innan du tvingas spy upp den igen. Du kommer få ett helvete att kunna äta då magmunnen tagit stryk eftersom du spyr ofta. Sömnproblem lär infinna sig rätt så snabbt med mardrömmar och att kroppen börjar fungera som en termostat eftersom du i ena stunden kommer frysa och i nästa ligga och kallsvettas. Dina tänder kommer att lossna och gå sönder pga allt socker du häller i dig genom ölen som du konsumerar dagligen (tänk dig själv att dricka 6 - 8 50 cl coca cola om dagen i 5-10 års tid).

Vadå hjälp finns inte? jag tog kontakt med beroende mottagningen där jag bor som dessutom såg till att jag fick psykolog hjälp. Jag är absolut inte "bra" men jag har kommit en bit på väg iallfall

Till TS:

Omöjligt att säga om och när levern kommer ge upp. Din vikt/ålder/gener/fysisk form bidrar mycket, men även alkoholintaget.

6-8 7,2or om dagen är inte värst skadligt.

Däremot kommer du få eller har redan följande; sömnsvårigheter, nedsatt aptit, yrsel, minnessvårigheter, ångest, depression, social fobi ( nykter) , ökad agressivitet. samt ditt psykiska beroende av att dricka för att må bättre.

detta är fakta, skriv pm om du vill veta mera.

Du hade tur att du fick den hjälpen, beror helt på kommun/klinik/läkare vilken hjälp som erbjuds. Vilket är på många håll dåligt och i många fall dras folk ner ännu mera när inte hjälp erbjuds eller att patienter inte tas på allvar.

Och då är det redan försent när en missbrukare stöts ifrån när denna söker vård, tilliten förloras helt för vården och missbrukaren missbrukar ännu mera för att må bättre igen.

Vet inte hur du sökt hjälp, men här är en länk:

http://www.socialstyrelsen.se/publik...008/2008-124-8

Värre alkisar än du har klarat av att bli drogfria. Hänger nästan enbart på din egen vilja och vad du är villig att göra.
Allt börjar med ett steg i rätt riktning, sedan är det bara att hänga med. En resa som är smärtsam på alla vis, men en resa värd att göra.

Alternativet som du är inne på att supa ihjäl sig, är ingen höjdare det lovar jag. Bättre då att du hoppar från något högt hus, eller så.

Din kropp och själ kommer långsamt och mycket smärtsamt gå sönder.
Bland det första som händer kroppsligt är magpaj och sedan eller samtidigt Pancreatit. Dvs din bukspottskörtel blir inflammerad, vilket betyder att du varken kan dricka eller äta. Du får en smärta mitt i magen under bröstbenet, en smärta som inte går att beskriva. Du måste till sjukan där du får ligga med dropp.

Har viss erfarenhet av detta, så se till att ryck upp dig. Supa ihjäl sig är inget bra alternativ.