Socialt samspel och utvecklingspsykologi, varför begås brott?

Jag är väldigt intresserad av kriminologi och utvecklingspsykologi, jag har en akademisk examen inom dessa ämnen och har alltid varit fascinerad av vad det är som gör att människor begår brott? Och finns det samband med en människas kognitiva utveckling (snarare en "defekt" utveckling) eller kan en fullständigt normal människa, med fysiska och psykiska mått mätta, utföra vilken handling som helst? Jag tänker på sociopater som till viss del har en förklaring till varför de utför vissa handlingar, medans man inte ofta får höra att en fullständigt normal människa gör något liknande. Om en normal människa skulle låt säga utföra ett massmordsdåd hur skulle det påverka den personen och vad skulle konsekvenserna kunna bli? Jag tänker på försvarsmekanismer och förnekelser men i vilken utsträckning är våran hjärna redo att utveckla en motivering till ett sådant dåd om inte till synnes logiska förklaringar finns.

Om ni inte hänger med så är det okej, jag vet knappt själv om jag förstår vad det är jag är ute efter men svara gärna om jag behöver förklara utförligare.

Det luddiga ligger nog i ordet "normal". Jag tror inte att man har någon chans att normalförklaras om man begår massmordsdåd, det ligger liksom per definition utanför ordet normal. Eller?

Det är sällan normalt att begå massmord. I sådana fall hade mänskligheten varit utdöd vid det här laget. När "normala" människor utför bestialiska handlingar sker det ofta inom ramarna för olika sociala system som uppmuntrat handlandet. Arendt kallade det för "banal" ondska där gärningsmannen inte tänker på det amoraliska i sitt handlande. Socialpsykologiskt tror jag bl. a. man brukar tala om deinidividuation (ett upplösande av det individuella ansvaret) och dehumanisering (att frånskriva offret mänskliga egenskaper).

Utvecklingspsykologiskt då? Såvida det inte är ett socialt sanktionerat beteende, vilket ofta inte lär vara brottsligt trots hemskheten, så handlar det nog om olika brister vid utvecklandet av empatisk förmåga och impulskontroll. Personligen tror jag att det behövs en kombination av ett medfött utagerande temperament och brist på stabil eller trygg anknytning.

Jo precis, helt rätt. Men det är ju grundat i att man mest troligt gör en rättspsykiatriskt utredning på den personen, vilket i 9 fall av 10 utmynnar i att personen har en allvarlig störning eller var under drog/alkoholpåverkan. Det jag undrar är ,går det att utföra sådana hemska dåd om man har en fullständigt stabil psykisk hälsa? Utan några som helst inslag av möjliga diagnoser/störningar, negativa socioekonomiska förutsättningar eller trauman under barndomen? Per definition har du rätt i att man inte är normal om man utför ett massmord, men jag hoppas du förstår vad jag menar.

Man kan nog göra det om det på något sätt har normaliserats i den grupp (t ex politisk) där man ingår, och det behöver ju inte vara detsamma som att det anses normalt i den stora gruppen som finns utanför. Jag antar att det blir en form av "den banala ondskan" i sådana fall.

Sen kan man ju förstås diskutera vad som gör att man hamnar i en så "störd" grupp. Alla kanske inte skulle göra det, eller är det kanske bara så att det är olika vilken så kallad störd subgrupp man är benägen att hamna i? Kanske är det så att jag (bara löst exempel) är omöjlig att få in i politiska grupper men möjlig att locka in i en religiös sekt i vilkens namn jag sedan begår fruktansvärda handlingar.

Men ifall sektklimatet där jag lever ligger lågt under just min livstid så kanske det leder till att jag aldrig hamnar i någon knepig grupp, medan mina vänner som har en tendens att lockas av det politiska kanske slutar som massmördare pga av det. Då kanske man felaktigt skulle dra slutsatsen att jag var mindre benägen att mörda än någon annan, när det i själva verket bara handlade om att jag hade tur om var jag råkade leva i tid och rum?

Jag fastnade lite kring den banala ondskan; om jag tolkat både dig och föregånde skribent rätt, innebär väl det att en person skulle då ha fallit för en blind lydnad från en överordnad tro, alternativt källa/motivering. Men jag vet inte om jag håller med Arendt, dvs att vi är födda med den egenskapen. Det finns en relativt ny studie utförd av Haslam och Reicher i University of Queensland i Australien där de undersökte Milgrams lydnadsexperiment och Zimbardos fångvaktare/fångar, där menar Haslam och Reicher att resultaten tolkats fel. Elchocksutdelarna och fångvaktarna var inte passiva, tanklösa robotar. Snarare visar försöken att de tänkte igenom sina roller noggrant. Att de sedan var kapabla att begå grymheter berodde på att de uppfattade handlingarna som etiskt och moraliskt korrekta, som någonting som var rätt och riktigt.
I Milgrams studie uppfattade många att de tjänade vetenskapen när de höjde strömstyrkan. De hade lyssnat noga när Milgram förklarade sina avsikter, och kommit fram till att det var i högsta grad motiverat att plåga de andra personerna. Raka motsatsen till blind lydnad, med andra ord.

För övrigt tänker jag likt dig med sektklimatet och subgrupperna. Vet inte riktigt vad jag var ute efter med tråd men hursomhelst intressant att bolla lite tankar. Tack för era kommentarer

Detta hör ju till ett av filosofins grundmysterier. Jag tror dock att det innefattas i den banala ondskan att helt enkelt betrakta den onda normen (exempelvis nazismen eller i Milgrams fall "vetenskapen") som en doktrin som inte behöver ifrågasättas. Det handlar alltså inte om lydnad utan snarare ren frivillighet. Denna är uppkommen ur brist på eftertanke, och teorin implicerar att eftertanken (automatiskt) hade lett till beteendeförändringar. Detta håller jag inte med Arendt om. Det blir nog lättare att förstå saken om man tittar på moderna fenomen som ännu inte blivit avfärdade som rent amoraliska. Låt säga att vi inom 300 år börjat betrakta köttindustrin som koncentrationsläger för djur. Uppfödare, slaktare och distributörer av kött kommer i detta trossystem betraktas på liknande sätt som nazismens bödlar. I dagens system "banaliseras" deras handlande. Många slaktare har nog dock faktiskt tänk på huruvida deras handlande är amoraliskt men har nog (som tur är för deras egna välmående) hittat en förklaring för att det inte är det.

Det är bara en tankemodell och jag gillar nog idéerna om deindividuation och dehumanisering bättre för att försöka beskriva fenomenet. När det är legalt och acceptabelt att vara slaktare (deindividuation) och djuren inte betraktas såsom bärare av rättigheten till liv och frihet (dehumanisering) så ökar risken för att normala individer begår det som i en annorlunda kontext kan betraktas som ont. Här kan man även finna förståelse för andra "obegripliga" händelser som Abu-Ghraib, My Lai och folkmordet i Rwanda.

Inga av tankemodellerna inkluderar ju emellertid något utvecklingspsykologiskt perspektiv. En normalt utvecklad individ begår generellt inte antisociala handlingar. Om handlingen dock inte anses antisocial i den kontext den utförs så kan ju uppenbarligen en trygg individ vara banalt ond. Sedan kan du tala om att extrema externa påfrestningar kan utlösa vissa beteenden.

Intressant frågeställning!

Så din riktiga fråga är alltså om en till synes fullständigt frisk och "lycklig" individ kan få för sig att begå massmord utan någon egentlig anledning?

Vad räknas som socioekonomiska förutsättningar i detta fall om man får fråga?

Om en person under en längre tidsperiod undermedvetet bygger upp ett mindre förakt som egentligen inte är negativt i sig men som under rätt omständigheter kan triggas av en slumpartad händelse, räknas då det som en negativ socioekonomisk förutsättning?

-Peter går varje dag till sitt jobb som han gillar väldigt mycket. Peters chef är däremot en liten slarver som har svårt att passa tider. Peter tycker egentligen om sin chef väldigt mycket då de båda är vänner i det privata även om han ibland är missnöjd över sin chefs agerande och sitt slarv.

Peter går en dag till sitt jobb till synes nöjd och obesvärad och med ett leende på läpparna. Han har ett möte bokat med chefen om en eventuell befordran inom företaget.

På vägen till chefens kontor råkar Peter få syn på en kollega som står och hånglar med en annan kollega som Peter är hemligt förtjust i.

Peter blir då väldigt förbannad men som den civiliserade karl han är så stiger han in på chefens kontor och slår sig ner. Chefen är som vanligt inte i tid och Peters humör gör han ännu argare. När väl chefen dyker upp och Peter skådar denne man som t.om ler åt honom så spricker det och i stundens hetta så mördar Peter hela avdelningen inklusive hans älskade.

Detta är då alltså slumpartade händelser som kan trigga en människa att begå vissa dåd denne egentligen inte skulle begå eller ens vara förmögen att göra i ett klart och sunt tillstånd.