Positivt/Negativt med Engelska

Jag och en vän har en diskussion kring vad som är positivt och negativt med att vi får fler lånord från engelskan? Utöver att vi blir bättre på engelska då som är ganska självklart.

För att svenska är ett fult språk, engelska är ett fint språk!

Jag tycker det är bra, mer låneord leder ju till att vårat språk blir lättare att förstå för andra.

Fördel bättre förståelse och ökad språkförståelse

Nackdel kan låta slapt, folk använder slang och "svårare" svenska ord försvinner. Vi får sämre svensk ordförståelse

Skitprat! Svenska är ett väldigt melodiskt språk i motsats till engelska.

Den enda fördel med engelska jag kan komma på är att man kan förstå det stora utbud som finns på engelska men det har egentligen ingenting med engelskan som språk att göra.
Det negativa med engelska överväger; det tränger ut både gamla svenska ord och andra utländska språk, i Sverige verkar man tro att engelska är det enda främmande språk man till exempel kan sjunga och arbeta på. Engelska har på allvar börjat tråka ut mig, kan inte någon svensk schlagerartist sjunga på svenska, franska, tyska, kinesiska eller italienska så att man kommer loss ur detta anglosaxiska träsk någon gång, den har verkligen börjat kännas som ett fängelse.

En nackdel är om ord lånas in på sådant sätt som inte passar i det svenska böjningssystemen, t.ex. när det gäller pluralbildning (plural-s funkar dåligt på svenska).

Tycker mest det är löjligt. Lite bonnigt och barnsligt att tycka att engelska är så jävla fett.

En sak många missar är att engelska ord som etablerar sig här ibland får en annan betydelse eller valör än de har i England, vilket öppnar dörren för missförstånd.

Alternativt att somliga människor börjar använda ett svenskt lånord i dess engelska kognats betydelse. Om någon använder ordet spirituell nuförtiden, är det inte alltid lätt att avgöra om det betyder kvick eller fyndig i sin konversation, som det en gång självklart gjorde på svenska, eller om det betyder andligt intresserad, vanligen i riktning mot spök- och andeväsen eller indiskt flum.

Enstaka ord har genomgått egentlig försvenskning efter ganska långvarigt bruk. Ordet »reporter« anges av SAOB 1957 med noll-plural »reporter« eller »reporters« – med dagens »reportrar« som även-form vid den tidpunkten. Nu uppfattar vi reportrar som självklar plural. Ordet har inga konstiga ljud, varken läspljud eller diftong.

Då är jag inne på ett favorittema: Omvärldens inlån av engelska ord blir snedfördelad, därför att just läspljud passar illa in i fonotaxen hos skandinaviska språk och tyska. Allmänheten hyser av goda skäl ett motstånd när det gäller att låna engelska ord med läspljud.

Det är en ödets ironi att många engelska ord med läspljud har germanskt eller nordiskt ursprung. Under tiden har vi själva avvecklat läspljud.

Är läspljud så stort problem egentligen? Finns ju t o m många engelska dialekter som inte har dessa utan istället d/t eller v/f. Är inte affrikata (första ljuden i child och jaw) och z större problem att både höra och producera?

Har inte danskarna förresten kvar ett läspljud, det tonande (th i this)?

Av goda skäl
Det gjorde vi bra!

OnT så stör jag mig inte mycket på låneord, men en sak jag inte gillar är att man "ska" stava dem på svenska, vilket ser larvigt ut många gånger. Å andra sidan förstår jag att det antagligen är ett nödvändigt ont.

1. Det är kanske förväntan på skolat standarduttal som hämmar användningen av frasen »the internet of things« i en svensk mening. I stället har vi där myntat »sakernas internet« och den frasen konkurrerar framgångsrikt, med halva antalet ord.

2. Ja, det danskarna kallar mjukt d-ljud skrivs ð i IPA. Samma ljud lär finnas i Älvdalamålet. Tänkte inte på det.