2005-10-01, 22:51
#1
Jag vet inte hur det är med någon annan här, men av allt jag någonsin druckit i hela mitt liv måste Raki utan tvekan ha varit det allra vidrigaste. Om ni inte vet vad Raki är så kan jag glädja (?) herrarna och damerna med att upplysa om att det är en Turkisk spritdryck som är smaksatt med Anis. Bortsett från, naturligtvis, att det vid inmundigandet snarare smakar som anUs i stället. Det framställs huvudsakligen av druvor, även fast andra frukter (exempelvis fikon) också är vanligt förekommande. Denna vidriga soppa kan närmast kallas "turkiets officiella måltidsdryck", och brukar drickas nästan konstant då man sätter sig till bords. Först måste man dock "späda ut" fanskapet, vilket sker genom att man häller vatten (!) i glaset. Rakin blir då mjölkvit till färgen.
Mmmmmm, inget säger "drick mig" som ett glas fikonbryggd sarre som smakar äcklig lakrits, eller hur? Det verkar i alla fall turkarna tycka, eftersom jag vid upprepade tillfällen såg hur de hällde i sig kopiösa mängder av denna avskyvärda vätska under en enkel middag ute på restaurangen. Seriöst, de bälgar i sig skiten som om det vore vatten! Det var inte ett dugg ovanligt att se två vuxna karlar hälla i sig ungefär två flaskor under middagen. Jag fattade aldrig hur de kunde hålla sig på stolen, men tydligen gick det bra. Raki måste vara turkiets motsvarighet till vad Vodka är i ryssland, bortsett från att hederlig Vodka faktiskt går att dricka. Det är något seriöst fel på en spritsort som blir vit då man häller i vatten...
Nedan följer en liten historia som jag hoppas förklara varför jag faktiskt inte ens kan tänka på skiten i dagsläget utan att bli direkt illamående. När jag var ungefär 17-18 år gammal besökte jag, i sällskap med min ömma mor, turkarnas underbara land för att suga upp lite sol och strand. Shit, det där rimmade! Anyway, efter att ha varit där i ungefär tre dagar började jag bli nyfiken på vad den där mjölkvita vätskan som alla bälgade i sig var för någonting. Jag frågade runt och fick veta att det hette "Raki". "Häftigt!", tänkte jag, "En ny spritsort att testa!" Redan samma afton gick jag till närmsta bar för att på nära håll bekanta mig med Turkiets officiella måltidsdryck. Det var officiellt "misstag #1" från min sida. Seriöst, om ni någonsin ens funderat på att testa Raki, gör det inte. Tro mig, ni kommer att tacka mig.
I vilket fall som helst, jag placerar mitt arsle på barstolen och den söta servitrisen frågar vad jag vill ha. "Raki-sú" utropar jag, stolt över mina omfattande kunskaper i Turkiska. Tretti sekunder senare placeras ett glas med den vidriga, mjölkvita vätskan på bardisken framför mig. Jag ler tappert mot tjejen bakom baren och klunkar ner vätskan ("misstag #2"). Åh fy satan! Plötsligt inser jag till sullo varför jag aldrig någonsin, trots att detta inte är mitt första besök i turkiet, sett någon utlänning dricka Raki. Spriten har en fullständigt vidrig smak, som att dricka Anislikör som någon hällt vatten i. Eller möjligtvis en Turkish Pepper-shot som någon halat fram snorren och pissat lite grann i. Smaken bränner sig fast i mitt sinne och finns kvar än idag. The horror, the horror.
Anyway, jag gör mitt bästa för att inte grimasera inför den söta bartendertjejen, men inte fan är det lätt. Jag märker också två saker. 1: Raki är extremt lätt att svälja i sin utspädda form. Den motbjudande, horribla smaken åsidosatt är det som att dricka vanligt kranvatten. Det varken river eller bränner som riktig sprit ska göra, och 2: Det känns fan inte mycket när man har druckit ett glas. Jag väntar ett par minuter, men inte märker jag av något alls överhuvudtaget. Ingen effekt, ingen fylla. "Is this it?", tänker jag och tycks alldeles strunta i att min mentala vokabulär plötsligt blivit ersatt av engelskans. "Det är nog fan bäst att jag tar mig ett glas till!"
Naturligtvis är detta "misstag #3". Jag beställer, efter inte ens 10 minuter i baren, in min andra Raki. Och sen en till. Och sen en till. Och sen en till. Och sen en till. På mindre än två timmar dricker jag tolv glas Raki! Det är först när jag skall resa mig upp för att gå på toaletten och pissa (och inombords rasar över hur visset turkiet är eftersom det inte ens kan producera sprit som man blir full av) som jag märker sanningen: jag är asberusad. Jag får stå och hålla mig i bardisken så fort jag ställt mig upp, och vinglar högst betänkligt när jag ragglande tar mig mot toaletten. Jag har precis upptäckt Raki-fakta #3: Den här skiten smyger sig på en! Man blir inte ens hederligt berusad, som man blir av vanlig normal sprit. I stället får man en fylla som liknar en smygfis i en överfull hiss eller ett skott i nacken i en kommuniststat; man bara tittar sig häpet omkring och undrar förbluffat "Vart fan kom det där ifrån?!"
Så fort jag pissat ut den motbjudande helvetesvätskan i toaletten (där den hör hemma!) upptäcker jag en sak, nämligen att det inte ens är att tänka på att fortsätta dricka den här kvällen. Jag är så jävla full att jag inte kan stå rakt ens när jag håller mig i handfatet inne på toaletten. OK, så jag är bara 18, men jag har druckit mer än såhär tidigare och aldrig blivit såhär full. Det är bara att gå hem till hotellet. Jävla Raki!
"Du ähr allt skchitschnygg!", sluddrar jag åt min spegelbild och vänder på mina gummiben för att försöka ta mig hemåt. Lycka till! På den halvtimme som färden tillbaka till hotellet tar ramlar jag ungefär 10 gånger. När jag väl kommer hem har jag fina, blödande skrapsår på knäna där de slagit emot den hårda turkiska asfalten. Ärren kommer att finnas kvar under hela resten av semestern, som vid detta tillfälle uppgick till lite över en vecka.
"Nu gäller det fan att inte väcka morsan", tänker jag när jag slirat in i lobbyn på hotellet och fått fram rumsnyckeln. Jag och min ömma moder delade nämligen rum. Naturligtvis har jag, eftersom jag är så jääääääääävla aspackad, helt glömt bort att min morsa ens är MED på den här resan när jag väl kommit upp för trappan till tredje vångingen eller så. Jag sticker in nyckeln i låset och vrider om. Sen smäller jag upp dörrfan på vid gavel. "WOOOO-HOOOOO!", skriker jag så högt jag någonsin kan i ett försök att låta så lik Damon Albarn i "Song 2" som möjligt. Naturligtvis går det om intet eftersom min morsa aldrig ens lyssnat på Blur. Nåja, hennes förlust. Efter att ha vaknat och trott att det är inbrott förstår hon att det bara är jag som är full som ett svin. Hurra för semestrar!
Jag försöker lägga mig ner och sova. Misstag #4! När Du är asfull på Raki, LÄGG DIG FÖR FAN ALDRIG NER! Ganska snart är mitt balanssinne helt kvaddat och sängen bara gungar. "Jag måste fan spy!", skriker jag och springer ut på balkongen. "INTE NER I POOLEN!", vrålar min morsa. Jag gör helt om och springer in på muggen i stället. Under den närmaste timmen spyr jag som en hund medan jag ber toastolen om nåd. En eländig, Rakipåverkad, förgiftad hundjävel. Någon borde kunna hitta ett alternativt användningsområde för Raki i stället, som rengöringsmedel för fönster eller så. Det verkar ju lukta och smaka likadant i vilket fall som helst.
Dagen efter är jag mer bakfull än jag någonsin varit i hela mitt liv, varken förr eller efter. Jag är så bakfull att jag inte kan resa mig upp ur sängen förrän klockan 3 på eftermiddagen och inte kan äta någonting alls. Seriöst, en Rakibaksmälla måste vara bland det jävligaste en människa kan uppleva. Jag är så bakfull att jag inte märker när folk pratar med mig och knappt kan snacka. Till råga på allt har jag rännsketa hela tiden. Tack, Raki för de gåvor Du för med Dig.
Hoppas denna lilla erfarenhet kommer att vara någon behjälplig. I korthet; om Du tänkt dricka Raki, TÄNK FÖR FAN EN GÅNG TILL. Det är, utan tvekan, det värsta jag någonsin har druckit. Och jag är inte den som snabbt sorterar in saker i "bäst någonsin" och "sämst någonsin"-kategorier. For reals.
Finns det någon annan som också har en fasansfull Raki-erfarenhet? Fyll gärna på med egna erfarenheter!
Mmmmmm, inget säger "drick mig" som ett glas fikonbryggd sarre som smakar äcklig lakrits, eller hur? Det verkar i alla fall turkarna tycka, eftersom jag vid upprepade tillfällen såg hur de hällde i sig kopiösa mängder av denna avskyvärda vätska under en enkel middag ute på restaurangen. Seriöst, de bälgar i sig skiten som om det vore vatten! Det var inte ett dugg ovanligt att se två vuxna karlar hälla i sig ungefär två flaskor under middagen. Jag fattade aldrig hur de kunde hålla sig på stolen, men tydligen gick det bra. Raki måste vara turkiets motsvarighet till vad Vodka är i ryssland, bortsett från att hederlig Vodka faktiskt går att dricka. Det är något seriöst fel på en spritsort som blir vit då man häller i vatten...
Nedan följer en liten historia som jag hoppas förklara varför jag faktiskt inte ens kan tänka på skiten i dagsläget utan att bli direkt illamående. När jag var ungefär 17-18 år gammal besökte jag, i sällskap med min ömma mor, turkarnas underbara land för att suga upp lite sol och strand. Shit, det där rimmade! Anyway, efter att ha varit där i ungefär tre dagar började jag bli nyfiken på vad den där mjölkvita vätskan som alla bälgade i sig var för någonting. Jag frågade runt och fick veta att det hette "Raki". "Häftigt!", tänkte jag, "En ny spritsort att testa!" Redan samma afton gick jag till närmsta bar för att på nära håll bekanta mig med Turkiets officiella måltidsdryck. Det var officiellt "misstag #1" från min sida. Seriöst, om ni någonsin ens funderat på att testa Raki, gör det inte. Tro mig, ni kommer att tacka mig.
I vilket fall som helst, jag placerar mitt arsle på barstolen och den söta servitrisen frågar vad jag vill ha. "Raki-sú" utropar jag, stolt över mina omfattande kunskaper i Turkiska. Tretti sekunder senare placeras ett glas med den vidriga, mjölkvita vätskan på bardisken framför mig. Jag ler tappert mot tjejen bakom baren och klunkar ner vätskan ("misstag #2"). Åh fy satan! Plötsligt inser jag till sullo varför jag aldrig någonsin, trots att detta inte är mitt första besök i turkiet, sett någon utlänning dricka Raki. Spriten har en fullständigt vidrig smak, som att dricka Anislikör som någon hällt vatten i. Eller möjligtvis en Turkish Pepper-shot som någon halat fram snorren och pissat lite grann i. Smaken bränner sig fast i mitt sinne och finns kvar än idag. The horror, the horror.
Anyway, jag gör mitt bästa för att inte grimasera inför den söta bartendertjejen, men inte fan är det lätt. Jag märker också två saker. 1: Raki är extremt lätt att svälja i sin utspädda form. Den motbjudande, horribla smaken åsidosatt är det som att dricka vanligt kranvatten. Det varken river eller bränner som riktig sprit ska göra, och 2: Det känns fan inte mycket när man har druckit ett glas. Jag väntar ett par minuter, men inte märker jag av något alls överhuvudtaget. Ingen effekt, ingen fylla. "Is this it?", tänker jag och tycks alldeles strunta i att min mentala vokabulär plötsligt blivit ersatt av engelskans. "Det är nog fan bäst att jag tar mig ett glas till!"
Naturligtvis är detta "misstag #3". Jag beställer, efter inte ens 10 minuter i baren, in min andra Raki. Och sen en till. Och sen en till. Och sen en till. Och sen en till. På mindre än två timmar dricker jag tolv glas Raki! Det är först när jag skall resa mig upp för att gå på toaletten och pissa (och inombords rasar över hur visset turkiet är eftersom det inte ens kan producera sprit som man blir full av) som jag märker sanningen: jag är asberusad. Jag får stå och hålla mig i bardisken så fort jag ställt mig upp, och vinglar högst betänkligt när jag ragglande tar mig mot toaletten. Jag har precis upptäckt Raki-fakta #3: Den här skiten smyger sig på en! Man blir inte ens hederligt berusad, som man blir av vanlig normal sprit. I stället får man en fylla som liknar en smygfis i en överfull hiss eller ett skott i nacken i en kommuniststat; man bara tittar sig häpet omkring och undrar förbluffat "Vart fan kom det där ifrån?!"
Så fort jag pissat ut den motbjudande helvetesvätskan i toaletten (där den hör hemma!) upptäcker jag en sak, nämligen att det inte ens är att tänka på att fortsätta dricka den här kvällen. Jag är så jävla full att jag inte kan stå rakt ens när jag håller mig i handfatet inne på toaletten. OK, så jag är bara 18, men jag har druckit mer än såhär tidigare och aldrig blivit såhär full. Det är bara att gå hem till hotellet. Jävla Raki!
"Du ähr allt skchitschnygg!", sluddrar jag åt min spegelbild och vänder på mina gummiben för att försöka ta mig hemåt. Lycka till! På den halvtimme som färden tillbaka till hotellet tar ramlar jag ungefär 10 gånger. När jag väl kommer hem har jag fina, blödande skrapsår på knäna där de slagit emot den hårda turkiska asfalten. Ärren kommer att finnas kvar under hela resten av semestern, som vid detta tillfälle uppgick till lite över en vecka.
"Nu gäller det fan att inte väcka morsan", tänker jag när jag slirat in i lobbyn på hotellet och fått fram rumsnyckeln. Jag och min ömma moder delade nämligen rum. Naturligtvis har jag, eftersom jag är så jääääääääävla aspackad, helt glömt bort att min morsa ens är MED på den här resan när jag väl kommit upp för trappan till tredje vångingen eller så. Jag sticker in nyckeln i låset och vrider om. Sen smäller jag upp dörrfan på vid gavel. "WOOOO-HOOOOO!", skriker jag så högt jag någonsin kan i ett försök att låta så lik Damon Albarn i "Song 2" som möjligt. Naturligtvis går det om intet eftersom min morsa aldrig ens lyssnat på Blur. Nåja, hennes förlust. Efter att ha vaknat och trott att det är inbrott förstår hon att det bara är jag som är full som ett svin. Hurra för semestrar!
Jag försöker lägga mig ner och sova. Misstag #4! När Du är asfull på Raki, LÄGG DIG FÖR FAN ALDRIG NER! Ganska snart är mitt balanssinne helt kvaddat och sängen bara gungar. "Jag måste fan spy!", skriker jag och springer ut på balkongen. "INTE NER I POOLEN!", vrålar min morsa. Jag gör helt om och springer in på muggen i stället. Under den närmaste timmen spyr jag som en hund medan jag ber toastolen om nåd. En eländig, Rakipåverkad, förgiftad hundjävel. Någon borde kunna hitta ett alternativt användningsområde för Raki i stället, som rengöringsmedel för fönster eller så. Det verkar ju lukta och smaka likadant i vilket fall som helst.
Dagen efter är jag mer bakfull än jag någonsin varit i hela mitt liv, varken förr eller efter. Jag är så bakfull att jag inte kan resa mig upp ur sängen förrän klockan 3 på eftermiddagen och inte kan äta någonting alls. Seriöst, en Rakibaksmälla måste vara bland det jävligaste en människa kan uppleva. Jag är så bakfull att jag inte märker när folk pratar med mig och knappt kan snacka. Till råga på allt har jag rännsketa hela tiden. Tack, Raki för de gåvor Du för med Dig.
Hoppas denna lilla erfarenhet kommer att vara någon behjälplig. I korthet; om Du tänkt dricka Raki, TÄNK FÖR FAN EN GÅNG TILL. Det är, utan tvekan, det värsta jag någonsin har druckit. Och jag är inte den som snabbt sorterar in saker i "bäst någonsin" och "sämst någonsin"-kategorier. For reals.
Finns det någon annan som också har en fasansfull Raki-erfarenhet? Fyll gärna på med egna erfarenheter!
:thumbsdow
Lite tråkigt att du mådde så dåligt av det bara.
DS.
