Varför går tiden så snabbt?

Godafton.

Jag är 19 år gammal och lever ett liv som jag trivs med. Kom nyss att tänka på hur snabbt tiden går. Minnen flög förbi fån när man var ett litet barn, hur mycket tid man spenderade med föräldrarna och hur såna små saker kändes så stora (att träffa kompisar, gå i skolan, resa osv). Fick minnen från grundskolan hur man alltid spelade fotboll på rasterna.

Sedan kom högstadiet och man kände sig stor men när man nu tänker tillbaka var man så liten.

Gymnasiet var den bästa tiden i mitt liv hittills. Jag blev riktigt kär i en tjej för första gången och vi var tillsammans under en stor del av gymnasiet. Allt var så simpelt, man gick till skolan, träffade alla vänner och flickvän, pluggade lite, gymmade lite. Allt bara rullade på.

Nu har man ju tagit studenten och jag känner hur jag växer i takt med att tiden går. Det har blivit mycket jobb på sistone vilket har gjort att dessa månader flugit förbi. Flickvänner har jag inte längre (känslorna försvann från bådas håll). Jag bor tillsammans med ett par av mina bästa kompisar. Familjen träffar jag inte så värst mycket längre.

När jag tittar tillbaka på allt som har hänt får jag en sådan härlig men ack så sorglig nostalgikänsla. Dessa år har bara flugit förbi snabbt, och jag är rädd att åren bara kommer gå snabbare och snabbare. Jag vet att 19 fortfarande är en ung ålder och att jag har mycket kvar av mitt liv, men den känns ändå läskigt för jag vet att inom sin tid kommer jag vara 30 och tänka som jag gör nu. Och sedan 40..

Jag ångrar inget i mitt liv som jag gjort/inte gjort. Allt har utformat mig till den människa jag är idag som jag trivs med. Jag älskar mig själv och mitt liv, jag önskar bara att tiden inte går så fort som den har gjort/gör.

Vad tycker ni om mina funderingar?
Går tiden lika snabbt för er?
Går tiden snabbast i åldrarna 10-20 i och med att det är så mycket nya saker som händer och man utvecklas så otroligt nycket som människa?

mvh

Nej du, ju äldre du blir desto snabbare upplever man säsongernas förändring, personer man tror är barn är fullvuxna och andra konstiga ting.

Saken är ju den att man lever alltid i nuet. Du har enbart dina minnen/bilder/video som kan berätta något som har hänt tidigare.

Tiden går snabbt när man har kul och vipps så fyller man 80. Bara att fylla livet med goda minnen så vid varje ögonblick av resten av ditt liv kan du känna att du är nöjd.

Lite spontant sådär tycker jag att du gör för mycket, sätt dig ner på golvet och gör ingenting, då ska du se att tiden ganska fort saknar ner, sitter du tillräckligt länge så kanske du kommer till en ganska tung fundering på om tiden existerar eller inte.

Ju äldre du blir desto mindre del av ditt liv är t.ex. ett år. När du var 7år var det 1/7 när du nu är 19 är det 1/19, därav känns det som att livet går snabbare men egentligen ökar bara jämförelsehorisonten (kommer inte på något bättre ord, det är sent).

Så om man slutar att tänka på känslorna som " jämförelsehorisonten " framkallar bör saker inte upplevas som snabbare?

Jag har tyvärr inget svar på den här frågan, det handlar väl i slutändan om hur vi upplever och påverkas av tid och rum.

Kommer inte exakt ihåg hur visan går men om du färdas bortåt från jorden i ljusets hastighEt i några ljusår kommer du uppleva tiden som du alltid har gjort, men vi på jorden kommer ha upplevt en betydelsefullt längre period (inte rätt siffror nu men 1 upplevt jord-år för dig som färdas = 1000 jord-år på jorden).

Vill gärna skriva något om att allting är relativt och det därför blir svårt att påverka hur tiden upplevs, men har egentligen inget vidare insiktsfullt att säga om det.

Vet inte riktigt om detta inlägg gav något, finns nog personer här på fb som förklarar det bättre och inte sitter på mobil!

Skulle vilja hävda att denna fråga är oerhört subjektiv och relativ.

Jag ser det såhär.
Tid rinner förbi. Världen förändras framför dina ögon. Likt att du sitter på en sten i ett vattendrag, där vattnet är tiden. Och jag menar, vattnet kommer aldrig sluta rinna, även om det verkar så (vart kommer vattnet ifrån och vart tar det vägen? Finns det oändligt?). Så alla tankar kring hur mycket vatten som passerar eller hur snabbt är oviktiga, orelevanta.

Enkelt. Du existerar, sen vet vi inte vad som händer (döden alltså), och detta leder till att alla funderingar kring detta stadium är onödiga och bortkastad energi som du kan lägga på annat

Enkel slutsats men ack så jobbig att acceptera, men ja, likså att det inte finns något slut på rymden. Trots det så går den att acceptera.

Acceptansen är det viktigaste vi har.

Bra trådstart.

Jag funderar mycket på tiden, och jag har kommit på att alla vi som upplever att tiden går fort egentligen lever bra liv... Annars skulle tiden gå långsamt, eller hur?

En dag utgör allt mindre tid av ditt liv ju äldre du blir = tiden upplevs gå snabbare.

Som liten kunde en eftermiddag vara en evighet för en dag tog proportionellt
sett mer utrymme i förhållande till tiden du då upplevt.

jag tycker att tiden rullar på otroligt snabbt åren går fort för mej !!! enda gången det känns lite tungt är just denna tid på året med kyla och mörker ute , man blir lite mer insnöad och får pausa sitt liv lite i väntan på sommar och värme , man får stå ut med de här 3-4 månader vinter vi har i detta land och ta igen tiden så fort allt tinar fram

Bor du i värmen så saknar du denna tid likt förbannat.

Det är väl skönt att få varva ned och mysa lite?

jo vist är det skönt till viss del att få pausa lite under denna årstid men jag har mycket energi i kroppen som känns jobbig att pausa under längre tider , alla mina hobbysar och intressen utövar jag i värmen och solskenet den varma årstiden , det som alltid känts värst med vintern är mörkret och korta dagar ..... trots detta så tycker jag min tid går otroligt snabbt totalt sett