det stora i det lilla

Ibland när jag känner mig lite mer kreativ än vanligt så får jag känslan av att jag kan ta t.ex. en diskussion om någonting relativt begränsat eller trivialt och koncentrera mig på delar av diskussionen eller på att se olika dimensioner av den, tills det känns som att jag kan se stora komplexa samband manifestera sig i det lilla avgränsade till synes relativt triviala. Ibland får jag känslan att mitt intellekt är det enda som sätter gränsen för hur mycket man kan få ut på detta sätt, dvs. att om jag bara kunde tänka djupare så skulle jag i princip kunna se hela världsalltet i varje liten trivial sak jag väljer att titta på. Någon som haft samma erfarenhet?

Ja, det är en upplevelse jag gör nästan ständigt. Det lönar sig alltid att verkligen betrakta något konkret, och se vad det har att säga, och inte ha så bråttom med de större perspektiven.

To see a World in a Grain of Sand
And a Heaven in a Wild Flower,
Hold Infinity in the palm of your hand
And Eternity in an hour.

Det där är intressant. För jag har filosoferat kring vad detta har för koppling till emotionell intelligens. Jag har nämligen observerat att folk med hög emotionell intelligens har intresse för att vara alla till lags, och i strävan efter detta söker man bredd på bekostnad av djup. Man vill vara allmänbildad så gott man kan, men man vill aldrig grotta ned sig riktigt djupt i någon detalj, eftersom det är mer eller mindre synonymt med isolering. Så man slår instinktivt bort nedgrottande tendenser som mer eller mindre psykiskt stört. Vilket kanske inte är långt ifrån sanningen. Detta får mig även att tänka på meditation och konceptet att söka inåt.

https://www.youtube.com/watch?v=n8WhT9BwpRs