förlorar motivation/hopp pga allt lidande i världen

Jag har lidit av psykisk ohälsa i ungefär 7 år men de 2 senaste åren har allt blivit bättre. jag ser världen på ett annat sätt och har fått en djupare insikt om vad som egentligen är viktigt.

Det enda som ständigt drar ner mig i mörkret igen är medvetandet om allt lidande som finns i världen. jag har promenerat i sydamerikanska slumområden och känner att om jag hade fötts där så hade jag troligtvis varit kriminell nu. jag har liksom svårt att hitta motivation, eller behålla den när jag väl funnit den eftersom jag känner att oavsett om jag skulle bli extremt framgångsrik så skulle medvetandet att livet bara är ett lotteri hindra mig från att bli lycklig.

är det någon som har gått igenom samma sak och kanske har tips?

Skaffa hjälp av Psykolog, dom borde kunna hjälpa dig.

Skaffa en Psykolog som kan hjälpa dig.

har försökt, men dom prioriterar folk som skär sig/är självmordsbenägna. jag faller inte i dessa kategorier

Vet inte vad du har för livsåskådning men du kanske kan prata med en präst eller ännu hellre diakon på kyrkan? Det är gratis och brukar inte vara någon väntetid. De brukar vara bra på just den typen av ångest. Det kanske inte är ett alternativ beroende på din inställning till religion men jag hade otrolig nytta av det fast jag inte såg mig själv som konventionellt kristen direkt. Bara ett tips!

Annars skulle jag rekommendera dig att meditera. Hitta en form som passar dig. Om du vill ha tips på bra alternativa meditationsformer (den där klassiska har aldrig funkat för mig så jag kör andra varanter) så kan jag rekommendera några olika.

tack för tipset! är positivt inställt till religion men har varit mer skeptisk till själva kyrkan. men det var så längesedan jag besökte en så jag borde nog åtminstone testa.

Jag är inte heller imponerad av kyrkan som institution, men jag hade som sagt stor nytta av att prata med en diakon, och hon försökte inte frälsa mig eller så, frågade inte ens om jag var med i kyrkan. Det beror iofs säkert väldigt mycket på hur den personen är som man får prata med, jag hade tur att det var en väldigt ödmjuk och vettig person, det finns säkert en del mindre bra också men det kan vara värt ett försök.

Jag mailade bara (hittade adressen på den lokala kyrkans hemsida) och skrev att jag mådde dåligt och typ höll på att förlora hoppet om världen pga allt skit som människor gör mot varandra. Jag fick svar tillbaka dagen efter och en tid samma vecka att komma och prata en timme. Sen träffades vi typ tre eller fyra gånger och hon lyssnade på hur jag mådde och så kom hon med lite av hennes reflektioner på det och det var väldigt insiktsfulla upplyftande saker och mycket av min ångest släppte.

Det är nästan ett sundehetstecken att må dåligt i dagens situation, det finns så mycket hemskheter omkring oss. Jag ser det som att må dåligt över det är ett bra första steg. Om fler gjorde det så skulle kanske världen se bätte ut, om vi bara kunde lära oss att ta hand om varandra lite bättre...

Jag håller med att det krävs empati för att skapa en bättre värld och det känns befriande att inte vara den enda som blir väldigt illa berörd av all misär som händer "där borta" men uppenbarligen krävs det en enorm förändring hos människan för att världen ska bli bättre.
"historien har lärt oss att vi inte lär oss av historien" är ett citat som tyvärr är spot on. så fort vi glömmer vad lidande faktiskt är så dras vi åt det

William Haines kan hjälpa dig:

En präst. Det låter fånigt speciellt om du inte är religiös men en präst kan hjälpa väldigt mycket, även om du inte är religiös. De lyssnar, du kan spåna, de dömer inte och de berättar inte.

Närmaste kyrka finns det.

Annars: http://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast/ring

+46 18 474 50 32

Det lidandet du projicerar ut i världen är ditt egna lidande som du förnekar.

Det ytliga tankesätt som råder dikterar att om man är född i väst och har mat bordet som borde man inte må dåligt för att då är man bortskämd slyngel. Stackars människa som inte får ha sina känslor i fred och ännu värre att man ska ha sin upplevelse av verkligheten dikterad av någon annan.

Ta aktiva steg för att lindra ditt eget lidande och börja acceptera dig själv och ditt eget lidande sedan kan du hjälpa andra.

Du måste omdefiniera din uppfattning av lycka.
Du måste rikta din altruism mot dina nära och kära Istället för hela världen.
Du måste aktivt sätta stopp för idéer och tankar om att du på något sätt delar ansvar med resten av världen.
Du är din egen. Inte någon annans; stat, byråkrati eller land.
Ditt sinne så tyngt av diffusa tankar om global solidaritet att du inte längre kan dra en skiljelinje mellan din inneboende genuina godhet och den som artificiellt och akademiskt bankats in i din skalle sen dagen du började dagis.
Ta kontrollen över DITT liv, skörda frukterna av DITT stret och dela generöst, om du vill, med de du älskar och bryr dig om på riktigt.
Varje sekund, minut, timme, dag och år du ägnar dig åt att tycka synd om andra och även dig själv är bortslösad tid. Du har EN chans. Smaka på det. EN!

Du har missuppfattat det jag upplever. Jag har insett att jag har haft tur i livet eftersom jag har en familj som älskar mig. När jag väl insåg att det inte är en självklarhet och fundera hur MITT liv hade sett ut om jag växt upp i ett fattigt och våldsamt område med en nerknarkad mamma har jag haft svårt att hålla hoppet uppe eftersom det lika gärna hade kunnat vara mig.
Det är nästan som att ha upplevt en näradöden-upplevelse och reflektera över hur illa det hade kunnat gå utan att låta sig påverkas av det.