Innan valet var presskören tämligen samstämmig. Journalisterna marscherade taktfast, likt nordkoreanska soldater, mot samma hägrande mål. Utbrytningsförsök straffades hårt. Nu förefaller moralen vara vikande och vi ser nya desertörer varje vecka. Det kan vara en dominoeffekt, men beror säkert också på att verkligheten hunnit ikapp. Sverige håller på att krackelera och varningsklockorna ljuder högt; Utanförskap, no-go zoner, PISA-undersökningen, bostadsbrist, EU-migranter i varje gathörn, islamistiska terroristattacker i våra grannländer, organiserad brottslighet och de, till följd av invandringen, urholkade offentliga finanserna. Många vill nu, med all rätt, se journalisterna löpa gatlopp för sin skuld till sakernas tillstånd. Jag är dock av uppfattningen att det är än viktigare att fler får upp ögonen, kastar sina invanda skygglappar och därmed kan bidra till en stark och högljudd opinion för förändring och mot fortsatt förfall.
Ann-Charlotte Marteus, Per Gudmundson, Erik Helmerson och Anna Dahlberg är exempel som tydligt pekar mot ett kommande paradigmskifte. Det känns som att redaktionerna på många av våra tidningar håller på att ompröva etablerade sanningar, vilket känns oerhört hoppingivande. Aftonbladet utgör, i detta hänseende, det stora undantaget. Likt en Bagdad-Bob styr Jan Helin trosvisst sin skuta mot undergången. Med rorsmän som Linderborg, Virtanen och Cantwell finns inget ljus i sikte. Vi får försöka stå ut med sorgen när AB, likt Titanic, går sitt öde till mötes.
Ann-Charlotte Marteus, Per Gudmundson, Erik Helmerson och Anna Dahlberg är exempel som tydligt pekar mot ett kommande paradigmskifte. Det känns som att redaktionerna på många av våra tidningar håller på att ompröva etablerade sanningar, vilket känns oerhört hoppingivande. Aftonbladet utgör, i detta hänseende, det stora undantaget. Likt en Bagdad-Bob styr Jan Helin trosvisst sin skuta mot undergången. Med rorsmän som Linderborg, Virtanen och Cantwell finns inget ljus i sikte. Vi får försöka stå ut med sorgen när AB, likt Titanic, går sitt öde till mötes.