Jag lider med dig (men har troligtvis svårt att förstå smärtan du dras med dagligen). Vet du exakt vad du har ångest över? Är ångesten över att du inte hann tänka på hur dina anhöriga skulle reagera på ditt självmord? Eller har du ångest över att du kanske fortfarande vill ta ditt liv trots tankar på dina anhöriga?
Du är ska absolut inte må dåligt över att du funderar på självmord. Även jag, som inte ens är (särskilt) deprimerad, funderar på det ibland. Självmord är utan tvekan otroligt stigmatiserad, och de flesta antar att det är fel på folk som har det i sina tankar. Det är snarare ett tecken på hur ignoranta de själva är.
Tolka mig inte fel nu. Självmord på impuls av en tillfällig negativt händelsespik i livet är väldigt tragiskt och måste undvikas så gott det går. Har man å andra sidan haft stabila tankar kring det i flera år kan beslutet vara rationellt. Allt handlar i slutändan om hur mycket smärta man kan stå ut med.
Men men måste tänka på helheten. Väger ditt lidande mer än dina anhörigas potentiella lidande från din död (viktigt: tänk på hur många som skulle drabbas)? Det låter som du, även om du kosntant känner dig som en känslolös robot, fortfarande har empati för dina nära och kära, vilket får dig att fortsätta leva. Och ditt lidande kan släppa lite om du accepterar att det är fullt rationellt att vilja begå självmord. Det är inget fel på dig bara för det. Man får bestämma över sitt eget liv.
Det finns ingen absolut mening i livet. Man skapar sin egen mening. Din mening kanske är att leva för dina anhörigas skull?
Du är ska absolut inte må dåligt över att du funderar på självmord. Även jag, som inte ens är (särskilt) deprimerad, funderar på det ibland. Självmord är utan tvekan otroligt stigmatiserad, och de flesta antar att det är fel på folk som har det i sina tankar. Det är snarare ett tecken på hur ignoranta de själva är.
Tolka mig inte fel nu. Självmord på impuls av en tillfällig negativt händelsespik i livet är väldigt tragiskt och måste undvikas så gott det går. Har man å andra sidan haft stabila tankar kring det i flera år kan beslutet vara rationellt. Allt handlar i slutändan om hur mycket smärta man kan stå ut med.
Men men måste tänka på helheten. Väger ditt lidande mer än dina anhörigas potentiella lidande från din död (viktigt: tänk på hur många som skulle drabbas)? Det låter som du, även om du kosntant känner dig som en känslolös robot, fortfarande har empati för dina nära och kära, vilket får dig att fortsätta leva. Och ditt lidande kan släppa lite om du accepterar att det är fullt rationellt att vilja begå självmord. Det är inget fel på dig bara för det. Man får bestämma över sitt eget liv.
Det finns ingen absolut mening i livet. Man skapar sin egen mening. Din mening kanske är att leva för dina anhörigas skull?
