Rester av kasusböjning i dagens svenska språkbruk

Trådens syfte är:

1) att samla exempel på uttryck med kasusböjning som används i dagens svenska (ej dialekter)
2) att strukturera (dativ, ackusativ...) kasusböjningar inklusive ev. undantag

my 5 cents:

"till handa" (dativ)
"till hands" (genitiv-s finns kvar i många ord)
"till godo" (undantag? borde stå i genitiv?)
"skam till sägandes"
"till fullo"
"till bords"
"till skepps"
"till sjöss"
"till lands"
"till sömns"
"till ända"
"till daga"
"till skogs"
"till fots"
"till åtlöje" (?)
"till låns"
"till buds"
"till fjälls"
"till väga"
"till salu"
"Primadonnan ligger, om inte till sängs så till soffas." SvD 1977
"hem till Larssons"
"gå man ur huse"
"på sistone"
"allt i allo"
"famla i blindo"
"skämt åsido"
"se i syner"
"i sinom tid"
"åtminstone"
"ånyo"
"tyvärr"

"stundom"
"lagom"
"utom"
"inom"
"bakom"
"genom"
"ömsom"
"honom/henne"
"vem"
"vilken/vilket/vilka"
"sagolik"
"sannolik"
"änglalik"
"dylik"
"frånvaro/närvaro"
"samvaro"
"tillvaro"

fyll på...

åstad

åstadkomma

ögona böj

kyrkogård

mannaminne

Jerker

mitt på ljusan dag

'na

Adjektiv så som
¨Långan", ¨Ljusan", ¨Storan" m.m.
är också kopplat till (maskulina) accusativ-böjningar.

("till godo" (undantag? borde stå i genitiv?))

På islänska är sagt "að goðu", samt "að enda", "að fullu".
Samma að, finns i danska (ad) samt engelskans (at), men var ersatt av "till" i svenska.
Men man kan fortfarande hitta det i "allena" eller ad leyna. i gömsla, ensam.

Därför kan du också lägga till "allena" på listan. även om det inte används ofta i svenska språket.

"Till", om man ska vara regelrätt och lite osvensk, följer genitiv i äldre grammatik.

Jerker (nom.)
Om Jerk (acc.)
Från Jerka (dat.)
Till Jerks (gen.)

hehe.

Ovanstående exempel kommer väl från engelskan?
Alltså att man i svenskan anammat amerikansk kutym att pluralisera familjenamnet.
Så då är det ju ingen kasusböjelse, utan ett importerat plural-s från engelskan?

Mycket intressant tråd, men det vore kul om du berättade lite mer om varför detta intresserar dig?

Det är bara plural.

Larssons har skaffat hund
Jag är hos Larssons
Jag ska till Larsson

Men -s är väl ingen svensk pluraländelse?
Om plural, borde det heta: ”Jag är hos Larssönerna.”

Är det inte s-genitiv i "hem till Larssons"?

Tycker att ämnet är intressant i jämförelse med tyskan som har sina kasus intakta medan i svenska språket liknar ruiner (kanske dåligt exempel), vissa kasus har envist överlevt till våra dagar som delar av huset som står kvar medan andra är helt bortraserade. Ruiner för det verkar helt slumpmässigt vilka överlevt och vilka försvunnit.

Jmfr med konjunktiv som är i princip borta (förutom i sällsynta undantag 'han leve!" och i religiösa sammanhang 'helgad vare Gud') medan tyskan har sina konjunktiv I och konjunktiv II intakta.
Tycker att det är synd att svenskan som i så stor grad är avknoppad från tyskan, har förlorat dessa så viktiga och tongivande element. Vissa kasus klamrar sig fast och tillhör vardagsspråket flera hundra år efter det att språket förlorat de.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kasus
"Kasus fanns i fornsvenskan men återfinns under 1500-talet endast som kasusrester i skrift."
Kan man tänka sig? Kanske 500 år (förmodligen mer) efter det att kasus föll i glömska klamrar sig vissa kasusböjningar envist fast! respekt!

http://www.schwedenstube.de/deutscher-einfluss/
http://www.reiseguide.de/sprache-in-schweden/

Men om jag ser en strukturerad sammanfattning för det som styr dativ, ackusativ, etc kanske ett mönster träder fram som visar att det inte är slumpen som avgjort vilka som överlevt.

Därför efterlyste jag det i ts.

Gatukök, vattuman, vattuskräck, ta av daga.

Jag tror varken att det är svensk eller engelsk plural, utan just genitiv, med ett ursprungligt underförstått efterställt hus. Med tanke på hur många gårdsnamn som består av ett namn i genitiv har det sättet att tänka lång hävd hos oss.

Vad jag har sett, har ingen tagit upp de stelnade uttrycken tusen sinom tusen, sig själv till straff och androm till varnagel, och allom bekant (dat. pl.) än.

I andanom.

I så måtto.