är modern filosofi skräp?

Jag undrar varför inte fackfilosofer engagerar sig mer i sitt samtida samhälle än vad de faktiskt gör?

Jag menar, hela utbildningen går ut på att dra allmänna resonemang ur mänsklig verksamhet, och driva dem till reflektion av dess filosofiska principer. Men hur ofta ser man den akademiska filosofen betrakta de övriga akademiska skolorna? Aldrig?

Var är kritiken, var är det klarsynta tänkandet, var är analysen annat än menad som ett slags unken uppfostringsanstalt? Jag kan tänka mig dessa svar till dess ynkliga tystnad:

1. De är för fega. De dyker av själslig ynklighet ner i analysen av dumheten, för att aldrig komma upp. De vågar inte kritisera av akademisk egenkärlek.

2. De är för trögtänkta. De klarar bara av att kategorisera och relativisera, inte att relatera till mänsklig sanning.

1.2. De är för ynkliga. De kryper ner i sitt komplicerade träsk av ptolemaiska cirklar, för att bevisa att bara denna selektiva förståelse ger tillgång till en tyst fantasi om akademisk höghet.

Varför ser vi sällan filosofer yttra sig kritiskt i samhällsfrågor? Är de fegt smuts, eller trög begåvning, eller sparar de sig till högre frågor?

Delvis handlar det nog om att svaren man får är för komplexa. En skicklig politisk filosof förstår båda sidor av argumentet, och alla sidor som lyckas få stöd brukar ha olika värdegrunder och prioriteringar och dessa går inte att motbevisa eller så. De flesta filosofer jag sett ge sig in i debatter har gett utlopp för hela frågan istället för enbart sin egen synvinkel, och detta inkluderar att försvara sin motståndares sida.

Detta i sin tur har inneburit att de medier man stöter på inte frågar filosofer längre, då helhetsbilder inte är bra showbiz. Även om det fanns ett omfattande ointresse för praktisk politik har jag svårt att tro att det inte finns en enda bland den uppsjö av politiska filosofer som finns som skulle uppskatta lite mediatid. Den typen av utläggningar passar helt enkelt inte i "nyheter".

Jaha, så kan man säga att dessa mörkas då? Nej, de skriver vilt och strider ofta om den uppmärksamhet de kan få. Problemet är att en hel del vanliga dödliga försöker hitta detta i nyheterna. Politisk filosofi är inte nyheter, de hittas inte i nionyheterna eller i kvällspressen. De finns däremot i uppsjö i böcker, journaler och liknande.

Problemet ligger inte i ett ointresse eller ens oförmåga att identifiera de sätt de kan nå omvärlden i. Problemet ligger i att folk idag har fått för sig att man kan få sin världsbild från nyheter. Nyheter är nyheter, och inte allt för sällan ligger de närmre underhållning än information. Det har inte med att göra att media är korrupt och ond, det är helt enkelt den uppgift de har i ett kapitalistiskt samhälle, för det är så de tjänar pengar.

Edit: Det finns naturligtvis försök att komma runt detta, att marknadsföra filosofi hippt, explosivt, underhållande. Olika OCWkurser, School of Life, Existential comics och så vidare. Dessa brukar dock med viss rätta beskrivas som förenklade, urvattnade, mediekåta, billiga kopior av den större bilden, och även då har de knappast slagit igenom ordentligt.

Varför skulle det handla om marknadsföring?

Har du läst en enda svensk modern allvarligt menad kritik från filosof -> humanist/samhällsvetare?

Ärligt talat är det det som filosofi ska handla om, inte någon slags publikkåthet.

Jag tror att världen blivit för pragmatisk och tankar är inte så värdefulla längre som förut längre tillbaka i tiden.
Jag gillar alla de gamla filosofernas tankeutsvävningar alltid utanför de logiska och semantiska reglerna människan alltid fixerat sig vid.
Skulle vara mycket mer intressantare om filosoferna var med i debatter och slängde ur sig kloka och eftertänksamma funderingar.
Jag tror inte den så kallad icke-filosofiska personligheten klarar av att ha en filosof mitt i gruppen. De vägrar lyssna på denne eftersom de var för sig är låsta i sina logiska semantikboxar.
Vet inte men så tror jag i alla fall.
De är varken fega, trögtänkta eller ynkliga. Tvärtom starka, sega och envisa.
Jag gillar filosofer. Mycket.

Jag läser gärna Sokrates, men det blir ganska poänglöst om man inte tillämpar filosofin. Det är min grej, men jag anser att kan man ska man.

Jag tycker alla de här filosoferna är som ett mystiskt, skimrande eko ur det förflutna.
Skulle velat vara där mitt bland dem och bara för att få lyssna på deras funderingar och enormt kloka iakttagelser.
Sokrates, Spinoza, Aristoteles med mera.
För mig är de mer betydelsefullare än några andra. Vi skulle behöva ett stort antal filosofer idag som kunde lämna ett tryggt ,sannare och framför allt ärligare svar på frågor som har med oss människor att göra.
Idag låter man andra bestämma och tänka ut allt åt en. Vi är i : Du behöver inte tänka själv, jag gör det åt dig ,tidens era
Vart är alla original? Behövs lite original idag som törs tänka utanför ramarna och delge det högt utan att be om ursäkt.

Nu bor jag inte i Sverige, mina politiska intressen ligger inte i Sverige, så jag har inte läst något vettigt från svenska filosofer, nej. Jag läser dock med jämna mellanrum (jag är väl ingen expert) artiklar och andra skrifter med filosofisk utgångspunkt från länder där jag har politiskt intresse (och mer globalt). Sen får man ha i åtanke att ett av mina argument beskriver det faktum att man inte kan räkna med att det färskaste är det mest relevanta, grundbultarna i modern politisk filosofi står sig någorlunda väl sedan vadkandetvara 70talet ungefär.

Jag håller med om att filosofi ska handla bland annat om det du skriver om, men kom ihåg att förmågan att uttala sig så att lekmän som du och jag hör talas om det optimeras inte av vad det nu är du efterfrågar utan av publikkåthet.

I själva verket, om man inte presenterar det så finkänslig som du, så är svensk filosofi helt hopplöst död. Och den är det.

Jag är inte så intresserad av filosofi på ett geopolitiskt plan, och odlar personligen buddistiskt hat över hela min tillvaro.

Vad som är intressant, är hur feg den svenska filosofen är, med tanke på hur lätt och allmänt spridd begåvning är.

Det är deprimerande, faktiskt.

Jag kom just på:

Någon som bott i Kina en månad tror han kan skriva en bok.
Någon som bott i Kina ett år vet att hålla käft.

Någon som är smartare än mig kanske vet något som jag vet som borde få mig att inte säga ett jävla dugg.

Ah, Svensk visdom! Kinesjävlar! Jag skjuuuuuuuuuuuuuuuunkkkkkkkkkkkkerrrrrrrrrrrrrrrr!

Plop

Den frågeställning jag besvarade angår inte svensk filosofi mer än någon annan filosofi. Huruvida svensk filosofi är död kan jag inte svara på. Väl formulerad filosofi ska väl inte bero på ursprung. En snabb titt på Stockholms universitets filosofiavdelnings hemsida indikerar att en betydande del av arbetet med politisk filosofi hanterar globala och internationella aspekter eller inom specifika rörelser som facken.

Någon direkt indikation på feghet kan jag inte urskilja, kan du beskriva lite mer detaljerat vad du menar?

Att vi är på god väg att utveckla diktatur i Sverige? Att vi lever i en finansdiktatur? Att vi låtsas att ryskt självförsvar är attack? Att vi låtsas att demokrati är att inrätta slakthus? Att vi smusslar undan reducerad sjukvård med budgetnedskärningar. Att vi inrättar en slags administrativ sparar diktatur. Etc.

Listorna på medgörlighet. Listorna på antimodernism. Kan inte filosofen göra skillnad, eller ska vi låtsas som inget, och pladdra fram en fantasi där "det" och "dem" fortfarande fyller en död språkfilosofisk funktion.

Ärligt talat?

Jag är inte up-to-date, men det kanske har radikalt ändrats, sen jag gav fan i det?

Och var är den filosofiska analysen, när ohyran ljuger hela världen i ansiktet. Jag kan nämna en, fast som jag sa, jag ägnar mig hellre åt självavsky, än att äckla mig med mentala petitesser - inte för att jag kan överträffa dem.

Det är bara. Svensk filosofi är ryggradslös, ynklig, avföring. Matematisk smörja. Socialt kadaver. Sträck ut det, det är ändå sant.