Citat:
Ursprungligen postat av
Drullknull
Mångkulturen eller valfriheten att välja livsstil är inget problem, arbetare oavsett bakgrund har samma fiende. Vad fascister på 2000-talet har att tillägga är ett mysterium, de kanske hoppas på
nationalsocialism?
Kärlek förenar, det finns inga gränser egentligen, väljer två människor leva med varandra, då har etnicitet, religiös bakgrund eller hudfärg ingen betydelse.
Fascism och nationalsocialism är till att börja med inte samma ideologi.
(FB) Är vi fascister?
"Mångkulturen" är ett problem på så vis att den skapar slitningar mellan folk samt förgör det som karaktäriserar de olika folken, både kulturellt och rasligt.
Människan är de facto ett flockdjur, detta flock tänk är djupt biologiskt och sträcker sig i olika etapper, allt från den innersta kärnan i familjen till den större i folket. visst kan man gå runt och säga "kärlek förenar", men om man vägrar se människan för de biologiska grundvalar vi är uppbyggda på, då ska man heller inte förvänta sig att bli tagen på allvar.
Samhället är ingen social konstruktion, utan en organisk, biologisk skapelse.
Samhället har växt fram genom de generationer av människor som haft något gemensamt, som delat samma band och öden. De har tvingats till samspel och lojalitet gentemot varandra för att kunna överleva. Dessa människor återspeglas i folket.
Det mänskliga samhället har funnits i olika former länge, från de tidiga primitivaste till de senare mer utvecklade civilisationerna, från stam till storstad - men det som karaktäriserar detta samspel är den gemenskap som binder människor samman.
Samhället är egentligen inget annat än just samspel, ett samspel som har skapats mellan människor som haft en naturlig och stark anknytning till varandra. Det går inte att skapa ett samhälle byggt på förryckta ideologier, teori och utopi håller inte när man ska bygga samhällen för biologiska varelser.
Den världsåskådning som kommer ha en positiv inverkan för människan är också den som bygger
på hur människan fungerar, inte hur människan
ska fungera, enligt världsåskådningen.
"Varje världsåskådning, den må vara tusenfalt riktig och till den allra största nytta för mänskligheten, skall förbli utan betydelse för den praktiska utformningen av folkens liv" - Adolf Hitler
Samhället är synonymt med folkgemenskap, och det är denna gemenskap som håller samhället samman.
Det går inte att bara sudda ut denna, mänskliga samhällets grundval, och tro att det ska fungera.
Nationalsocialismen är grundpelaren för det mänskliga samhället. Nationalismen återspeglas i folket, socialismen i gemenskapen.
Det som sker i dagens "mångkultur" är att det skapas nya samhällen i samhället, det segregeras och skapas utanförskap. Och detta är inte något som ni kan ta fram stämpeln och trycka dit "strukturell rasism", "vita privilegier" eller liknande på, för detta återspeglas i alla mänskliga samhällen och har gjort det i alla tider - det har aldrig funnits något samhälle med vitt skilda kulturer och folkslag som någonsin fungerat. Istället har det skapats just enklaver i samhället varav nya samhällen växt fram. Stora riken har gått under just på detta sätt, exempel återfinns i Romarriket, Konstantinopel och Babylonien.
Men om det mot förmodan skulle gå att påtvinga människan ett sådant samhälle, med hjälp av tvångsintegration osv. så frågar jag mig fortfarande meningsfullheten med ett sådant experiment.
För stärks verkligen banden inom folket och på så vis samhället, om det som gör folket unikt och karaktäriserar dess folkliga identitet, luckras upp?
Det som skulle ske i detta scenario är att folken blandas upp och övergår till en antikulturell massa, för mångkulturell är då en mycket orwellsk omskrivning för detta då de faktiska folkslagen och dess kulturer dör ut.
En antikulturell massa, som saknar ett gemensamt arv och identitet, utan någon gemenskap och solidaritet för varandra. När de ursprungliga värdena som höll ihop samhället har tagits ifrån människorna så behöver makthavarna fylla ut tomrummet, materialismen, konsumtionssamhället äntrar plats. Medborgarskapet har bytts ut till konsumenter och producenter i ett stort ekorrhjul, då människan fortfarande är ett flockdjur så kommer de söka gemenskaper, dessa tar sig uttryck på ett materialistiskt plan.
Dina "livsstilar" du talade om kommer nu in i bilden, subkulturerna är det som människorna kommer att identifierar sig med. Med andra ord konstlade, artificiella gemenskaper - präglade av materialism. Dessa gemenskaper kommer aldrig kunna ersätta den starka gemenskapen som en gång återfanns i folket, det metafysiska, det delade ödet, de gemensamma arvet och blodsbanden.
Så vad blir det slutgiltiga resultatet? En stor massa som irrar runt som huvudlösa höns och söker efter det som de blivit berövade på, om detta scenario någonsin skulle bli verklighet så sker hela dess existens på tvång - detta samhälle behöver styras med järnhand för att kunna tvinga samman och blanda upp de olika folken, likt de behöver styras med järnhand för att hålla samman den antikulturella massan.
När denna massa släpps lös så kommer nya enklaver, nya samhällen växa fram. Så småningom kommer alltså nya folkslag växa fram ur den antikulturella massan - och allt börjar om från början. Det kommer ta många år innan något nytt kan växa fram som är likvärdigt med det ursprungligt folkliga, om det ens går. Antagligen kommer denna materialistiska massa hinna förgöra sig själva i processen, och påsåvis sätta käppar i hjulet för ett framtida samhälle - ett samhälle som är starkt och enat, vars gemenskaper inte karaktäriseras i det materiella, splittrade och förryckta.
Det finns inget som garanterar människornas existens, om människan glömmer bort den natur som format fram henne, det som hon en gång var och förblir sprungen ur, och istället ersätter detta med förryckta ideologiers lagar - så kommer mänsklighetens existens förbli ett minne blott.
Att uppresa sig mot naturen ger en direkt konsekvens när man lever i direkt kontakt med den, en primitiv civilisation skulle inte bli långlivad om de ifrågasätter det fundament som de har sin existens att tacka för, samma gäller djuren. En teknologisk civilisation kan trotsa naturlagarna längre än de primitiva kan, men naturen kommer tillsist ta ut sin rätt utan pardon.
”När människan söker uppresa sig mot naturens järnhårda logik kommer hon i strid med de principer, vilka hon själv har sin existens som människa att tacka för. Därigenom leder hennes handlande mot naturen till hennes egen undergång.” - Adolf Hitler