Bakgrund
Jag skulle i april sälja ett fordon till en bekant. Han hade funderat och varit sugen på att köpa fordonet. Men han tyckte jag begärde för mycket för den och då jag var i stort behov att få ihop en kontantinsats gav jag han en deal. Inget har skrivits ner, detta är alltså ett muntligt avtal
Den dagen jag ev. hyrde ut en soffplats till någon skulle han inkassera 4 första hyrorna. Om jag tog 3000 för soffplatsen skulle han exempelvis kunna kassera ut 12000 kronor. Däremot kunde totalhyran aldrig överstiga 12000 kronor.
Enda kravet var att jag själv valde när jag skulle hyra ut, och till vem. Mina egna pengar skulle inte röras, jag skulle inte behöva föra över något av min egen lön.
Jag skulle alltså kunna vänta så länge jag själv ville tills jag hyrde ut en plats. Han själv var oerhört glad över köpet men till min förvåning sålde han fordonet en vecka senare för 20% billigare än vad han gav mig. "Snabba pengar" och han skröt ivrigt inför sina vänner vilken deal han gjort.
I mitten av sommaren hade jag hört åtskiliga tjat om när jag skulle börja hyra ut. Jag förklarade att jag inte tänkte stressvälja någon som jag vantrivdes med, men för att delvis få tyst på tjatet, delvis visa god tro så började jag en månadsöverföring med 1000 kronor i månaden.
I dagsläget
Det har nu gått 8 månader, och jag har fört över 8000 kronor till honom, och ännu inte hyrt ut till någon.
Jag känner nu att jag måste börja ifrågasätta hela dealen. Rimlig hyra kanske inte är 3000 för en soffplats, utan mer ett "maxtak" av vad jag ev. skulle kunna ta. Jag har dessutom fört över mina egna pengar, och en mer rimlig hyra vore kanske 8000?
Om det är intressant för någon har jag en avgift+ ränta på cirka 4500 kronor.
Han själv har gjort 2000 kronor vinst hittills.
Han själv verkar helt ha tappat förståndet, och har bakom min rygg pratat ivrigt om att jag ska hyra ut lägenheten för 10-13 tusen i månaden och att han ska ta 4 av dessa hyror (jag själv ska då alltså flytta ut under den tiden enligt honom.)
Till er som tänkt svara på denna tråd
Jag vill inte ha en diskussion huruvida storstädernas hyror har skenat. Jag vill inte heller ha en diskussion om att jag "borde" ha gjort si eller så. Det är vad det är, och jag gillar inte situationen. Jag kommer förmodligen aldrig göra en muntlig överenskommelse igen.
Jag vill ha ett avslut och sedan glömma denna deal.
Vad är det enklaste men ändå moraliskt försvarbara avslutet jag kan göra? Jag är ingen lögnare, men jag vill inte heller bli utnyttjad. Jag själv känner följande alternativ:
1: Ge fan i att föra över något mer och räkna 4 månadshyror på en soffa som 8000.
2: "Mötas på mitten" och föra över 2000 till. Jag har varit clear med att hyran aldrig skulle kunna överstiga 12000, och om jag ger han totalt 10000 ska vi vara "kvitt"
3: Betala 4000 kronor till för ett total av maxhyra 12000, glömma denna "affär" och kompis
Tacksam för enkla svar utan glåpordskastning.
Mvh
__________________
Senast redigerad av JerryR 2015-02-15 kl. 03:47.
Senast redigerad av JerryR 2015-02-15 kl. 03:47.
