Citat:
Ursprungligen postat av
Schlampa
Meningen med livet r att sjlv komma p vad lycka fr dig innebr, iallfall fr mig. Nr jag sitter och tnker p vad jag ska komma p att skriva r det mest en knsla jag utgr frn. Allt akedemiskt bullshit r bara fr sin egen skull, att kunna utveckla skrivandet fr omvrlden att frst bttre kanske. Men fr vem r det jag d skriver?
Jag kanske fokuserar p helt fel sak hr, men om det nu skulle finnas en mening med livet, som du nu sjlv definierar som att hitta lycka, och lycka r flyktigt - temporrt. Jagar du d kickar?
r skrivandet den primra kllan fr kicken? Har kllan ngon betydelse alls?
En narkoman har troligtvis definierat sin mening med livet likt din, men kanske mer prvat sig fram utan ngon plan eller inriktning.
Det borde ju troligtvis vara den mest universella definitionen p livets mening. Hitta sin lycka.
Precis som problem s mste ju meningen definieras individuellt. Drfr finns det ju ingen mening med livet. Precis som det inte finns problem.
Det kan helt klart vara s att min bi-polra hjrna r helt ute och cyklar, men jag har ingen definierad mening med mitt liv(Och ingenting att gra n det hr just nu). Min uppfattning av livet r t det nihilistiska hllet, nr det gller syn p att all existens r helt meningsls, men jag besitter nd, och vrdestter min moral hgt. Har en obeskrivlig stark knsla(?) till mitt barn som jag inte kan jmfra med ngon annan relation. Vet inte om det r en knsla. Lite som l'appel du vide.
Men p grund av sjukdomen jag har brkat med strre delen av mitt vuxna liv s har jag kommit fram till tv saker:
1. Flyktiga positiva knslor som lycka r verfldiga nr man fixerat (strre delen av ret) polariseringen till +-0. Sitter njd. Saknar inget. Likgiltig men trivs med min familj. Med hjlp av mediciner eller inte. Lagligt eller inte. Resan r inte det viktiga utan mlet.
Men s uppstr det saker i vardagen och livet ibland som str den lugna rytmen.
Det saknas pengar en mnad s alla rkningar vart inte betalda. Eller nn dog jag vet inte. Vad som helst kan hnda.
"Ojojoj, nu har du problem." sger du.
"Nej d." sger jag.
2. Inga problem.
Fr vad jag tror sjlv som har hnt, r att jag slutat definiera mina problem. S jag upplever aldrig ngot som ett problem. Mjligtvis vid hypomani men det finns ju inte hos en frisk mnniska.
Det extra som har uppkommit reduceras till ngra extra moment som ska utfras. Fr livet r ju frenklat sett bara en serie moment. Och eftersom det gr utmrkt att planera s lite man bara kan s gr det smlst.
Det r inte s att jag blundar och ltsas som allt r som frut. Jag vet vad som har hnt och att det finns dr, men jag upplever det inte.
Svrt fr mig att frklara. Jag blandar skert ihop begrepp som ni har bttre koll p.
Nu kan det vara s att ordet problem kan ha andra eller fler egenskaper som jag inte tnker p.
Men det jag menar hr r vardagsproblem. Snt som uppstr i livet. Inte matematikproblem, eller vad ni associerar frst.
