Undrar [Samhällets rätt att inskränka medborgarnas negativa frihet]

Jo, problemet uppstår ju dock när samhället ska forma din egen personliga utveckling utifrån en en färdig kontext som kanske inte ens är applicerbar på dig själv med ett gott resultat. Den egna potentialen hämmas och samhället förlorar en individ som skulle ha kunnat forma något nytt som varit samhället till gagn.

Blir alltid konstigt när stora maskinerier, som samhällsapparater, ska förhålla sig till ideologier. Kärnan går förlorad och kvar blir bara själva formen, i vilken invånarna ska pressas in.

Har samhället rätt att inskränka på medborgarnas negativa frihet i syfte att öka deras positiva frihet? Och varför?

Är mina frågor rätt ställda?

Det är såklart att samhället har rätt att inskränka medborgarnas negativa frihet. Samhället tar sig den rätten och rätt är någonting som utövas, det är en praktik och inte någonting som ontologiskt bara är.

Sedan kan man givetvis tycka det är fel men man kan å andra sidan också tycka att jordgubbsglass är äckligt och att Star Wars är tråkigt.

Huruvida samhället lyckas inskränka rättigheter och frihet är en fråga om makt. I slutändan är ändå rätt/fel en fråga om makt, då rätt och fel är relativt, dvs bundet till sin kontext, för att ha någon betydelse. Det finns mycket gott som kan komma ur att inskränka sk negativa friheter, man kan bl a få sin utbildning betald, eller få städhjälp subventionerat. Samhällelig effektivitet är också en bra aspekt av att inskränka negativa friheter (liberaler brukar ofta glömma hur extremt totalitära, för att inte tala om grymma, de laissez-faire liberala staterna var på 1800-talet för att driva genom modernisering av samhället).

Jag har svårt att förstå hur man kan ställa sig frågan. Sedlighet liksom moral handlar ju om hur människor ska bete sig mot varandra. Det handlar alltså om människor i ett samhälle. Det är därifrån rätten kommer. Frågan är för mig antingen absurd, eller så är svaret ja självklart.

Men det är givetvis inte 'vi' som uppfostrar 'andra'. Vi uppfostrar oss själva, och den enskilde träder in i det hela som spädbarn i behov av att lära sig det mesta. Detta tillstånd av hjälplöshet och behov av stöd och uppfostran dominerar sedan livet långa perioder ända till ålderdomen.

Det är såklart att samhället har rätt att inskränka medborgarnas negativa frihet. Samhället tar sig den rätten och rätt är någonting som utövas, det är en praktik och inte någonting som ontologiskt bara är.

Sedan kan man givetvis tycka det är fel men man kan å andra sidan också tycka att jordgubbsglass är äckligt och att Star Wars är tråkigt.

Huruvida samhället lyckas inskränka rättigheter och frihet är en fråga om makt. I slutändan är ändå rätt/fel en fråga om makt, då rätt och fel är relativt, dvs bundet till sin kontext, för att ha någon betydelse. Det finns mycket gott som kan komma ur att inskränka sk negativa friheter, man kan bl a få sin utbildning betald, eller få städhjälp subventionerat. Samhällelig effektivitet är också en bra aspekt av att inskränka negativa friheter (liberaler brukar ofta glömma hur extremt totalitära, för att inte tala om grymma, de laissez-faire liberala staterna var på 1800-talet för att driva genom modernisering av samhället).

Jag förstår inte. Barn behöver stöd upp till övre tonåren fast mindre och mindre och förståndshandikappade och svårt psykiskt handikappade behöver hjälp och stöd hela livet. Vissa gamlingar behöver hjälp i slutet av sina liv, även om jag känner en tant som faktiskt är bokstavligt talat över 100 år gammal och fortfarande klarar att bo i egen lägenhet. Helt underbart.

Så vad menar du med stöd åt alla andra? Vad behöver man för stöd om man inte är barn, handikappad eller ålderssvag? Jag får väldigt obehagliga vibbar av ditt inlägg.

Ja, och det man får hoppas på är att de felaktiga ideologierna till slut går under på grund av sina inre motsättningar. Men ingenting är självklart. Det är inte nödvändigtvis så att 'verkligheten är liberal' som någon påstod. Man kan tänka sig - och många har skildrat det i dystopier - en framtida regim som inte är tyngd av ideologiska missuppfattningar, men som har förmågan att exploatera och utnyttja mänskliga svagheter till det yttersta.

Du menar som materiellt begär, köttslig lust och egoism? Allt i en instant gratification ett knapptryck bort?

Men som sagt, jag är optimist.

Hur lyckas du med den bedriften?

Vet inte så noga
Men vi har ju ett visst mått av frihet att tänka, tala och leva som vi vill i dagens samhälle. Vi har nog i mycket en 'terrorbalans' mellan ideologier att tacka för den friheten. Men odlandet av ett civilt samhälle med formell yttrandefrihet, demokrati m.m har pågått i ett par hundra år.