2015-02-10, 17:48
  #1
Medlem
Missförstå mig inte.. men jag tycker ändå detta är fel.

Jag bor fortfarande hemma, mellan 18-21 och äter adhd medicin. Jag mår fruktansvärt dålig av den och stänger in mig för jag har så mycket ångest.
De slänger ut mig ur huset och aldrig mer håller kontakten med mig om jag inte fortsätter ta denna medicin. De vet att jag inte har råd med att bo någonstans så det blir förmodligen på gatan.

Vad ska jag ta mig till?
Glömde lägga till att jag anser det inte som bara deras fel givetvis.. Jag är myndig och har ingen rätt att leva på deras pengar, men dom använder det där "du är inte värd ett skit för oss" beteendet om jag nämner att jag inte kommer att fortsätta ta medicinen.
Jag mår dåligt och är rädd för livet framför mig.

Jag har inte kunnat skaffa jobb och fått en utbildning pga min socialfobi. Jag är tveksam på om jag ens har adhd. Mina "föräldrar bestämde" sig för att jag skulle ha den medicinen för att jag var och är deprimerad. Jag känner att jag inte har adhd men från deras syn ser dom att jag har adhd vilket jag litar på dom att jag faktiskt har.
Om jag nu blir utskickad så har jag ingenstans att ta vägen och mitt liv kommer bara att bli sämre och livet är inte menat för mig, så kommer ta mitt liv.
Gjorde inte denna tråd för att grina ut även om jag är jävligt ledsen.


Edit: denna tråd kanske ska ligga i psykisk hälsa? Har ingen aning, ber om ursäkt isåfall!
Citera
2015-02-10, 18:02
  #2
Medlem
Strychnos avatar
Den här tråden skickar vi till Psykforumet.

Medicin och hälsa --> Psykisk hälsa
/Moderator
Citera
2015-02-10, 18:02
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DeDust2
Missförstå mig inte.. men jag tycker ändå detta är fel.

Jag bor fortfarande hemma, mellan 18-21 och äter adhd medicin. Jag mår fruktansvärt dålig av den och stänger in mig för jag har så mycket ångest.
De slänger ut mig ur huset och aldrig mer håller kontakten med mig om jag inte fortsätter ta denna medicin. De vet att jag inte har råd med att bo någonstans så det blir förmodligen på gatan.

Vad ska jag ta mig till?
Glömde lägga till att jag anser det inte som bara deras fel givetvis.. Jag är myndig och har ingen rätt att leva på deras pengar, men dom använder det där "du är inte värd ett skit för oss" beteendet om jag nämner att jag inte kommer att fortsätta ta medicinen.
Jag mår dåligt och är rädd för livet framför mig.

Jag har inte kunnat skaffa jobb och fått en utbildning pga min socialfobi. Jag är tveksam på om jag ens har adhd. Mina "föräldrar bestämde" sig för att jag skulle ha den medicinen för att jag var och är deprimerad. Jag känner att jag inte har adhd men från deras syn ser dom att jag har adhd vilket jag litar på dom att jag faktiskt har.
Om jag nu blir utskickad så har jag ingenstans att ta vägen och mitt liv kommer bara att bli sämre och livet är inte menat för mig, så kommer ta mitt liv.
Gjorde inte denna tråd för att grina ut även om jag är jävligt ledsen.


Edit: denna tråd kanske ska ligga i psykisk hälsa? Har ingen aning, ber om ursäkt isåfall!


Låter väldigt sjukt, prata med socialstyrelsen? Kontakta läkare på egen hand och prata om hur du mår, kanske kan göra tester & ta blodprov osv.
Citera
2015-02-10, 18:02
  #4
Medlem
Vitalrepuss avatar
Det du ska göra är att ta kontakt med socialtjänsten och förklara din situation. Fortsättningsvis så kan du PM:a mig om det är så att du mår dåligt. Jag hjälper dig gärna

Ta inte ditt liv, jag kan lova dig att det blir bättre. Men jag måste bara fråga, hur kunde dina föräldrar bara bestämma sig för att du skulle äta ADHD-medicin (antar att det är Concerta eller Ritalin)? Du måste väl ha fått den diagnosen för att kunna få dessa mediciner utskrivna? Du bör även kontakta din vårdcentral och förklara din situation för en allmänläkare som sedan kan remittera dig till din närmsta öppenpsykiatriska mottagning! Där kan du få antideppressiv medicin och/eller ångestlindrande medicin samt någon att prata med.

PM:a om det är något! Lycka till!

Mvh
Citera
2015-02-10, 18:06
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Vitalrepus
Det du ska göra är att ta kontakt med socialtjänsten och förklara din situation. Fortsättningsvis så kan du PM:a mig om det är så att du mår dåligt. Jag hjälper dig gärna

Ta inte ditt liv, jag kan lova dig att det blir bättre. Men jag måste bara fråga, hur kunde dina föräldrar bara bestämma sig för att du skulle äta ADHD-medicin (antar att det är Concerta eller Ritalin)? Du måste väl ha fått den diagnosen för att kunna få dessa mediciner utskrivna? Du bör även kontakta din vårdcentral och förklara din situation för en allmänläkare som sedan kan remittera dig till din närmsta öppenpsykiatriska mottagning! Där kan du få antideppressiv medicin och/eller ångestlindrande medicin samt någon att prata med.

PM:a om det är något! Lycka till!

Mvh


Har tagit ritalin sedan jag var 16 och var tvungen då att gå till BUP, har haft ångest under hela 2014 och början på 2015...
Citera
2015-02-10, 18:06
  #6
Medlem
MonkMans avatar
Det later inte sa soft, men du , vad har du for medicin da? Jag har sjalv atit metamina och den tyckte jag sog sa jag bot till concerta. Kakade den och det funkade. Jag har ADD och efter ca 4 ar la jag av med medicinerna. Jag hade da fatt igang rutiner och lart mig hur jag fungerar och vad jag har svarigheter med. Det var helt omojlig for mig att se mig sjalv utifran nar jag dampade ur, men nu vet jag precis nar jag maste forsoka fokusera.

Det jag vill saga ar att du kanske inte behover ata dessa mediciner i hela ditt liv. Du kanske ska forsoka satta dig ned med dina foraldrar, beratta att du far angest av jusst denna medicinen och att du vill byta. Det basta ar ju att faktiskt ga till en lakare/psykolog/den som skrev ut det till dig och forklara att de inte hjalper dig och att du vill testa en annan dos eller ett annat preparat.

Mediciner kan faktiskt hjalpa helt javla enormt mycket, tro mig , du kanske inte har hittat ratt preparat och dos an , det kan ta ett tag.

Ta inte livet av dig pa grund av det har dude, vi ar valdigt manga som gatt igenom samma sak och kannslor. Det ar inget fel i att vara lite dampig, snarare ganska kul nar du kan anvanda det till din fordel, jag ar en javla maskin pa jobbet och kan festa som om jag vore 18 ar tex (ar 30)
__________________
Senast redigerad av MonkMan 2015-02-10 kl. 18:14.
Citera
2015-02-10, 19:04
  #7
Medlem
Får du hjälp för din sociala fobi, träffar du en psykolog, får du KBT behandling eller dylikt? Om inte kanske dina föräldrar inte ser vad som hindrar dig? Eller så begriper de inte varför du slutat ta medicinen. Du kan väl börja med att förklara för oss varför du inte ska ta den och om det är värt att bli utkastad för det?

Angående att bli utsparkad, det finns gott om personer på youtube som säger att det i längden är bra för dig - jag vet inte hur det är med den saken, men se det som ett eldprov istället för slutet - dags att visa vad du går för!
__________________
Senast redigerad av tago 2015-02-10 kl. 19:11.
Citera
2015-02-10, 19:28
  #8
Medlem
Milford.Cubicles avatar
Jag blev utkastad när jag var 15, inget farligt med det.du borde bara bli starkare av det. tillslut om allt blir för jobbigt är det bara att stänga av känslorna.

tycker inte du ska säga att självmord är fegt för dom som säger det har ingen aning hur svårt det är för dom personerna
Citera
2015-02-10, 19:29
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av tago
Får du hjälp för din sociala fobi, träffar du en psykolog, får du KBT behandling eller dylikt? Om inte kanske dina föräldrar inte ser vad som hindrar dig? Eller så begriper de inte varför du slutat ta medicinen. Du kan väl börja med att förklara för oss varför du inte ska ta den och om det är värt att bli utkastad för det?

Angående att bli utsparkad, det finns gott om personer på youtube som säger att det i längden är bra för dig - jag vet inte hur det är med den saken, men se det som ett eldprov istället för slutet - dags att visa vad du går för!


Jag vill inte ta medicinen för det ger mig ångest, ångest att skriva sånt här, ångest att gå och hämta mat, ångest att ens gå utanför mitt rum.
Jag har haft stark ångest och depression sen tidigare, men den stärks av denna medicin. Jag mår bra först men sen blir det som en krashlandning ner till helvetet..

Vill inte bli utkastad, inte så jag menade men jag kommer att bli det. Om jag blir utkastad så ser jag ingen framtid. Går det att få boende utan jobb och kunna leva och ha sin dator på sitt rum så skulle allt vara bra känner jag nu. Jag trivs när jag är inne i mitt rum och helst mörkt.
Får ångest då jag av någon form är social med någon, vågar längre inte prata med någon förutom mina föräldrar och min polare i skype.

Jag förstår inte hur det kan gå bra för mig om jag blir utkastad utan pengar och ingen utbildning. Jag kommer att bli sittandes på gatan om inte soc ger mig en lägenhet. Blir helt tom i min hjärna när jag tänker på min framtid.

Går inte på någon behandling, har inte någon psykolog för jag inte gillar att prata. Gick på bup för många år sedan och det gick inge vidare.
Känner skam eftersom jag är ett jävla stort misslyckande och allt jag skriver och tycker är bara helt patetiskt egentligen.
Citera
2015-02-10, 19:33
  #10
Medlem
Milford.Cubicles avatar
Citat:
Ursprungligen postat av DeDust2
Jag vill inte ta medicinen för det ger mig ångest, ångest att skriva sånt här, ångest att gå och hämta mat, ångest att ens gå utanför mitt rum.
Jag har haft stark ångest och depression sen tidigare, men den stärks av denna medicin. Jag mår bra först men sen blir det som en krashlandning ner till helvetet..

Vill inte bli utkastad, inte så jag menade men jag kommer att bli det. Om jag blir utkastad så ser jag ingen framtid. Går det att få boende utan jobb och kunna leva och ha sin dator på sitt rum så skulle allt vara bra känner jag nu. Jag trivs när jag är inne i mitt rum och helst mörkt.
Får ångest då jag av någon form är social med någon, vågar längre inte prata med någon förutom mina föräldrar och min polare i skype.

Jag förstår inte hur det kan gå bra för mig om jag blir utkastad utan pengar och ingen utbildning. Jag kommer att bli sittandes på gatan om inte soc ger mig en lägenhet. Blir helt tom i min hjärna när jag tänker på min framtid.

Går inte på någon behandling, har inte någon psykolog för jag inte gillar att prata. Gick på bup för många år sedan och det gick inge vidare.
Känner skam eftersom jag är ett jävla stort misslyckande och allt jag skriver och tycker är bara helt patetiskt egentligen.

du ska inte trivas, du ska göra saker du inte vågar osv..
Citera
2015-02-10, 19:35
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Milford.Cubicle
Jag blev utkastad när jag var 15, inget farligt med det.du borde bara bli starkare av det. tillslut om allt blir för jobbigt är det bara att stänga av känslorna.

tycker inte du ska säga att självmord är fegt för dom som säger det har ingen aning hur svårt det är för dom personerna


Vem skrev att självmord är fegt? Hittar inte det, och om jag på något sätt har uttryckt mig så så har du missförstått mig?
Självmord är varken fegt eller modigt tycker jag. Det hör inte till den kategorin...

EDIT: kan jag fråga hur du löste det när du blev utkastad?
__________________
Senast redigerad av DeDust2 2015-02-10 kl. 19:38.
Citera
2015-02-10, 19:37
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Milford.Cubicle
du ska inte trivas, du ska göra saker du inte vågar osv..


Jag kan inte ta det steget just nu.. vilket är synd. För det är försent för mig att "inte ta det steget just nu"
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in