Citat:
Av alla som beskriver sina upplevelser av heroin, handlar det oftast om rena helveteshistorier, är detta en slump, anser du? Är du en sådan som anser att "jaja, men det är ju bara att hålla sig i kragen och inte dö av drogerna"? Jag har aldrig påstått det fetade. Mina påståenden gäller endast då man är rik nog att inte behöva förstöra sitt liv p.g.a. ett heroinberoende. I det långa loppet (helt objektivt sett) har beroendet (givet de tidigare nämnda parametrarna) flera positiva än negativa sidor sålänge som man utgår ur en utilitaristisk hållning.
För helvete. Ditt liv förstörs inte av brist på pengar, ditt liv förstörs av ett sjukt extremt beroende till en fruktansvärd drog. Jag är ingen att ge moralkakor, men fan vad du argumenterar.
Vidare, vid obegränsad tillgång av en sådan drog, är ju risken för total bortkoppling med omvärld och verklighet uppenbar. Ett såpass starkt beroende och ett oändligt lager fixar. Låter som en bra buildup? Men utifrån ditt perspektiv, vad skulle man någonsin behöva mer än drogens eufori, och mat och vatten, för att vara lycklig? Man kan sitta i en opiatdimma resten av sitt liv och bara vara "lycklig".
Fast, det är klart, om du utgår ifrån premissen att personen ifråga har obegränsade tillgångar, och inte har något behov av någonting vad gäller sociala relationer med vänner och familj, så visst. Men väldigt få delar denna verklighetsidé som en positiv sådan.
Annars finns det hyfsat många kändisar/rika människor, som spottar på vad du säger. De som faktiskt varit inne i skiten beskriver det oftast som en balans mellan liv och död, verklighet och fantasi, och antingen så lägger de ner det i extrema smärtor, ångest och allt vad sjuk avtändning innebär, eller så kolar de. Det finns alltid undantag, men detta tycks onekligen vara ett vanligt mönster.
Jag anser att din envist kvarhållna definition av "bra beroende" är sjuk, och grymt destruktiv. Att förespråka heroin är ju bokstavligt talat att skicka människor i både grav och helvete. Don't do it.