Filosofi leder till Diogenes syndrom?

Man ifrågasätter mer och mer.
Tillslut blir man en Diogenes?

Vore inte det bra? Det mesta som är fel med världen är att de flesta inte är en Diogenes, en Spooner, en Schopenhauer eller annan person som fördömer världens hyckleri och förvrängdhet med de hårdaste ord.

Jaha och vad ska vi göra sen?

Nej jag startade som en Diogenes. Numera är jag inte det längre. Mer filosofi ledde bort från Diogenes. Men däremot finns min grundkärlek kvar till det enkla och det är det enda jag känner äkta respekt för.

Numera är jag mer en räv istället för hund. Hundar är rätt dumma ju

Jag syftade till Diogenes syndrom och inte till Diogenes själv.

Jaså. Ja, det kanske det gör (ibland). Men än sedan?

Jag vet av egen erfarenhet att filosofin jag anser mig veta,
skapar lite av detta syndrom.

Vad är det som utlöser syndromet?

Sanningen.

Och varför skriver du då blir man EN diogenes, och varför skriver du inte horder eller något annat så man slipper luras att tro du pratar om EN diogenes . Tack hej trevligt att mötas

Utveckla ditt resonemang till att sanning skapar Diogenes syndrom.

Diogenes var enligt myten lite speciell.
Syndromet härleds till honom.