Cancer i levern igen!

Du menar säkert väl, men jag tycker man ska låta de som faktiskt kan något i ämnet stå för att ge råd. Det är jobbigt nog att vara sjuk, att sen ovanpå det bli förvirrad av en massa påståenden om socker, lchf osv hjälper inte. Du skulle bara veta hur många som gör anspråk på att kunna bota cancer, jag var inne och kollade i en facebookgrupp om kolodialt silver häromdagen, gissa vad de påstod man kunde bota?

Varför kan inte detta hjälpa Robert? Om han får tillbaka krafterna kan han inte prova detta? Eller är det detta du testade Robert? Är det utlandet som gäller nu?

http://www.metro.se/artikel/virus-sk...B6rs%C3%B6k-xr

Det var någon som skrev om detta tidigare! Det finns en riktigt duktig i tråden Duramater tror jag han heter, han kan kanske säga något om detta.. Han är insatt på ett sätt som som, jaa

Robert, du har kämpat så oehört hårt, är det detta du har testat som inte fungerar? Jag har läst men inte hängt med riktigt på det i Uppsala.

Du är en sådan kämpe Robert, är det detta du har testat så ber jag om ursäkt för att jag klampar in.

Tycker jag borde hört något angående den studien faktiskt, verkar inte vara samma som jag var med i så. Men Uppsala sa att dom inte hade någon pågående studie alls i nuläget sist ja frågade, konstigt iallafall.
Ångesten börjar ta överhanden, har inte orkat skriva här något alls. Sover oroligt som bara den och vaknar jättetidigt, småsover istället under dagen när alla är vakna för då känner jag mig trygg.
Velar fram och tillbaka om jag verkligen ska söka till Finland eller bara strunta i det, pratade med en onkolog i Sverige och hon hade svårt att tro att Finland kunde erbjuda något bättre än dom själva, kan iofs vara skitsnack och hon blev sur för jag vägrade komma på ett samtal angående palliativ vård samt smärtlindring men. Vad vet jag!
Jag mår så bra nu, tänk om jag förstör det om jag åker till Finland, samtidigt kanske det kan bli min räddning. Har många tankar i mitt huvud just nu, allt känns som ett enda stort pussel och ja är stressad hela tiden.
Och så är det snart jul som ja även har rejäl ångest över, sista gången man kanske får fira den och umgås med sin familj och ha de trevligt.
Önskar jag kunde ge dom något så dom kan tänka tillbaka på hur pigg och glad jag ändå var denna julen med tanke på omständigheterna.
Saknar motivation även om hela släkten nästan hör av sig varje vecka, bara att få höra orden att allt kommer ordna sig är så skönt, men då måste de va lite krut i mig också innan det kan hända något.
Igår var jag iallafall och julhandlade, de var roligt att få åka bort en sväng, även om ja var behov av rullstol vid vissa tillfällen så kan ja säga att jag gick 90% av tiden, behövde bara vila lite. Ska få vätskedrivande tabletter utskrivna idag som är lite starkare, tror vätskan hindrar orken mycket.
Så köpte jag mig själv lite välbehövliga grejer till bilen och så har ja ordnat så ja får låna ett stort garage under juldagarna så jag får skruva lite, gäller att hålla igång
Nu får de bli dags att gå upp, magen skriker efter frukost varenda morgon! Ett tecken ja ser som väldigt positivt ännu iallafall.

Vad kul att du fått komma ut och röra dig lite och känner dig piggare. Hoppas du får en bra jul!

Att söka Finland borde inte utesluta samtal med hemsjukhuset. Annars kan du alltid ta det senare med palliativa vården, det är inte en dörr du stänger för alltid för att du säger nej nu. Vissa patienter vill inte börja med det direkt medan andra vill det. När du känner dig redo kan du ringa och be om det (vet dock inte vad Finland säger om du har en palliativ diagnos).

Förhoppningsvis så är nog inte palliativ vård ett stop för att söka dit, dom har ju ändå mer alternativ till behandlingar än Sverige har och även senaste kirurgi m.m
Dock verkar dom vara väldigt insatta i just bröst och testikelcancer, nästan det enda det står något om när man läser på deras Facebook, men det är ju den vanligaste formen folk söker för så det är väl inte jättekonstigt heller.
Vi får se vad framtiden har att erbjuda, har lagt alla andra alternativ på hyllan för språket spelar in stor roll för mig faktiskt när jag ska besöka ett nytt stort sjukhus

Egentligen borde jag citera ditt inlägg före detta.
Väldigt bra slutsats du dragit över att de andra cancerformerna hörs och syns mest. Tror nog att om din energi räcker till att åtminstone besöka Docrates för att insupa atmosfären och få höra lite av vad de läkarna har att säga ansikte mot ansikte. Är de 2-språkiga på det sjukhuset eller är det t.o.m. så att svenska språket dominerar?

Julen är en helg som är väldigt kvalfylld för många människor. Friska som sjuka. Man ska inte förtränga saker och ting men om man lyckas få ett mer realistiskt förhållande till julen i sina tankebanor så inser man ju att det bara är en helg av många. Det ska ha fötts en kille med övernaturliga krafter den 24:e enligt många.

Det här blir inte din sista jul men att tankarna vandrar ditåt är helt naturligt.

Hur ser det ut bland dina vänner? Kommer de på spontana besök hem till dig?
Det gör ont i en att läsa att du behöver rulle ibland. Din kropp är väl så slutkörd och blir dessutom sömnen rubbad så blir tröttheten i kroppen etter värre. Tycker du ska ta upp dina sömnproblem så fort det går med nån läkare du känner förtroende inför. Orkar du inte själv be någon i din närhet söka reda och ta kontakt i ditt ställe.

Försök plocka russinen ur helgen som kommer. Själv gillar jag inte julen för 5 öre längre men jag har älskat den högt en gång i tiden.

R, slappa mest men ta vissa kamper. Spar energin till det allra viktigaste. Kommer att tänka på dig minst en gång på julafton, killen.

Sök till Paul Brousse i Paris i stället, mycket bättre. Dom är specialister på din cancer, ring +33 1 45 59 30 00

Det där är med stor sannolikhet Adcvbice och det är en prövning i en annan typ av cancer.
http://www.uu.se/stod-uu/onkolytiska/

Ja, det är jättebra att magen skriker efter frukost . Att du har ångest förstår jag, det gör ont att bara tänka sig in i din situation. Jag tillhör de som anser att även om det inte är bevisat att en behandling just är mot din typ av cancer så kör på. Läkarna kan vara skeptiska och stå och diskutera något teoretiskt men det är dig det gäller. (Ja, jag har via en mycket nära anhörig haft mycket med läkare att göra under många år).

Nu ska jag iofs tillägga att "våra" läkare så småningom blev som vänner. Vid ett tillfälle tog en läkare upp hur mycket "vi" hade kostat, vi tittade bara oförstående på honom och sa "ja, vadå, vad menar du"

Sedan när det kommer till lugnande och smärtstillande, du ska ha precis så mycket som du behöver, det kan ingen annan än du avgöra. Pratar de om beroenderisken så fråga bara "vilket enormt viktigt arbete anser ni jag kan gör nu". Säg även till dem att skulle du hamna i beroende tar du hand om det när du är frisk . Det enda jag tänker på och det är nog så viktigt, är det du själv som kämpar eller har du någon annan som kämpar för dig? I vårt fall var det så att jag körde mycket av kampen så kunde min "anhörige" gå på smärtstillande och lugnande. Kämpar du själv så får du inte ta så mycket att du passiviseras av det, att du s.a.s ger upp innan allt är prövat.

Det är inte första gången i världshistorien det visar sig att en medicin som är avsedd för ett ändamål visar sig funka utmärkt mot något annat. Något jag även har reagerat över är att du i ditt tillstånd har fått resa tur och retur långa sträckor med några dagars mellanrum. Det är f*n oförsvarligt! Det finns nästan alltid sjukhushotell de ska inte stå tomma och skulle de mot förmodan vara fulla får de låta dig ligga kvar på avdelningen alternativt ordna boende i staden. Försök ta det lugnt över jul och nyår, du ska ha medicin mot din ångest (och smärta?) i morgon är det fredag det tar inte lång tid att skriva ut ett e-recept..

Hoppas du får en bra julhelg och även om det är supersvårt så försök låt bli att tänka på att detta kan vara din sista.

Ja, det är det. Vad spelar det för roll om de testar det på Robert, tror du han kan bli sjuk? Det är inte min mening att vara oförskämd, men allting ska skräddarsys och det är bra, men nu gäller det att testa det som finns. Vad kan hända liksom?

Självklart kan behandlande läkare ta kontakt med de som bedriver kliniska studier, det tycker jag också att läkarna ska göra om inga andra alternativ finns. Det förekommer även att patienter behandlas utanför dessa studier, ett exempel på det senare är en läkemedelskandidat som i klinisk fas I/II studie studeras vid just levercancer i Sverige. Där har läkemedelskandidaten gets ut till två olika behandlingscentrum i Sverige där det givits till patient av behandlade läkare.

Julen blev lugn och fin, det var mysigt och trevligt
Nu ska ja dock försöka få prata med en psykolog och höra om ångestdämpande då ja är ganska säker på att jag har en extrem depression just nu.
Pratade med distriktssköterska och hon tycker det låter exakt som att ja skulle ha det iallafall, när det väl sätter igång så sätter det sig i benen, yrsel, tryck över bröstet och extrem trötthet. Tar jag en morfin som man helst inte ska som ångestdämpande släpper allt och jag blir "glad" igen och orken Kommer någorlunda tillbaka.
Men kan ju inte ta dessa i tid och otid längre.
Gråter väldigt ofta och har väldigt svårt att koncentrera mig på det positiva när det väl sätter igång.
Detta kan förklara varför jag inte direkt blev något piggare även när jag fick påfyllning på blod.
Hoppas ni haft en bra jul och god fortsättning, nu ska ja och familjen ta oss en liten biltur så jag får komma ut och se något annat än väggar och tak