Alla (underförstått)

Det är något som jag har gått och stört mig på väldigt länge. Det förekommer så ofta att jag kanske måste inse att det är jag som har fel. Jag ger ett par exempel och förklarar sedan.

Katter är fina.
Hundar bits.
Äpplen är goda.

Om jag säger något liknande, så är det alltid någon som ska påpeka följande:
Nej, Sprattelvinkeln. Du har fel. Alla katter är inte fina. Jag såg en som var missbildad här om dagen och den var jätteful.

Jag tror jag får fnatt, måste jag verkligen specificera att jag inte menar alla när jag säger liknande saker?

Visst, jag skulle kunna säga:

Vissa/många katter är fina.
Vissa/många hundar bits.
Vissa/många äpplen är goda.

Men då känns det som att det tappar hela sin poäng. Då får det en "jaha?" eller "nähä, menar du det?" effekt. Jag vill ju fortfarande poängtera att katter verkligen utmärker sig för att vara fina.

Ska man tolka sådana uttryck som om det vore ett "alla" framför?

Nej, du bör tolka det som att det är regeln. Den som opponerar sig försöker få det till att undantagen är regeln. Det är ett naivt sätt att argumentera.

Tack!

Jag skall ge dig ett genusperspektiv, vilka använder uttryck som:

"Du diskar ALDRIG, jag måste ALLTID göra ALLTING här hemma!! (i falsett) (jag, som man, frågar då, lugnt och vänligt; När du säger att jag aldrig diskar, hur sällan är det då?) (..jag gör ALLTING här hemma... ; när du säger att du gör ALLTING här hemma hur stor del av allt det som görs i ett gemensamt hushåll utgör då ditt "allting")

Det kan vara så att du, bland män, använder en kvinnlig retorik. Jag vet inte utan säger bara vad som jag tycker lyser igenom.

Kanske du kan berätta mer om hur ofta det här händer, vilka kön som då är inblandade och "vartåt det lutar" när det gäller din egen könstillhörighet?

Det är en helt annan, icke-språklig, diskussion.

Ah? Tackar för korrigering och tillrättavisning. Ha en fortsatt trevlig trådnystning.

Oj, där har du min mor i ett nötskal. Oftast riktat till farsgubben, som jag brukar få försvara.
Kommer inte på något bra exempel, men om någon frågar mig "gillar du fisk?".
Då svarar jag ja, även om jag inte tycker om exempelvis surströmming. Enligt vissa människor så ljuger jag då, eftersom jag inte tycker om all fisk. De tolkar nämligen frågan som "gillar du all fisk?". Som sagt, dåligt exempel men förhoppningsvis förstår du.

Över alla regler står ett par övergripande regler:

Ingen regel utan undantag.
Alla påståenden ska tas med en nypa salt.
Ingen ros utan törnen. — regeln gäller inte maskros / solros / matros

Det är helt enkelt praktiskt att övergeneralisera lite måttligt. Som sagt på andra trådar: överdrifter och underdrifter är en hyllning till den intelligente läsaren (lyssnaren).

Länge retade jag mig på tokigt placerat adverb:

– Alla har inte bil.

Det är uppenbarligen en svår överdrift, men eftersom varje läsare/lyssnare rimligen förstår vad det rimligen betyder så får det passera som en hyperbol. Till och med översättningsroboten översätter den frasen semantiskt korrekt:

(sv) alla har inte bil -> (eng) not everyone has a car

Übersaklig ordföljd, de dagar jag är en besserwisser:

– Inte alla har bil.

Eller kompletteringen. Det du tar upp kan ju möjligen höra hemma här:

(FB) manligt och kvinnligt språk

Jag är inte språkvetare, men utifrån mitt eget perspektiv tänker jag som flera av de övriga ovan att detta beteende är både felaktigt och otrevligt.

"Katter är fina." I vetenskapliga verk är detta inte acceptabelt. Allt måste definieras och underbyggas av fakta. Men i vardagliga lägen måste man ju få uttrycka sig lite mer informellt, annars blir det ju löjligt. Om du sen börjar förneka att det finns en enda katt som inte är fin så kommer jag ju självklart att reagera, men de personer som du beskriver gnäller vill ju bara provocera. De vill förlöjliga dig och när de inte hittar nån direkt dumhet i ditt resonemang så går de in på petitesser. Lite som att säga att en artikel i The Lancet inte stämmer då kommateringen hade vissa brister. Skadeglädje. Ett behov att leta fel hos andra så de kan känna sig som mer värda än du. Alternativt en viss tvångsmässighet.

Ja, eller i den här tråden. Ifall du inte modererar den.

Det där med "alla" "alltid" och liknande misstänker jag nämligen kan vara genusbundet.

Därför mitt inlägg. Men som sagt, vad vet jag gamle fnask som prostinnan sade. Ni verkar ju inte söka vad som är sannolikt eller sant utan låter en "låtsasmoderator" styra tråden.

Mycke nöje

Nej, jag modererar den inte. Däremot har ju alla användare möjlighet att upplysa varandra och även komma med synpunkter. Det är ju annars lätt att en kärnfråga plötsligt börjar handla om något annat. I detta fall handlar det kort och gott om huruvida man kan bedöma huvuddragen hos en grupp utan att behöva ta hänsyn till att enstaka individer kan avvika.

Det du tog upp handlar snarare om att bedöma en individ utifrån vad den gör eller inte gör. Nu blandade du in ett genusperspektiv som mer blir en fråga om manligt/kvinnligt än om frågeställningen i denna tråd.

Om du i stället hade ställt följande fråga kunde det känts adekvat: Är det ok att att säga att någon aldrig gjort något även om den gjort det någon enstaka gång.

Svar: Ja det kan vara ok att säga "du diskar aldrig" om du gjort det 5 gånger av 800.


Jag tror inte det. Jag tror mer att det handlar om en blandning av naiva människor oberoende av kön och människor som medvetet gör det för att sabotera.

Det finns en benägenhet hos bipolära att använda sig av argumentet "alla tycker" utan att på något vis ha tillgång till andras åsikter.