Livsgnistan och livet, finns det mening med livet trots allt?

Vilka här tror på livsgnistan, att man bara lever en gång och att man skall ta vara på sitt liv och utnyttja det så gott man kan.

Utan livsgnistan som vi har finns inget liv, utan liv ingen livsgnista.

Vilka här tror på att det finns mening med livet och att livsgnistan är positivt för oss som vill leva?

Dom eviga frågorna.
Vart är vi på väg?
Och vart kom vi ifrån?
Vi är ju här.

Jag följer det som känns rätt och gött.
Det är min kompass.
För om jag följer det som känns rätt och gött.
Vart är jag då på väg?
Jag ler inombords när jag tänker på vad som finns där framme.

Naturen, vilken vi är en del av, saknar all mening. Därför gäller det att slippa leva. Det förstod den österländska religionen för flera tusen år sedan. Den enda lyckan är nirvana.

Ganska meningsfull för utan det som finns att ta del av i naturen skulle vi inte ens överleva? Ingen mat, inget vatten. Så inte helt meningslöst, kan jag tycka.