Många religioner och i vissa fall även ideologier, deklarerar i någon mån någon slags principer för hur man ska leva och förhålla sig till saker. Libertarianismen bygger bl.a. på icke-aggressionsprincipen och individens frihet, kristendomen på 10 guds bud, gyllene regeln osv.
Om gud är död så har människan inget rättesnöre att följa utan är utlämnad att skapa sig själv. (Existentialism)
Alltså detta gäller för oss ateister - Har ni skapat några egna grundläggande principer som ni brukar anamma om ni är osäkra på vad ni ska tycka eller göra i någon situation? Om man inte gör detta, är väl risken för motsägelser stor och man kan nog lätt få inkonsekventa åsikter och handlingar (som många har enligt mig, kanske just för att de saknar detta?)
Jag själv har 3 principer som jag ofta försöker beakta i mitt liv som helhet.
1. Gyllene principen
2. Intellektuell integritet
3. Leva som man lär
1. Den gyllene principen
Denna återfinns i olika varianter inom flera religioner. Inom kristendomen uttryckt som "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem." Jag är ju dock inte religiös, men har helt enkelt plankat denna princip då jag tycker den är bra. I praktiken innebär det att när jag i t.ex. en diskussion eller när jag helt enkelt själv funderar på var jag står i en fråga, så brukar jag tänka på denna.
Exempel: Om jag har ett företag, vill jag kunna anställa/inte anställa precis vem jag vill, på precis vilka grunder jag vill? Ja. Tycker jag då att andra ska få göra det? Ja. Detta innebär implicit att min ståndpunkt är att man inte ska kunna dömas för diskriminering gällande vilka man avvisar, utsättas för kvotering i bolagsstyrelser eller annat.
2. Intellektuell integritet
Jag baserar min världsuppfattning på fakta och konkreta observationer (empiri). Detta i kontrast till hypotetiska tankeparadigm med strukturer och dyligt som är vanligt sätt att betrakta världen för 68-vänstern och frankfurtskolan. Jag granskar och tar till mig denna fakta och information så objektivt jag bara förmår. Jag försöker se verkligheten precis som den är och dra de mest rimliga slutsatserna ur detta, oavsett om dessa är känsliga i politisk mening. Jag anpassar inte mitt informationsintag till några slags syften, eller undviker känsliga ämnen. Verkligheten är varesig rasistisk/sexistisk eller något annat okvädesord man riskerar att utsättas för.
Exempel: Nu är jag ingen kognitionsexpert, men enligt de studier jag sett (på amerikanska medborgare tror jag), så är det så att asiater presterar högst på IQ test, vita något efter, och afroamerikaner sist. Alla studier jag hittills sett har stött detta och därav är det min rådande uppfattning att så är fallet. Jag är beredd att omvärdera det om nya, kontrasterande fakta kommer upp på bordet. Detta kan då uppfattas som rasism, men verkligheten är inte rasistisk, så ÄR det (åtminstone enligt den fakta jag tagit del av). Sedan vad detta beror på, och vad man lägger för värderingar och drar för moraliska implikationer av detta är en HELT annan sak. Då kommer vi tillbaks till den första principen snarare - om jag tillhörde en folkgrupp som på det kollektiva planet har ett lägre IQ, vad hade jag tyckt om att någon annan... osv.
3. Leva som man lär
Denna är sammankopplat med de andra 2. När man bildat sig en uppfattning om något, genom att försöka se verkligheten som den är, samt format åsikter och värderingar baserat på den gyllene principen - då ska man sedan också följa det, själv.
Exempel: Om jag tycker att "vi" ska hjälpa tiggarna. Så får jag väl själv ställa mig och koka soppa, göra om mitt källare till härbärge eller dylikt. Det är inte någon annans (ofta statens) ansvar att lösa alla problem och göra allting som vi tycker. Det gäller att agera själv, och skapa det samhälle man förespråkar.
Med dessa tre vill jag hävda att jag har förutsättningarna för att skapa ett någorlunda konsekvent och moraliskt leverne.
Enligt mig är det vanligt att folk "bryter" mot alla dessa 3 alltför ofta. Detta är enligt mig hyckleri och bland det värsta jag vet. Folk tycker bara en jävla massa som ska gälla för andra, baserat på selektiv information, men som man själv inte lever efter:
"Andra ska betala högre skatt än mig, (ändrar sig när man själv får hög lön)" "Vi ska ta emot mest invandrare i hela europa, men de ska inte bo där jag bor." "Bra med kvotering i bolagsstyrelser men i vår egen är överväldigande majoriteten kvinnor (F!)" "Jag vill bestämma hur andra ska ta ut sin barnledighet, och har själv inte tänkt skaffa barn, eller redan tagit ut sin egen." "Vi ska hjälpa tiggarna, utan att de själv lyfter ett finger" osv.
Diskussionen består alltså i om ni själva har några principer, rättesnören, grundläggande värderingar eller vad man vill kalla det för. Som ni ofta återkommer till och låter er ledas av i diskussioner och i vad ni ska tycka och hur ni ska leva?
Om gud är död så har människan inget rättesnöre att följa utan är utlämnad att skapa sig själv. (Existentialism)
Alltså detta gäller för oss ateister - Har ni skapat några egna grundläggande principer som ni brukar anamma om ni är osäkra på vad ni ska tycka eller göra i någon situation? Om man inte gör detta, är väl risken för motsägelser stor och man kan nog lätt få inkonsekventa åsikter och handlingar (som många har enligt mig, kanske just för att de saknar detta?)
Jag själv har 3 principer som jag ofta försöker beakta i mitt liv som helhet.
1. Gyllene principen
2. Intellektuell integritet
3. Leva som man lär
1. Den gyllene principen
Denna återfinns i olika varianter inom flera religioner. Inom kristendomen uttryckt som "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem." Jag är ju dock inte religiös, men har helt enkelt plankat denna princip då jag tycker den är bra. I praktiken innebär det att när jag i t.ex. en diskussion eller när jag helt enkelt själv funderar på var jag står i en fråga, så brukar jag tänka på denna.
Exempel: Om jag har ett företag, vill jag kunna anställa/inte anställa precis vem jag vill, på precis vilka grunder jag vill? Ja. Tycker jag då att andra ska få göra det? Ja. Detta innebär implicit att min ståndpunkt är att man inte ska kunna dömas för diskriminering gällande vilka man avvisar, utsättas för kvotering i bolagsstyrelser eller annat.
2. Intellektuell integritet
Jag baserar min världsuppfattning på fakta och konkreta observationer (empiri). Detta i kontrast till hypotetiska tankeparadigm med strukturer och dyligt som är vanligt sätt att betrakta världen för 68-vänstern och frankfurtskolan. Jag granskar och tar till mig denna fakta och information så objektivt jag bara förmår. Jag försöker se verkligheten precis som den är och dra de mest rimliga slutsatserna ur detta, oavsett om dessa är känsliga i politisk mening. Jag anpassar inte mitt informationsintag till några slags syften, eller undviker känsliga ämnen. Verkligheten är varesig rasistisk/sexistisk eller något annat okvädesord man riskerar att utsättas för.
Exempel: Nu är jag ingen kognitionsexpert, men enligt de studier jag sett (på amerikanska medborgare tror jag), så är det så att asiater presterar högst på IQ test, vita något efter, och afroamerikaner sist. Alla studier jag hittills sett har stött detta och därav är det min rådande uppfattning att så är fallet. Jag är beredd att omvärdera det om nya, kontrasterande fakta kommer upp på bordet. Detta kan då uppfattas som rasism, men verkligheten är inte rasistisk, så ÄR det (åtminstone enligt den fakta jag tagit del av). Sedan vad detta beror på, och vad man lägger för värderingar och drar för moraliska implikationer av detta är en HELT annan sak. Då kommer vi tillbaks till den första principen snarare - om jag tillhörde en folkgrupp som på det kollektiva planet har ett lägre IQ, vad hade jag tyckt om att någon annan... osv.
3. Leva som man lär
Denna är sammankopplat med de andra 2. När man bildat sig en uppfattning om något, genom att försöka se verkligheten som den är, samt format åsikter och värderingar baserat på den gyllene principen - då ska man sedan också följa det, själv.
Exempel: Om jag tycker att "vi" ska hjälpa tiggarna. Så får jag väl själv ställa mig och koka soppa, göra om mitt källare till härbärge eller dylikt. Det är inte någon annans (ofta statens) ansvar att lösa alla problem och göra allting som vi tycker. Det gäller att agera själv, och skapa det samhälle man förespråkar.
Med dessa tre vill jag hävda att jag har förutsättningarna för att skapa ett någorlunda konsekvent och moraliskt leverne.
Enligt mig är det vanligt att folk "bryter" mot alla dessa 3 alltför ofta. Detta är enligt mig hyckleri och bland det värsta jag vet. Folk tycker bara en jävla massa som ska gälla för andra, baserat på selektiv information, men som man själv inte lever efter:
"Andra ska betala högre skatt än mig, (ändrar sig när man själv får hög lön)" "Vi ska ta emot mest invandrare i hela europa, men de ska inte bo där jag bor." "Bra med kvotering i bolagsstyrelser men i vår egen är överväldigande majoriteten kvinnor (F!)" "Jag vill bestämma hur andra ska ta ut sin barnledighet, och har själv inte tänkt skaffa barn, eller redan tagit ut sin egen." "Vi ska hjälpa tiggarna, utan att de själv lyfter ett finger" osv.
Diskussionen består alltså i om ni själva har några principer, rättesnören, grundläggande värderingar eller vad man vill kalla det för. Som ni ofta återkommer till och låter er ledas av i diskussioner och i vad ni ska tycka och hur ni ska leva?
