Folk som bara påtalar argumentationsfel

Folk som kommer in i en diskussion bara för att påtala ens argumentationsfel, vad är det för fel på dem? De vill ofta ge sken av att inte ha någon egen åsikt, ändå angriper de ofta bara den ena sidans argument.

Jag tycker att det verkar vara ett mycket ohederligt sätt att diskutera på, som att man bara vill briljera med svåra ord utan att våga stå för sin åsikt.

(Obs texten ovan kan innehålla argumentationsfel.)

Jag känner inte riktigt igen det där du säger. Själv kan jag gladeligen peka på diverse felaktigheter eller brister i mina motdebattörers argumentation. Just för att påpeka att dessa inte kommer med riktiga argument utan till exempel känsloargument, eller argument av typen "Men jag känner en som ...".

En förklaring till att du kan uppleva att vissa individer ger sig in i en diskussion enbart för att påpeka argumentationsfel kan ju vara att ena sidan i en diskussion har valt just denna sidan på grund av till exempel känsloargument eller "men jag tycker att det BORDE vara så här (även om det är orealistiskt)". Givetvis verkar det då ensidigt, men det kanske beror på att det i princip bara är en sida som har kassa argument gällande det som diskuteras.

Om du inte stött på detta är du antagligen en av förövarna själv. Finns mängder av användare på Flashback vars främsta argumentationsteknik är att anklaga motståndaren för att använda ”halmgubbar” i tid och otid. När det blir hett om öronen vägrar de alltså att bemöta de många gilitga argument man radat upp med hänvisning till att det inte är någon ide att argumentera med någon som använder ”halmgubbar”.

Om någons hela argument består av känsloargument eller halmgubbar är det en sak men när det också finns giltiga argument framstår man bara som en verklighetsfrånvänd aspergergian när man håller på såsom beskrivet.

Om ni kommer med vettiga argument så slipper ni det ju, eller hur? Eller ni kanske inte har förstått varför det är viktigt att inte använda sig av argumentationsfel?

Det skulle vara bra om argumentationsfel gick att identifiera likt stavningskontrollen redan i fönstret där man skriver sitt inlägg. Det hade hjälpt till enormt mycket att få hög kvalitet på inlägg på forumen. Tyvärr är argumentationsfel ganska svårt att hitta för ett datorprogram.

Vi ska vara glada att det finns folk som orkar sitta och leta fram dessa argumentationsfel för det förbättrar inläggen, men spammar tyvärr sönder diskussionerna.

Ett förslag vore att låta argumentationsfels skribenter lägga dessa som en separat ruta till varje kritiserat inlägg så att det gick att bortse från dessa samtidigt som man kan kontrollera dem för att se vilka meningar som innehöll argumentationsfel.

Jag kommer alltid med vettiga argument. Jag blandar dem dock gärna med lite hårda ord mot min motståndare och dennes argument om jag är på humör. Gör detta mina faktabaserade argument mindre sanna menar du?

Vad du enligt dina meningsmotståndare gör dig skyldig till vet ju inte jag såklart. Alla äro vi säkert skyldiga, mer eller mindre, men kan man hålla dem på ett minimum blir det ju lättare för meningsmotståndaren att ta en på allvar, eller hur?

Det verkar som om argumentationsfels-folket tror att allt går att lösa med logik och att känsloargument alltid är fel. Men ta t ex debatten om dödsstraff:

Ena sidan "Den här personen har alltså dödat en annan människa, varför skull han inte själv dö?"

Andra sidan: "Den här personen har alltså begått ett svårt brott, men betyder det att man kan döda honom för det?"

Svårt att undvika känsloargument då (men det är klart att språkliga besserwissers inte kan låta bli att lägga sig i utan att egentligen komma med något)

Jag tycker det är viktigt att det ska framgå att man själv är medveten om att det är ett känsloargument man kommer med. Dessutom, deltar man i en debatt så får man räkna med kritik om man inte har kött på benen. Det är inget man behöver bli ledsen i ögat för, utan istället ta till sig och tänka på till nästa gång.

Jo, visst är det så. Men om man tar väldigt känsliga ämnen som dödsstraff, abort, religiös fanatism (där det ju är självklart att det handlar om känslor) så är det väldigt bekvämt att distansera sig genom att bara kritisera, gärna med hjälp av svåra ord, man ger då intryck av att besitta något slags högre vetande samtidigt som man aldrig diskuterar på djupet.

Jo, men om vi tar religion som exempel. Två religiösa kan ju diskutera sin religion med varandra utan att behöva komma med objektiva belägg, det är ganska solklart att ingen reagerar. Om samma religiösa vill föra samma argument med en ateist ändras faktiskt reglerna som jag ser det. Just därför är det viktigt att försöka undvika argumentationsfel om man ska föra en vettig diskussion.

Men är inte frågor om livets och varats existens, som religioner bl a behandlar, ohyggligt komplicerade och ord som "objektiva" väldigt trubbiga?

Om man jämför religiösa med psykiskt sjuka som "hör röster", psykiskt sjuka blir ju inte bättre av att man påtalar argumentationsfel, inte heller att säga att rösterna "objektivt" inte finns (om man säger att de objektivt inte finns, vad säger då att tankarna finns?)

Och att säga att religiösa blir "ledsna i ögat", är inte det att inta en von oben-attityd ("själv står jag över sånt som känslor")? Som om det funnits 100% rationella människor.