Citat:
Ursprungligen postat av
Hexenhammer
Intressant tråd! Kul att någon väckte den till liv igen!
Jag kan till viss del hålla med. Jag tror att män i större utsträckning fostras till att "vara starka" och att "inte visa känslor", samt att inte låta känslorna styra. Därmed inte sagt att man inte har känslor. Jag själv uppfattas av många som ganska tvär och känslokall. Det är en såndär sak som varenda tjej jag träffat har sagt - fram tills nu, när jag träffat en tjej som verkligen förstår sig på olikheter hos människor. Hon säger till och med att hon tror att jag är mer känslosam än vad hon är - skillnaden är egentligen bara att jag inte visar det på ett visuellt sätt, som många kvinnor gör och ibland även förväntar sig. Jag gråter inte, jag studsar inte och vrålar av lycka när jag är glad och jag skriker inte när jag är arg. Jag är ganska neutral i mina uttryck, men samtidigt känner jag väldigt mycket... ibland lite för mycket.
Jag tror kvinnor och män uttrycker sina känslor olika. Sedan tror jag att vi kan vara ungefär lika impulsiva i våra handlingar utifrån hur vi känner, men även där handlar vi olika. Kvinnor blir mer hämdlystna, taktiska, det kan vara mycket skvaller för att smutskasta en människa de anser gjort något fel. En man kan allt oftare hamna i att bara slå någon på käften, o.s.v.
Ungefär så tror jag också.
Känslor är ett sätt att tänka som våra hjärnor utvecklat genom tusentals år. En snabbväg så att säga.
Det är därför rätt orimligt att ett köns hjärna skulle tänka mer via känslor än det andra könet. Det är högst troligt mer en fråga om indvidualitet.
Sen kan de olika könen förvisso ha utvecklat olika "känsloprioriteringar" ex. kvinnor kan ev. tendera aktivera sina känslor mer då det kommer till ledsnad medan män kativeerar mer sina då det kommer till ilska. Men, det ger i vart fall inte någon total skillnad.
Det vi dock HAR gjort via historiens patriarkala idéströmningar sen 1800i vart fall är att helt fokusera på kvinnors känslor och helt ignorera existensen av de manliga dito. Runt 1700 var de tmer tvärtom, då var det oerhört manligt att ha känslor.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lobstr
Många i denna tråd pratar om individuella fall eller undantag. Självklar kan en man vara ett psykfall och en kvinna logisk och matematisk.
Så är dock inte statistiken om man tittar på samhället i sin helhet.
Varför är kvinnor enormt överrepressenterade som sjuksköterskor (arbeta/ta hand om andra människor medans män är grovt överrepressenterade i industrier (arbeta/ta hand om maskiner) ?
Hela premissen att män över lag skulle vara känslomässigt styrda i helhet är fel och bevisat statistiskt och vetenskapligt med samma resultat sedan man började forska i ämnet.
Sen kommer frågan om det är bra eller dåligt att kvinnor är mer styrda av känslor medans män är motsatsen?
Statistik som läggs fram har inte värderingar ingjutet, värderingarna är vi som lägger på som en efterkonstruktion.
Tex.1: Kvinnor styrs av kännslor, därav är dom ostabila och korkade.
Tex.2: kvinnor styrs av känslor, därav är dom medmänskliga och humana och passar utmärkt att ta hand om barn för att ge barnen en bra bild av etik och moral i början av livet.
Båda dessa exempel kommer från samma fakta där jag i ena fallet väljer att fokusera på det negativa och i det andra fallet fokuserar på det positiva.
Fast nu visar ju inte "statistiken" att där finns något överrepresentation av känslostyrning från just kvinnors håll, utan faktiskt! mer tvärtom. Det finns avsevärt mer känslostyrt negativt agerande hos det manliga könet som ger avtryck i samhället. Betydligt fler män fattar idiotiska och farliga beslut som går misstänka har med just känslor att göra. betydligt färre kvinnor gör detta.
Det betyder dock inte att kvinnor inte skulle använda känslor i sina beslut, men återigen, finns inget där ute som säger att de skulle göra detta mer än män.
Man är heller inte känslostyrd bara för att man tar hand om barn, eller inte känslostyrd för att man tar hand om maskiner. Du kan tänka fullt logiskt i ditt arbete med att ta hand om barn och du kan vara rätt känslostyrd då du fixar med maskiner. Det går lika lätt få ett raserianfall för att en unge inte gör som du säger eller för att det inte går skruva in den där jävla muttern!
Det går lika lätt bli svag i knäna av lycka för att du ser en liten fjunig rosa bylte som att du får syn på den senaste whatever...Ferrarin av XXXXXXX modell.
Salig lycka och samma känsla i båda fallen.
Män och kivnnor är som grupper högst troligt exakt lika styrda av känslor. Den ena har fått lov visa detta kring ex. barn eller ledsnad. De är socialt acceptabelt för kvinnor att gråta ex. och gulla med barn, inte alls lika acceptabelt för män.
men där finns forskning gjort på detta där man just visat bebisansikten och söta kattungar för både män och kvinnor och där faktiskt mäns hjärnor gav större reaktion för detta än kvinnors.
medan män har större acceptans för att visa ilska och frustration.
Resultatet blir att en apförbannad kvinna börjar gråta....
medan en man som blir lessen börjar gorma och slåss.
Sen har vi en kulturell tradition av att förakta känslor medan vi gillar logik...
och därav..skjuta alla känslor mot kvinnor och försöka läsa in logik i allt män gör.
men alla som nu faktiskt använder sig av just logik...fattar att hmm detta stämmer inte helt med verkligheten.
