Jag klarar inte av att jobba

Jag undrar bara om någon känner igen sig och om någon kan förstå mig.

För tillfället är jag arbetslös. Jag söker arbete för fulla muggar. Mest för att jag måste, jag måste kunna försörja mig och jag måste kunna skaffa erfarenhet. Jag kommer ingen vart i livet om jag inte jobbar. Problemet är bara att jag har så sjukt svårt med rutiner så att jag har svårt för att klara av ett vanligt arbete. Jag har jobbat tidigare och varje gång har det varit samma grej.

Att gå upp vid 6-7 på morgonen är en ren plåga. Alltså, jag vet att det är normalt att vara trött på morgonen men seriöst, jag är inte ens levande vid den tiden och blir inte någorlunda levande förrän flera timmar senare. Jag är trött hela dagarna och när jag kommer hem från jobbet så är jag helt förstörd. Att göra hushållssysslor finns knappt på världskartan varav hemmet ser ut som världens kaos. Det känns som att man inte hinner ett piss på eftermiddagarna innan det är sovdags. Jag blir stressad och får ångest över av att jag inte hinner med allt jag vill om dagarna. På helgerna är jag så inställd på att vila upp mig att jag aldrig orkar umgås med människor.

Sist jag jobbade så behövde jag dessutom tågpendla 1 timme varje dag. Jag klev upp 05:30 och kom hem 18:00. Jag mådde dåligt konstant och grät nästan varje kväll.

Men nu, när jag är arbetslös mår jag mycket bättre. Jag är inte konstant trött och jag känner ingen inre stress och inte heller någon ångest. Däremot orkar jag fortfarande inte umgås med folk, jag vet inte varför men så fort jag måste anstränga mig och vara social och så fort det är mycket folk omkring mig så blir jag sådär trött och låg igen.

När jag berättar allt detta för folk i min närhet får jag höra saker som "du vänjer dig", "det är så livet ser ut". "sluta vara lat, ta tag i dig själv". Är det någon som förstår mig och som känner igen sig?

Jag försöker söka alla de 50-80%% tjänster jag kan men de är inte gott om dem precis och AF är inte så nöjda med det.

Jag var också en lat jävel. Även om jag alltid har gjort tillräckligt för att klara mig fint så har jag varit sjukt lat. Är mer motiverad idag. Se till att få in rutin i ditt liv och hålla denna. Gå upp i stort sett samma tid alla veckodagar, även på helgerna. Själv brukar jag köra 0530-0600 på vardagar och runt 0700 på helger.

När jag kommer ur detta mår jag ganska dåligt och känner mig omotiverad till allt. Promenera en runda, pendlar du så kan du ju gå till/från tåget på eftermiddagen när du skall hem. Det tycker jag är suveränt. Man får lite luft, lite motion och man hinner fundera en stund, lyssna på en podcast, ringa ett samtal eller liknande.

Men visst, är man den som inte orkar med monotona och tråkiga jobb så kanske man skall utbilda sig. Pallar du inte pendla så börja söka bostad på orten där du skall jobba. Så länge du hyr din bostad är du inte uppbunden vid en ort. Tänk på att du kan klara en lite högre hyra om du ger upp pendlingen, eftersom detta också är en utgift.

Asså, du kommer nog må bättre med rutiner. Jag levde också i sus och dus ett tag men när jag fick in rutiner var det lite som att jag fann Gud.

Därmed sagt att jag tycker alla borde jobba mindre, fuck arbetslinjen, men nåt måste du väl ha. Är du duktig på att skriva eller liknande finns ju goda möjligheter att jobba hemifrån.

Söker bostad redan på orten jag jobbade i senast (dåligt med jobb i min stad, mängder med jobb i den staden). Men det är verkligen skitsvårt att få bostad där. Har börjat kolla in lite dödare städer, vissa har konstigt nog fler jobb än min ändå relativt stora och aktiva stad..

Motionerar gör jag flera gånger i veckan. Det hjälper till en viss del faktiskt!

Har inte jättemånga tips att ge dig men vad tycker du om att jobba hemifrån? Har för mig att man kan göra det som webdesigner. Om du nu tycker sånt är roligt har jag ingen aning om.

Det är väldigt bra att du motionerar i alla fall!

Inte testat jobba hemifrån. Jobbar inom IT-branschen (ja, bla. webbdesign) och har inte upplevt att de möjligheterna är så stora när man fortfarande är relativt oerfaren. Men förhoppningsvis i framtiden

När jag pluggade så blev det ju hemmastudier många dagar och då mådde jag bättre. Svårt att sätta igång men när man väl var igång rullade det på.

Det handlar ju liksom inte om att jag inte vill jobba, som många tror. Jag vill absolut och jag är fruktansvärt avundsjuk på folk som jobbar hårt och ändå lyckas ha ett aktivt liv vid sidan om. Mina vänner skaffar barn och grejer. Galet att de orkar!

TS jag vet hur du känner. Jag är i dagsläget djupt deprimerad pga diverse olika orsaker och "söker" jobb för att få pengar till hyra och liknande. Jag tänker precis som du att det vore kul att ha rätt jobb, men det är just det att jag i dagsläget inte vet vilket jobb som är rätt. Att som du säger gå upp 05:30 och sen pendla 1-2 timmar för att göra något man inte tycker om låter inte så attraktivt.

Hoppas jag var till någon hjälp, är nämligen dödstrött idag.

Jag känner igen det du beskriver. Du är inte ensam. Du är inte lat. Har själv levt i den onda cirklen som verkar aldrig ta slut oavsett vad man än gör. Rutiner, motion, kost, meditation, mm, alla goda råd från nära o kära. Ingen förstår att detta är något man själv inte kan rå för.
Efter en 3 årig komplett psyk utredning visa det sig att jag hade en kemisk obalans. Med en medicin, naturligt tillskott, ej narkotika, lever jag idag ett fungerande liv. Jobb, familj,hushåll och det sociala fungerar.
Ge inte upp

Vad äter du för medicin/tillskott?

Du kan inte tänka dig att plugga något då? Att läsa några kurser är aldrig något negativt - och dessutom så får du en inkomst genom CSN.

Nu blev jag nyfiken, vadå kemisk obalans? Och vilket tillskott tog du. Och TS, förstår vad du menar, men skaffa ett lite simplare jobb där man kanske har varierande tider osv. Ex vissa personlig assistent jobb, städare, nån butik etc.

Jo, har planer på studier hösten 2016. Beror på om jag blir antagen, tydligen rätt hård konkurrens om platserna på den utbildningen. Men fram till dess vill jag jobba. Antar att jag får bita ihop och göra så gott jag kan tiden fram till dess. Jag var mest nyfiken på om någon kände igen min sits.