Det är som det är, det blir som det blir

Har under den senaste tiden i livet känt framgångar och motgångar under en relativt kort tidsperiod. Jag var nära att få till det med en kollega som jag verkligen gillar, men det verkar skita sig. Jag har fått mer stimulerande arbetsuppgifter på mitt jobb. Jag har fått mitt hus förstört. Jag har nästan fått sex på första gången på mycket länge. Jag har fått halva mitt hus förstört.

Osv... Grejen är den att jag inte riktigt vetat hur jag emotionellt skall reagera på allt som hänt under så kort varsel. Men så blev jag påmind om meningen som ligger till grund för denna tråd.

Det är som det är, det blir som det blir. alt, It is what it is.

För mig är det svårt att förklara, men efter att jag tog till mig denna lilla filosofiska mening så känns saker och ting mycket lättare och enklare. Jag har fått någon slags acceptans för allt som händer omkring mig, inte på något sånt vis att jag blir apatisk, men jag tänker bara att det är som det är och rycker lite mentalt på axlarna.

Någon annan som också känner att det har eller börjat få denna approach på livet? Någon annan som samtidigt kan förklara denna livsfilosofi på ett bättre sätt än mig?

Slutat bry sig? Ja.

Lämna dig aldrig i händerna till "ödet" !

Marcus Aurelius exempelvis.

Nä, men då låter det som att man har en apatisk inställning. Så känner inte jag.


Det var aldrig min plan. Jag har dock slutat vara uppåt och neråt så att säga. Jag kan nog inte kalla det inre frid, men jag är mer stabil inombords och det känns väldigt bra. Jag accepterar situationer som de är och är positiv förändring möjlig försöker jag initiera sådan.


Care to give me something more?

Inte i ordets moderna betydelse i svenskan, men:

Apati (från gr. απάθεια, apatheia, ung. "ingen sinnesrörelse") var [...] i det gamla Grekland det sedliga idealet för både cyniker och stoiker.


Läs Självbetraktelser! Den finns som ljudbok här.

Jag förstår verkligen vad du menar, har själv tänkt kring dessa tankar och dessutom om det där citatet. Något som jag dock rekommenderar att du tänker på, som möjligtvis är lite ironiskt, är att en sådan här syn är ett försök på synen om ödet, determinism -- i viss mån. Detta kan ibland ge en viss känsla av hopplöshet, vilket kan vara orsakat av detta tankesätt. I vissa fall kan det helt enkelt vara bra att inneha realisationen att hur du tänker förändrar också framtiden.

Har lite svårigheter att förklara detta i text, men ponera att du skulle bli helt fri från omvärlden -- bara sitta och tänka "it is what it is" och skita i livet, eftersom att läget av nuet är oförändligt och varken gott eller ont existerar. Detta skulle givetvis leda till negativa konsekvenser för dig, som person. Därmed kan detta vara en bra insikt att ha bakom i tankarna, med att fullständigt leva i enlighet med detta tankesätt kan vara negativt. Nu skulle dina mänskliga behov aldrig tillåta dig att fullständigt strunta i livet som exemplet tidigare, men det kan även ha en potent verkan om du brukar denna insikt för mer vardagliga och prosaiska händelser.

Min poäng är att det är en god insikt att inneha i baktanken, men undvik att tillämpa tankesättet i ditt vardagliga liv.
Jag måste påpeka att i antikens grekland så hade inte ordet den negativa konnotation som ordet verker ha i dagsläget ! Det sågs snarare som en positiv egenskap där man accepterade omvärlden som den var.
Grym bok

Det var det jag ville få fram faktiskt. Kanske var jag otydlig.

Absolut. Acceptans är det som får mig att orka fortsätta leva. Jag är inte heller apatisk men tar inte lika allvarligt på livet längre.

Det finns olika dimensioner i naturen. Rum, tid och fri vilja som ändrar i både tid och rum.

När man begränsar sin fria vilja flyter man med universums naturliga flöde och skapar väldigt lite motstånd.

När man börjar använda fri vilja för att styra universum runt omkring sig kommer universum förmodligen göra motstånd eller ge extra skjuts, beroende på om du gör vad universum inte vill ska hända respektive vill ska hända. ( Naturlagar emot dig eller med dig ).