Citat:
Ursprungligen postat av
VonSchwarzwald
Jag kan bli jävligt förbannad, men det blir jag nog för att jag ser personen som ett hot mot min självbild. Som nedstämd så måste jag ofta rationalisera min olycklighet, det sker ibland genom att jag ser mig som en loser, en riktig idiot som inte tillför världen något och ibland utmynnar det i att jag är smartare än alla andra som är idioter som inte fattar att världen är skit.
När någon är lycklig, eller visar sig lycklig, och samtidigt exempelvis är mycket intelligent så förstörs min rationalisering av min egen nedstämdhet. Då kan det hända att jag reviderar vad intelligens betyder för att fortsätta försvara min rationalisering och legitimering av min depression och därmed utesluta intelligenta människor genom att definiera intelligens som "en person som är nedstämd för att världen är skit, en som har insett vad det hela handlar om".
Detta handlar givetvis om att jag vill vara ledsen, det är en del av min tillfälliga identitet, att försöka motverka min depression blir som att slå mig själv i ansiktet eller sätta käppar i hjulet och då måste mitt ego försvaras genom diverse metoder. Metoder som oftast utmynnar i en sådan narcissism att jag själv finner den löjlig varpå jag kan bryta mig loss och frigöra mig från min depressionsidentitet. Detta är ofta en mycket smärtsam process och kan ta en väldigt lång tid.
Jag var ofta glad som mindre och förstod verkligen inte varför alla vuxna inte också var glada.
Jag insåg det bättre med att se positivt på saker.
Försök se det positiva, och du kommer finna det.
Det är simpelt.