En mjuk statskupp kan ha genomförts den 27:de december 2014 i Sverige. Med utgångspunkt i följande inlägg från en annan tråd är den här tråden till för att diskutera hurvida dylika uppgörelser verkligen är förenliga med Regeringsformen och Riksdagsordningen. Det är även av intresse att diskutera vilka lagar de inblandade kan åtalas för att ha brutit och även vilka straffen kan tänkas bli.
Nedanstående text är ursprungligen användaren fintnir:s, postat i följande inlägg:
(FB) Det blir inget extraval! Pressträff 10:30 27/12 -14
------------------------------------------------------------------------------------------------
Sådana här uppgörelser, som i förhand reglerar hur partier ska lägga sina röster inom riksdagens system och som dessutom är sagda att gälla i flera år i rad, är enligt min mening inte förenliga med vare sig Regeringsformen (RF) eller Riksdagsordningen (RO). Ingenstans i dessa två grundläggande lagstiftningsprodukter finns utrymme som ger en sådan uppgörelse stöd. Tvärtom förutsätter såväl RF som RO att riksdagen består av var för sig självständiga partier som i varje ärende röstar utifrån sina egna intressen och utifrån vad som gynnar dessa egna intressen bäst för stunden. Några långtgående ”röstlöften”, som sträcker sig över flera mandatperioder, känner varken RF eller RO till. Detta framgår med all önskvärd tydlighet när man läser t.ex. RF 4 kap. 6 och 7 §§:
”Ärendenas avgörande
6 § När ett ärende ska avgöras i kammaren, får varje riksdagsledamot och varje statsråd yttra sig i enlighet med de närmare bestämmelser som meddelas i riksdagsordningen.
I riksdagsordningen meddelas också bestämmelser om jäv. Lag (2010:1408).
7 § Vid omröstning i kammaren gäller som riksdagens beslut den mening som mer än hälften av de röstande enas om, om inte något annat anges i denna regeringsform eller, när det gäller frågor som hör till förfarandet i riksdagen, i huvudbestämmelse i riksdagsordningen. Bestämmelser om förfarandet vid lika röstetal meddelas i riksdagsordningen. Lag (2010:1408).”
Notera att det alltså är enskilda ledamöter som tilldelats förmågan att avlägga sina röster.
Vad gäller undantaget i 7 § (dvs. formuleringen ”om inte något annat anges i denna regeringsform eller, när det gäller frågor som hör till förfarandet i riksdagen, i huvudbestämmelse i riksdagsordningen”), är det framför allt bestämmelserna i RF 8 kap. 14- 17 §§ som åsyftas:
” Stiftande av grundlag och riksdagsordningen
14 § Grundlag stiftas genom två likalydande beslut. Genom det första beslutet antas grundlagsförslaget som vilande. Det andra beslutet får inte fattas tidigare än att det efter det första beslutet har hållits val till riksdagen i hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Det ska dessutom gå minst nio månader mellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i riksdagens kammare och valet, om inte konstitutionsutskottet beslutar om undantag. Ett sådant beslut ska fattas senast vid ärendets beredning och minst fem sjättedelar av ledamöterna måste rösta för beslutet. Lag (2010:1408).
15 § Riksdagen får inte såsom vilande anta ett förslag om stiftande av grundlag som är oförenligt med ett annat vilande grundlagsförslag, utan att samtidigt avslå det först antagna förslaget. Lag (2010:1408).”
17 § Riksdagsordningen stiftas på det sätt som anges i 14 § första–tredje meningarna och 15 §. Den kan också stiftas genom endast ett beslut, om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar för beslutet.
Tilläggsbestämmelser i riksdagsordningen meddelas dock i samma ordning som lag i allmänhet.
Första stycket tillämpas också vid stiftande av sådan lag som avses i 2 § första stycket 4. Lag (2010:1408).”
Och så har vi slutligen stadgandet i RF 8 kap. 18 §:
” Ändring och upphävande av lag
18 § En lag får inte ändras eller upphävas på annat sätt än genom lag.
I fråga om ändring eller upphävande av grundlag eller riksdagsordningen tillämpas 14–17 §§. Vid ändring eller upphävande av sådan lag som avses i 2 § första stycket 4 tillämpas 17 § första stycket. Lag (2010:1408).”
Det sagda betyder på vanlig svenska:
– Att ”vanlig” lag inte får ändras eller upphävas på annat sätt än genom stiftande av ”ny” lag.
– Att vissa lagar är ”exklusiva” i den meningen att det inte räcker med att på vanligt sätt stifta ny lag för att ändra eller upphäva dem. Det är därför de kallas ”grundlagar”. Regeringsformen är en sådan grundlag.
– Att det för att ändra i RF enligt 14 och 15 §§ ovan således krävs att det av den lagstiftande församlingen (dvs. Sveriges riksdag) fattas två likalydande beslut, där det första beslutet förklaras vilande och det andra beslutet fattas först efter det att allmänna riksdagsval har hållits och den nya riksdagen har samlats.
– Att Riksdagsordningen (RO) också är en lag som vanligtvis kräver två likalydande beslut med ett riksdagsval emellan. Emellertid är RO lite speciell eftersom det enligt 17 § räcker med ett beslut som minst hälften av riksdagens ledamöter röstar för (oavsett antal deltagare), och om de som aktivt röstar för dessutom uppnår minst ¾-dels majoritet för den föreslagna förändringen.
Viktigt att hålla i minnet är att alla lagförslag eller förslag om lagändringar måste upp på riksdagens bord genom väckande av ett ”ärende”. Det går således inte för sig att ändra i vare sig lag eller grundlag genom ”utomparlamentariska” uppgörelser.
Vad innebär då den s.k. Decemberöverenskommelsen? Jo, att sjuklövern förbundit sig att rösta på visst sätt i flera år framöver. Detta är enligt min mening att frångå principen i 4 kap. 6 § RF om att varje riksdagsledamot och varje statsråd ska kunna yttra sig (och därmed rösta) i enlighet med de närmare bestämmelser som meddelas i riksdagsordningen, bl.a. stadgandet i 11 kap. 10 § RO:
” Avgörande genom omröstning
10 § När ett ärende ska avgöras genom omröstning ska de yrkanden som har lagts fram under överläggningen ställas mot varandra. Det yrkande som enligt talmannens uppfattning har bifallits med acklamation, eller det yrkande som talmannen bestämmer, utgör huvudförslag vid omröstningen. Mot huvudförslaget ställs ett annat yrkande som motförslag.
Om det finns fler än ett yrkande som kan ställas mot huvudförslaget, ska kammaren först i ett eller flera förberedande beslut avgöra vilket yrkande som ska vara motförslag i huvudomröstningen.
Omröstningen sker öppet. I enlighet med bestämmelsen i 4 kap. 7 § regeringsformen är riksdagens beslut det förslag som stöds av mer än hälften av de röstande, om inte något annat anges i regeringsformen eller i denna lag. Talmannen tillkännager hur omröstningen har utfallit och bekräftar beslutet med ett klubbslag.”
Genom att lämna reglerna i såväl RF som RO därhän har sjuklövern således kunnat åsidosätta en lång rad med stadganden om hur riksdagsarbetet ska gå till. Detta strider inte bara mot RF:s och RO:s ordalydelser, utan mot hela andemeningen i konstitutionen. Nämligen att all makt ska utgå från folket och att om konstitutionen ska förändras så får det endast ske i enlighet med reglerna om grundlagsändring med ett riksdagsval emellan där folket får tillfälle att säga sin mening. När sjuklövern nu lämnat dessa regler därhän står vi på första steget till en diktatur (eller demokratur om nu någon hellre vill använda det ordet).