Hur får man ut mest lycka ur livet?

Problemet är just att smärtan själv är verklig, med eller utan vävnadsskada. Det hjälper inte att något är en illusion när den fortfarande inte går att undfly.

Menar du rent generellt eller absolut i alla möjliga fall? För det finns ju bedövningsmedel som hindrar nervsignalerna att nå fram och därmed är det möjligt att undfly smärtan.

Det jag menade var att så länge vi bara pratar om det så är det bara en tanke. Däremot håller jag med, när vissa saker händer, så följer andra saker... Jag ser bara inte relevansen av det.

"If someone would hit me in the face with a shovel, it probably wouldn't be very pleasant. However, nobody is hitting me in the face with a shovel at the moment."

Ja, och det är ett bra exempel på hur hjärnan skapar koncept av verkligheten.

Givetvis finns inte någon smärta flygande omkring i luften och träffar mitt ben, utan det är hjärnan som skapar känslan av smärta.

Detta gäller allt i "verkligheten", allt du upplever är bara hjärnans koncept. Och därav ska man vara lite försiktig innan man tror på saker som hjärnan säger om vad som finns där ute i verkligheten.

Det krävs fortfarande ett mentalt koncept för att sätta ord på det du ser och hör.

Mest lycka tror jag kommer från aktiviteter och projekt som normalt kan kopplas till gröna ideologier och vänsterideologier, exempelvis följande:

- Hjälp dom svaga och utsatta. Organisera dig med likasinnade och bidra med tid eller pengar (eller både och) för att göra tillvaron drägligare för personer som inte har samma förutsättningar som du.

- Minska ditt ekologiska avtryck och din materialism. Det finns näst intill ett oändligt antal projekt du kan driva när det gäller ditt boende, dina transporter och din livsstil. Varför inte bygga/köpa smarta möbler som uppfyller fler funktioner eller samma funktion men på mindre yta och att du där igenom kan bo i en mindre bostad.

- Organisera dig i en förening. Det finns nästan garanterat en förening för dina fritidsintressen och det finns få saker som är så givande att aktivt jobba med likasinnade för att utveckla den gemensamma verksamheten.

Så som jag upplevt mitt liv hittills så är en av de viktigaste beståndsdelarna i "sann lycka" att man under längre perioder utsätter sig själv för prövningar/påfrestningar, för att jag tror att längtan är viktigt för att vi ska kunna uppskatta livet. Att pusha sig själv hårt för sin egen utveckling, att kanske vara ifrån sina närmaste, whatever.

Man får ta njutningsmedel/god mat/sex lite mer sällan för att när man väl gör det blir så mycket bättre "För mycket av det goda" kan ju lätt göra livet tråkigt

Då säger jag som Schopenhauer: om du slänger till tiggaren en allmosa idag, så lever han så att han kan lida imorgon också.

Om man i sin okunskap tror sig göra gott lär man ändå vara lycklig. Är man klokare än så krävs det att man gör gott på riktigt och gör det effektivt. För det krävs ett engagemang och forskning så att de allmosor du ger faktiskt lyfter folk från lidande till ett bättre liv. Då kan följande princip vara nyttig för ditt engagemang i välgörenhetens tecken:

"Give a man a fish and you feed him for a day; teach a man to fish and you feed him for a lifetime"

Jag tror att det kanske gäller att acceptera att livet ser ut som det gör, men även acceptera att man naturligt kommer att tänka på döden och meningen med allt utan att hitta någon "lösning" och att depressioner och välmåendetoppar är en del av livet. Sedan är det bara att börja leva så som du finner det bekvämt med viss hänsyn till systemet vi lever under givetvis.

Men det jag just skrev är väl en självklarhet, jag kan inte komma med något bättre.

I förlängningen kan den av din allmosa tillfälligt mättade även reproducera och skapa en ny generation i misär.

Det med. Så jag hjälper inte människor i nöd annat än de närmsta blodsförvanterna (gjorde ett misstag att avvika från det nyligen, men det ska aldrig någonsin mer upprepas). Har också slutat att mata sjuka djur. Det är ironiskt nog det barmhärtigaste.