Kan du tänka dig ett förhållande med någon som har barn?

Är tillsammans med en tjej som har två barn.
Inte förstå gången jag är tillsammans med någon som har barn sedan tidigare.... Men detta är den sista gången kan jag lova.
Börjat tvivla på förhållandet i sig o jag ska aldrig mera vara tillsammans med någon som har barn.

Jag tror att det där - generellt sett - är en åldersgrej.

Är man kring tjugo år så finns det ju gott om barnlösa tilltänkta partners att välja på.
Lägg till tio år så har utbudet minskat.
Lägg till ytterligare 10 år så har utbudet minskat ännu mer.

Alltså. Ju äldre man blir desto svårare blir det att hitta en tilltänkt partner som inte har barn.

Det beror helt på var man själv befinner sig i livet, tänker jag. Hade jag varit singel utan barn hade jag förmodligen valt bort en man med barn, om han inte var helt exceptionell. Inte för barnet som sådant men för att jag nog hade känt mig "efter" honom i livet. Sedan hade jag nog helst velat uppleva första barnet tillsammans. Men om jag och min man skulle skilja oss idag, när jag har tre barn, så skulle det vara en annan sak. Då hade jag varit "ikapp" i huvudet beträffande barn.

Har själv ett barn, men att träffa en man som redan har barn känns svårt. Kanske skulle gå med lite tur, men skulle också kunna bli svårt att anpassa våra situationer till varandra och få det att funka.
En kille utan barn men som är barnkär skulle det nog fungera bättre med. Bara han inte har den negativa inställningen att han ska betala och försörja för mitt barn, det gör jag själv. Eller att ta över huvudansvaret som jag har gällande uppfostran osv.
Och sen att mina regler fortfarande gäller ang uppfostran som jag trivs med och att det inte blir att man måste anpassa sig till någon annans rutiner och barnuppfostran till någon som redan har barn..

Nej, jag kan nog inte tänka mig att ha ett förhållande med en kille som redan har barn.
Jag vill bilda en egen kärnfamilj med den kille jag träffar. När det redan finns barn i bilden finns där också ett ex med i bilden.

Men alla är vi olika och även om jag är principfast gällande min åsikt om detta så kanske man skulle ändra sig om kärleken verkligen slog till på riktigt.

This. I dagsläget skulle det absolut vara ett stort minus om killen hade barn och det hade varit en anledning för mig att välja bort honom. Men fattar man verkligen tycke för någon hade det kanske gått ändå, även om jag har väldigt svårt att se mig själv uppfostra någon annans barn.

Jag tycker att det är jobbigt att bli inslängd i en familjesituation tidigt när man dejtar någon och det är ju oundvikligt om någon har barn. Det är inte rimligt i mina ögon att man blir presenterad för "mammas/pappas nya kompis" lite nu och då och sen dyker aldrig den personen upp i barnets liv mer (eller kanske någon gång till då, men inte sen). Det är väl mest därför som jag har något emot det, och gärna vill vänta tills det eventuellt blir seriöst.

Sedan är det andra småsaker som kan vara jobbiga eller riktiga irritationsmoment. Har personen till exempel små barn/yngre barn så kan det vara svårt att spontandejta, oavsett om barnen är med eller inte. Det förekommer också att de måste ställa in i sista minuten på grund av barnen (sjukdom och liknande).

Att dejta någon med barn, det är egentligen inte så svårt, men däremot att inleda ett förhållande och att få det att fungera. Men det kanske bara är så att jag har haft otur, jag kan dock bara tala av egen erfarenhet.

Just därför skulle jag inte gärna vilja dejta eller ge mig in i ett nytt förhållande med någon som redan har barn. Men om vi är kära i varandra, och båda vill ha ett seriöst förhållande, så kanske jag kan ge det ett nytt försök.

Skulle inte vilja ha ett förhållande med en man som redan har barn. Skulle kännas väldigt konstigt att ta hand om någon annans kvinnas barn. Så nej, det skulle inte fungera hur mycket jag än tyckte om personen.

Jag hade inte tackat nej till fadern och barnet. Utan NEJ till barnets moder...dom brukar vara svåra att ha och göra med...

Enkelt svar, nej.