Har en väldigt konstig tankegång här. Jag började tänka på hur vissa så småningom blir trötta på sina partners, trots att partnern kan vara väldigt attraktiv jämfört med alternativen. Det handlar alltså bara om en tidsfråga, något genetiskt, inte personligheten. Så när frugan börjar klaga på mannen så är det egentligen inte hans (personlighetens) fel, utan hans kropps.
Visst, han kan stanna med henne och känna attraktion på andra sätt, men den kommer aldrig vara samma sak som innan.
Så min fråga är.... om man "tar bort" kroppen, och lämnar personligheten, vad finns kvar? Ett mönster?
Har detta mönster ens ett kön? Jag menar... det finns bara ett ändligt antal personer man kan bli efter jag fötts. Jag kan inte växa upp och bli 20 meter hög. Jag kan inte heller inte känna hunger eller inte känna mig attraktiv till det motsatta könet.
Alltså kan man dra slutsatsen att "att känna hunger" inte är ett personlighetsdrag. Likaså bör man alltså kunna dra slutsatsen att kön eller sexuell drift inte är ett personlighetsdrag.
Så grattis. Nästa gång du bedrar din älskade, må inte så dåligt. Det var bokstavligt talat inte ditt fel.
