Hur hanterar man att folk snackar bakom ens rygg?

Det är ganska uppenbart att det snackas en del skit på våra arbetsplatser och oftast är det ingen som kommer undan. Ett exempel är när en jätteschysst och empatisk kollega var sjuk. Då började man snacka om att han var si och så. Helt jävla sjukt! Jag förstår att man inte kan vara bästa polare med alla, men det här skitsnackandet är verkligen ett arbetsmiljöproblem. Vad säger folk när jag är sjuk eller är ute på annat?

Frågan är alltså hur man ska hantera att folk förmodligen snackar skit om dig när du inte är i närheten?

Det folk säger bakom min rygg svarar mitt ärsle på. Antingen lever man sitt liv, eller nått också lever man genom att berätta hur andra lever sina liv.

Skit i människor som snackar bakom din rygg, de har inget eget liv som är värt något.

Hur ska man bemöta människor som man vet har snackat skit om en då?

Du skall göra som jag gör.

Le, säg till dom ooh jag visste inte att jag var sååå VIKTIG för dig i ditt liv att du t o m. tar dig tid att tala om mig. Jag känner mig smickrad- le extra mkt nu- eftersom jag inte ägnar dig en enda tanke.

Kan även lägga till usch jag förstår nu hur Madonna måste känna sig, kan inte vara lätt att vara beröm.

Funkar alltid för mig och dom blir tysta och gapar och det tar alltid nga sekunder för dom att kunna svara, deras svar är att vända på klacken och dom är röda i ansiktet.

Förvärrar inte det hela situationen då? Man måste ju stå ut med fanskapen på dagarna?

Det du inte vet mår du inte dåligt av.
Bara meningslöst att gå att älta ifall några eventuellt snackar skit bakom din rygg.

Tråkigt att höra! Det är tyvärr samma sak på min arbetsplats, mer skitsnack än vad man kan tro!

Det bästa man kan göra, tror jag, är att sköta sitt jobb och att aldrig snacka skit själv. Jag säger aldrig något illa om någon på min arbetsplats, och det känns iallafal som att jag går där "neutral". Jag har även märkt att en annan kille på jobbet som aldrig säger något elakt om någon eller så, har heller aldrig blivit utsatt för skitsnack.

Absolut. Samt att aldrig göra sig obekväm, vilket är en grogrund för skitsnack, men samtidigt får man stå ut med skitsnack för att man har åsikter och man får även skit för att man inte har åsikter. Ingen kommer undan.

Äh jag vete fan asså, jag brukar inte bry mig om vad folk säger så länge det inte är till ens ansikte. Sen brukar jag inte bry mig heller om folk talar om för mig att den och den snackar skit om en, det brukar vara personer som verkar gilla slå kil mellan folk och skapa bråk över ingenting. Vissa personer brukar överanalysera vad folk säger och återberätta en bild som helt enkelt inte stämmer, därför litar jag bara på mina egna upplevelser i sånt hära.

Som en herre redan skrev.
Om man vill göra något åt saken så sätter man en skitjiddrare på plats.
Om man ej är stark nog så bidrar man helt enkelt ej med mer eld till brasan.
Våran arbetsplats tog tag i detta.
Samlade allihop å körde ett pepptalk ala Wikegård.
De flesta sluta snacka skit men vissa rötägg kommer fortsätta i evigheter.
Personligen orkar jag ej ta tag i dessa personer längre.
Går bara ifrån tex fikarummet om det blir skitsnack.
😉

Någon smart man (död nu; som de smarta ofta är) sa: "Om alla visste vad som sas bakom deras ryggar skulle det inte finnas tre vänner på hela jorden."

Jag har aldrig träffat en människa som varit perfekt. Jag har inte träffat denna människa därför att vi alla har negativitet inom oss.
Även om en man är väldigt vänlig finns det något inom honom som är skadligt för honom själv och andra, och ganska ofta stör sig de väldigt negativa mest på de mest positiva. Det är dock inte rimligt att anta att detta fenomen är att skyllas på de vi kallar positiva

Detta att hantera oss själva och andra; lindra det onda och vårda det goda; är en (stor) del av livet.

Om en man får ett rep i gåva, men repet är låst i en knut; då vill han genast låsa upp knuten, på det att han må använda repet till något användbart; men om alla våra problem vore lösta, och särskilt om någon annan skulle lösa dem åt oss, skulle mången stå rådvill med ett rep i handen; och det låter inte bra i mina öron i alla fall
När vissa problem är lösta, och vi till viss del vet vad livet är och vad det ska användas till bör vi vända oss både inåt och till andra för vägledning; likaså om det som fortfarande är förslutet och problematiskt för oss.

Jag tror att den som så stark i sin kärlek att han kan se det konstruktiva i andras välvilja, bör sträva efter att inse vad konstruktivt finns i det vi ser som deras illvilja.

Vad du gör; löna inte ont med ont, på det att du må ta dig ur det här.

Det är kanske lätt att säga men det tips jag vill ge dig är att inte bry dig. Så länge det inte går överstyr så är det bästa att inte visa att du bryr dig. Deras skitsnack säger mer om de själva än vad det säger om dig. Det är klart att du kan ställa personen mot väggen om du skulle känna för det. Men sänk dig inte lägre till deras nivåer isåfall.