Lever ett halft liv

Ångesten har gjort mig så himla handikappad. Sitter här med symtom i kroppen, känner mig sjuk efter senaste veckornas ångest och panik attacker. Känslohjärnan tar över ibland och skriker ut massa negativt vilket skapar ångest och ibland attacker. Kroppen är mör och behöver återhämtas men får liksom inte chansen. Mer än när jag sover, skulle vilja gå i ide.

Vet heller inte vad jag kan spendera min tid på om dagarna har liksom väldigt begränsat till vad jag kan göra.

Samma sak här, käkar Anafranil och Mirtazapin, åt innan dess fluxetin och mirtazapin men vart inlagt på Anafranil dropp och käkar nu tabletter.
Vad äter du för något?
Gillar du djur, skaffade en hund för 6 mån sedan som jag måste gå ut med flera gånger per dag och har gjort mitt liv mer meningsfullt.
Träffat fler "vänner" genom att jag skaffat hund och känner att jag har något å leva för, vars ska min hund ta vägen om jag går bort?
Mitt tips är antidepp och ta dig ut (med djur eller utan djur bara man tar sig ut bland människor).
Dricker varje dag (tog "droger" förut varje dag då alkohol inte "räknas" som drog men är nu ren (förutom alkohol) men träffar väldigt mycket folk genom min hund (som jag älskar sjukt mkt! ).
Om du inte är djurvän som jag kan du försöka hänga så mycket du kan med dina "bra" vänner som inte drar dig ner i något.
Har du utbildning? söka jobb på dagarna?
Fick jobb inom omvård och har ingen utbildning alls, gjorde mitt självförtroende 100 gånger bättre då jag kände att jag gjorde något bra.

Tjena!
Jag vet inte hur spirituell du är eller om du gillar ämnet. Jag har börjat meditera och känner att det hjälper mycket. Jack Kornfield är en ex-buddistmunk som numera driver Spirit Rock i Californien. Han har en del "teachings" som jag lyssnar på. Men nu ligger PB nere så du kan söka på annat håll. Jag åker med jämna mellanrum till ett buddistiskt kloster och mediterar. Det får mig att landa.

Hej!

Jag förstår precis vad du menar men har väl inget tips på "Quick Fix". Men hur länge har du känt så? För min egen del var jag riktigt "sjuk" i ångest under ett års tid och det är inte över än, såhär 1,5 år senare. Men det är mycket bättre.

För ett år sen kunde jag inte gå på restauranger, träffa vänner eller göra andra "sociala saker" men nu uppskattar jag det igen. Det fanns en person, som jag faktiskt träffade här på FB, som blev väldigt betydelsefull för mig. H*n visste vilket helvete jag hade och var en guide på vägen som jag litade på till 100%. Det är alltid bra om du har en människa vid din sida som du kan delge dina innersta tankar med, eller som förstår dig utan att du behöver säga något. Har du någon sån i ditt liv? Våga öppna dig i så fall - det brukar funka om det är en vettig vän.

För övrigt var filmen "What About Bob" en riktig glädjespridare på min väg till tillfriskning. It´s all about baby steps! Se den!

Hej! Jag skulle också rekomendera dig att skaffa hund. Men bara om du känner att du kan ge den allt den behöver. Du kommer få så mycket glädje tdet kan jag lova dig! Eller börja jobba lite som hundvakt?
Annars skulle jag rekomendera dig medicinering mot stark ångest, det kan hjälpa dig på vägen. Många kramar