Känner mig överlägsen - och ensam

Vad ska jag göra? Jag VET att jag är överlägsen (intelligent, allmänbildad, fattar vad folk tänker, vad som styr samhällets utveckling osv.) och det känns som att jag får det bevisat ständigt. Men jag har svårt att inleda och uppskatta relationer. Träffar sällan personer som jag tycker att det är värt att ens växla några ord med utöver det som eventuellt är nödvändigt. Alla är så platta och ointressanta och underlägsna. Vad kan de ge mig?

De få gånger som jag har träffat personer som verkat intressanta och som jag har försökt umgås med har jag snart tröttnat på dem efter att jag har genomskådat dem och sett allt som fanns där och intresset har svalnat.

Hur ska jag komma ur den här situationen? Vad beror den på? Jag känner att jag egentligen vill ha en vän men det verkar inte finnas någon som duger...

Om du hade en nära vän, vad hade du velat göra då?

Du borde tagga ner några snäpp, det är bra att ha förtroende men inte att se ner på andra. Tycker du att du alltid agerar rätt och andra fel så kanske det är tvärtom.

Sök in på en utbildning som passar dig och träffa likasinnade, eller än bättre, översinnade människor.

Ska börja på läkarprogrammet nästa höst. Min misstanke är att folket där mest är enkelriktade med snäv syn på allt. Men det återstår att se och jag hoppas hitta bra folk där.

Säker på att det är rätt för dig?

Attentionwhore-tråd. Inte konstigt du är ensam.

Förstår dig. Sök till Mensa.

Och det är ingenting värt så länge du inte har förmågan att göra pengar av det.


Goda ideer är trots allt bara tankar.

Du kanske är snäppet smartare än de flesta i din ålder men jag tror ändå att du är inne i en period då du är övertygad om att det är alla andra det är fel på och inte dig.


Jag har känt samma sak. Jag är knappast den mest intelligenta killen men jag reflekterade mycket över omgivningen och livet i tidig ålder samt var väldigt känslig så jag fick också ofta känslan av att folk var ytliga och blåsta under hela skoltiden.

Bli mer ödmjuk och gör ett personlighets test, det kan vara så att du är introvert och ofta är mer "upplyst" än andra (för att du tänker så mycket) och samtidigt ogillar ytliga kontakter.

Det kanske är så du har blivit "uppfostrad"? Alltså att du genom din inledande socialisering här i livet, lärde in lite väl hårda affektregleringar genom bemötande från de du hade närmast dig, framför allt då familj och vänner. Vanligt brukar en god förmåga till affektreglering leda till att man blir bra på att koncentrera sig och att presterar på topp. Något som verkar ha klarat av bra om du nu ska in på läkarlinjen. Vanligtvis leder det i förlängningen till att man får goda positioner på arbetsmarkanden och blir vanligtvis uppskattad av arbetsgivare.

Men...

En god affektreglering kan också leda till att man över tiden utvecklar en otrygg anknytningsmodell, dvs hur man hanterar relationer till andra människor. I ditt fall kan det handla om en sk undvikande-otrygg modell, det som kännetecknar denna är att man har en mycket god självbild och självförtroende samtiigt som man ser andra som "idioter/konstiga/märkliga". Jmfr detta med den ambivanlent-otrygga, där man har dålig självbild och självförtroene och en positiv bild andra. Vad jag menar med detta är att du genom ditt inledande anförande verkar lida av den undvikande anknytningen då du har svårt att relatera till andra samtidigt som du själv ser dig som överlägsen, vilket resulterar i att du har tröttnar snabbt och har svårt att utveckla långvariga relationer.

Om jag var du skulle jag försöka tänka på varför du ser dig själv som överlägsen och de andra som underlägsna, och varför det är så viktigt för dig att de ska mäta upp till dig. En annan sak är att du undrar vad de kan ge dig och om det finns någon som duger. Det låter nästan som att du tycker att relationens kvalitet är baserad helt och hållet på ett intellektuellt utbyte, att själva relationen egentligen inte är så viktig i sig.

Tänk på att var och en av dina vänner inte behöver fylla alla dina behov, och att man kompletterar varandra med sina styrkor och brister. Ni behöver inte tävla i vem som är smartast utan ni kan mötas på ett plan där ni är mer jämlika. Har du ett intresse, en sport eller vad som helst, så kan du finna en gemenskap där. De flesta väldigt intelligenta människor jag känner har vänner som är närmare genomsnittet som de har väldigt bra relationer med. Intelligensskillnad behöver absolut inte vara ett hinder.

Du skriver att du vet att du förstår vad andra tänker och att du genomskådar människor. Är du säker på det? Min erfarenhet är att för att kunna läsa en annan människa någorlunda bra behöver man känna han eller henne. Jag har haft ytliga relationer med människor och inte tänkt mycket om dem, men när vi lärt känna varandra bättre har en helt annan person visat sig. Man måste ge människor chansen att visa sig själva, annars får man aldrig veta vad som döljer sig bakom masken.

Överlägsen?
Det är ju skithäftigt!
På vilka områden?
Springer du snabbare än andra?
Hoppar högre?
Spelar något musikinstrument som en gud?

Berätta nu då.

Eller snackar vi överlägsen typ snorkig?
Om det är den sorten kan du väl vara snäll och skicka mig din adress i ett PM.
Jag kommer då över och ger dig några rejäla örfilar. Såna man faller på rumpan av.
Om överlägsenheten går över blir ju allting bra.
Om inte, upprepar vi behandlingen tills du mår bra.
Har du tid på lördag förmiddag?