Finns det någonting jag hatar så är det filosofiska akademiker i konsensusgrupper.

Jag vet inte var jag ska placera tråden

Men jag vill bara uttrycka mitt djupaste hat mot akademiker som sitter i konsensusgrupper där alla tycker lika och sitter och runkar djupare och djupare in i detalj på saker och ting. Då händer oftast ologiska saker där man försöker passa in samhället i en idé som aldrig kommer att fungera på en 1000 år.

Jag tänker mycket på Marxisterna och filosofen Carl Marx. Där de runkade fram mångkultur på sitt indoktrineringscenter osv. Vi kommer inom en snar framtid att få se baksidan av den filosofiska tanken.

Att sitta i en konsensusgrupp är aldrig bra grejer. Då kan man inte diskutera saker och få inputs utifrån.

Det är mycket därför jag som filosof hänger på flashback. Allt som sägs på flashback är oerhört viktig information för där ser man hur filosofins resultat speglas i människor runt omrking.

Ja det finns idioter som inte kan ett skit om saker som uttalar sig också på flashback.

Allt förändras i en rasande takt just nu i och med att vi tar in invandrare i Sverige. Totalt nya nyanser blandas in i det svenska samhället och frågor som varit filosofiskt självklara för oss suddas nu ut och görs om.

Vi programmeras om och våran inställning ändras till saker och ting. Detta på grund av enskilda människors tankar för lång lång tid sedan.

Men som sagt kommer aldrig gilla konsensusgrupper inom filosofin. för då finns det ingen gyllene mellanväg.

Bör man alltid sträva efter kompromiss inom filosofin?

Såg slutet på en en konsensusgrupp i SVT med Bengt Westerberg och Sabunis brorsa och tre till. Det räckte att se slutet och höra de självgoda idioterna berömma sig själva för att förstå vilken tur jag haft att inte jag slösat min tid med att se hela programmet. Dom lägger pannen i veckan och talar med Kofi Annan röst och slänger ur sig den ena PK-floskeln efter den andra och de andra sitter och tittar som de sett Gud och nickar så jävla tillgjort med. Det är så man kräks!

Varför byter du avatar varannan dag

Marx var väl ändå inte särskilt kompromissinriktad... Om du syftar på Karl som skrev Det kommunistiska manifestet etc. Filosofer i allmänhet sysslar sällan med kompromisser, tvärtom. Vilket i och för sig lätt skapar upprördhet.

Politiker kompromissar, teoretiker komplicerar.