Uppsagd pga Sjukfrånvaro pga Psykisk Ohälsa?

Finns det någon laglig grund för uppsägning när man ofta är sjuk pga Psykisk ohälsa? Har fått höra att min chef har god lust att kicka mig, då jag ganska ofta är sjukskriven pga min psykiska hälsa. Det rör sig om 3-4 dagar i månaden.

De dagar jag mår bra är dom dåliga dagarna som förträngda, och jag fokuserar till 100 % på att ta till vara på att jag mår bra, vilket för en chef säkert kan verka suspekt.

Kan en arbetsgivare bara bestämma sig för att det är ogiltig frånvaro? Jag kan bevisa att jag har haft endokrina sjukdomar, hormonrubbningar osv som i sin tur kan leda till komplikationer såsom ångest och depressionsperioder. Har dock inte på papper att jag har depression. Är det svårt?

Fiftyseven viewers and not a clue...

Är du tillsvidare anställd (fast anställd) och kan visa läkarintyg är du säker.
Om du regelmässigt är sjuk korta perioder, kan han kräva sjukintyg. Sjukintyg från första dagen är då vanligt. Kan du då inte visa ett sånt ligger du illa till.

Om sjukfrånvaron beror på dåligt mående efter droger eller alkohol borde du skärpa dig innan det är för sent.
Påstår inget menar bara att det är vanligt att det är så.

Har du läkarutlåtanden m.m. finns det absolut ingen grund men jag rekommenderar att du går med i facket om du inte är det.

Man kommer ju inte säga upp dig för att du är sjuk. Man kommer säga upp dig på grund av arbetsbrist. Arbetsgivaren kan ha ett möte och konstatera att det inte fungerar i arbetet att ha en person som är borta 3-4 dagar i månaden hela tiden på grund av faktorer i arbetet. Sedan utreder man om man kan omplacera dig till andra arbetsuppgifter. Kan man inte det så kan man i princip säga upp dig.
Men så grisiga är dock inte de flesta arbetsgivare. Om du är borta så ofta kan du t ex få högriskskydd från Försäkringskassan vilket gör att arbetsgivaren inte behöver betala sjuklön. Kolla upp det.

Ja, man kan bli uppsagd pga sjukskrivning. Många tror det inte för man tänker sig att man är helt skyddad så länge man har fast och sjukskrivningen är godkänd.

Dock handlar det isf mer om heltid lång tid. Arbetsgivaren har rehabiliteringsansvar osv. Fk bedömer om arbetsförmågan fortf är nedsatt och gör bedömning om återgång i arbete. Ser det för mörkt ut får man sparka.

Detta bara för att svara på frågan. I ditt fall, några dagar i månaden, kan detta knappast bli aktuellt. Dock måste din arbetsgivare ha en rehabiliteringsplan för dig? Typ vad kan de göra för att du ska vara sjuk mindre. Har ni en sådan? Arb giv har stort ansvar.

Säger också att du bör gå med i facket om du inte är det. Bra inför ev framtida konflikter

Öhhm Ja asså, han har inte tilltalat mig om det inte gällt arbetsuppgifter sen jag börjat, så något intresse för min rehabilitering finnes icke, fastän jag berättade tidigt in på min anställning hur det låg till, men möttes av total oförståelse och en psykopats empatiska förmåga. Jag upplevde mig som ett problem, och nån kallelse från företagshälsovård har jag inte fått.

Jag tar en drog, gör inte du? Hur ansvarsfullt och väligenomtänkt och under hur lång tid har jag precis ordbajsat i ett annat inlägg, sådeså. Däremot vill jag inte va påverkad på jobbet, eftersom jag tycker om det så mycket. Det är ett ganska nischat bristyrke som jag är duktig på, men det känns ungefär som att det är det enda som håller mig kvar. Ni säger alltså att han bluffar? Jag har aldrig fått en skriftlig varning, och bara en tillsägelse angående, på 3 år.

Ändå så går det och muttras bakom ryggen liksom.

Jag blev uppsagd på grund av frånvaro som berodde på psykisk ohälsa så visst går det. Sedan fick jag 0 kr i a-kassa på grund av sjukfrånvaron. Kommer aldrig arbeta i Sverige igen.

Jag var sjukskriven i två år pga psykisk sjukdom. Kom tillbaka och omplacerades till mentalt mindre krävande arbetsuppgifter. Men jag skulle inte klara av mina gamla arbetsuppgifter längre så det är inget att bråka om. Medicinen gör en helt bäng i skallen. Eller så är det sjukdomen som gör det. Är också sjukskriven 2-4 gånger/år. Men långtidssjukskriven. Det är när jag håller på o blir psykotisk så stannar jag hemma.

Nej i andra länder står man på tå för att finna frånvarande arbetskraft. De är även mer på hugget att ge generösa arbetslöshetsersättningar till okvalificerade.

Sjukfrånvaron var tillfällig och vem sa något om okvalificerad arbetskraft? Det är rätt stor efterfrågan på akademiker utomlands, så att få ett mer välbetalt arbete ser jag inte som något problem.

Varför skulle man vilja bo i ett land med världens högsta skattetryck när man inte får ta del av det sociala skyddsnätet när det blir aktuellt? Man betalar för ingenting med andra ord. Bidragssystemet är förbehållet invandrare och andra till synes icke välfungerande individer. För övrigt är fördrivningen av höginkomsttagare, akademiker mfl. knappast ett nytt fenomen utan en del av Sveriges mindre smickrande historia.

Okvalificerad för a-kassa var du uppenbarligen eftersom du inte fick någon.
Ja du kan ju prova på att arbeta utomlands. Min erfarenhet är att lyckas man inte nå upp till det som krävs i Sverige lär du få det svårt i de 98% av länderna som har tuffare arbetsrätt och sämre socialt skyddsnät.
I de länder jag arbetat i har kraven generellt varit betydligt högre på saker som närvaro oavsett anledning, kortare semestrar mindre tolerans generellt. Du kan t.ex. prova VAB som man och se hur det går. Vid mitt första barns födsel fick jag 8 timmar ledigt t.ex. I Sverige får man nästan offentlig skampåle om man inte delar lika 100% på den ofantliga föräldraledigheten.