Demokratisk rättighet när man har sjukdomar.

Det finns diverse sjukdomar, mentala som fysiska.
Vilken demokratisk rätt har en med psykiska sjukdomar?

I praktik så ses dessa ner, då de inte kan avtolkas rätt.

Flashback har förändrat sin policy verkar det som,
Då dess tolerans verkar ha ökat till berusnings prat. (drar denna slutsats av egna erfarenheter)
Jag tycker denna tolerans som flashback numer verkar ha, är bra.

Alkoholism, fylla, droger. Brott mot etik kan inte följas av alla i en demokrati.
Ska inte deras röst ändå bli föremål för att kunna höras?

Det verkar som att deomkratin på flashback växt.

Frågan är följande:
Ska man ha demokratisk synbarhet, när man är/har handikapp som uttrycks via tex missbruk
Har man det? Eller undertrycker demokratin detta naturligt genom demokrati?

Demokratin vill inte ha sjukdomar, och undertrycker de sjukas ord?

Själv är jag lyckligt lottad som har ord och kan föra ord under berusning.
Jag vet att mina ord blir synliga (försöker föra vett?)
Detta fungerar ändå inte för individer som inte kan göra sig hörd.
Deras andetag borde vara demokratiska.

En med psykiska sjukdomar har inte många demokratiska rättigheter.

En med psykiska sjukdomar kan fråntas sina ägodelar. Så äganderätten tilldelas inte folk med psykiska sjukdomar.

Dem har där emot någon form av överlevnadsrätt då folk med psykiska sjukdomar får mat toalett och säng. Men inte så mycket mer än det.

Det är vad jag kan bidra med till den här tråden.