Hej Flashback, jag är en tjej på 24 år och jag är ensam, skickad hit och dit via vården på grund av extrema migränanfall som nu pågått i en veckas tid.
Förra onsdagen började det, trodde det var vanlig huvudvärk och tog en Ipren och en panodil och gick och lade mig. Det släppte inte.
På torsdagseftermiddagen orkade jag inte mer och ringde vårdcentralen, vilket där jag är skriven, och fick tid samma dag. Migränen höll i sig och jag blev rädd, hade kronisk migrän mellan 15-16 år och fick testa ett tiotal läkemedel som inte funkade tills jag fick starkare smärtlindring som jag tog när det var som värst.
Hoppades slippa den svängen igen, hon kom fram till att jag skulle testa en triptan, en slags migränmedicin som endast fungerar innan ett anfall men som jag ändå testade i desperation, fick biverkningar och mådde mer illa än tidigare, läkaren på vårdcentralen sade att jag skulle ringa dagen efter om det inte gick med sig vilket det inte gjorde, fick detta som svar: ta en panodil och ring psyket.
Det är såhär de alltid har gjort, skickat vidare mig till psyket, jag har problem med mina knän och äter receptbelagda panodil två gånger om dagen för smärtan, det enda dom gjorde var att skicka mig till sjukgymnast utan remiss och skickade mig till röntgen för fel knä.
Nåväl. Jag har kontakt med psyket, ringde dit och den kvinnliga sjuksköterskan sade; vi kan inte göra någonting åt din migrän, ring till akuten.
Ringer 1177 och frågar om råd, de skickar med en gång en sjuktransport åt mig till Kalmar akutmottagning. Ligger på en brits på ett rum från 4 till 11 på natten där jag får panodil, triptanen, en illamåendemedicin och diklofenak som supp.
Får ont i magen och huvudvärken släpper inte, förklarar att jag testat det där och att min mage inte tål diklofenak. "Pest eller kolera" säger en sjuksyster, då vill jag bara hem.
En läkare kommer in och vill ha mig på observation men jag känner mig så illa behandlad att jag åker hem med lovorden att jag åker tillbaka om det inte har släppt till nästa dag.
Det har det inte, de ringer mig på eftermiddagen och frågar hur det har gått och jag förklarar att jag fick fruktansvärt ont i magen av suppen och att migränen är kvar.
Får ännu en gång åka in till akuten där de konstaterar att jag alldeles för hög puls, får en stesolid och åker in på ava i Kalmar. Där får jag dropp och en 500mg panodil, börjar nästan gråta men sjuksköterskan lovar att jag ska få prata med en läkare på morgonen.
Det blev inte mycket sömn den natten.
På morgonen kommer en manlig läkare in och säger att han ska göra allt han kan för att hjälpa mig på bästa sett, en sjuksköterska kommer in med; diklofenak och illamåendemedicinen (som jag fick extrema skakningar av och inte vågade ta).
Han säger också att detta är en helt vanlig huvudvärk.
Om det nu vore så att det var vanlig huvudvärk, med illamående, ljuskänslighet, ljudkänslighet och ett dunkande från helvetet som då hade pågått i 4 dagar, borde de inte bli oroliga och kolla upp detta ordentligt? Dagen innan och dagen efter det hade de konstaterat migrän.
Han sa också att de ville skicka mig till psykakuten och hade skickat en remiss till psykmottagningen, detta var i söndags.
Blev ledsen och förtvivlad, bad dom ringa en sjuktaxi och bara gick där ifrån, dom ropade att jag skulle ha med mig några diklofenak och illamåendetabletter men jag slängde dörren efter mig och åkte hem, med ännu värre dunkande än tidigare.
När jag kom hem ringde jag psykakuten och grät, läkaren där sade att han inte alls visste vad han skulle göra men att han tyckte att jag skulle ringa läkarjourcentralen och be om smärtstillande eller vänta på att vårdcentralen öppnade på morgonen, orkade inte, efter allt som hänt, åka till jouren utan låg nästan livlös i soffan till måndagen då jag fick tid på eftermiddagen. Ringde psykmottagningen och fick prata med en sjuksköterska som blev helt till sig av min historia och sade att "stå på dig nu, du behöver smärtlindring. Vi kan inte hjälpa dig."
Nu är jag där jag började, gick till vårdcentralen där jag bad dom på knä om en förpackning Treo comp eller panocod, de ville inte skriva ut något överhuvudtaget utan en psykläkares tillåtelse.
Skickades hem och hon skulle ringa mig om de gav klartecken, bad till Gud om att de skulle hjälpa mig nu, hon ringer och säger detta; det går inte för sig.
Dagen efter, i tisdags, kom mitt boendestöd och hjälpte mig att få tag i läkaren som sagt nej till detta, men fick inte tag på honom just då.
De skulle ringa mig på eftermiddagen när de pratat med honom, de ringde, och berättade detta; han har stängt av all sorters smärtstillande, på akutvård och vårdcentraler.
För att det är beroendeframkallande.
Nu har jag haft migrän i en vecka, är helt ensam med orden "ta Treo" och har ingenstans att ta vägen.
Jag anmäler vården, men för vilken nytta?
Jag har varken blivit utredd eller fått en medicin som hjälper, och nu har han strängt förbjudit smärtstillande i mitt papper.
Det jag ber om, är hjälp.
Men sjukvården verkar mer måna om sig själva.
Förra onsdagen började det, trodde det var vanlig huvudvärk och tog en Ipren och en panodil och gick och lade mig. Det släppte inte.
På torsdagseftermiddagen orkade jag inte mer och ringde vårdcentralen, vilket där jag är skriven, och fick tid samma dag. Migränen höll i sig och jag blev rädd, hade kronisk migrän mellan 15-16 år och fick testa ett tiotal läkemedel som inte funkade tills jag fick starkare smärtlindring som jag tog när det var som värst.
Hoppades slippa den svängen igen, hon kom fram till att jag skulle testa en triptan, en slags migränmedicin som endast fungerar innan ett anfall men som jag ändå testade i desperation, fick biverkningar och mådde mer illa än tidigare, läkaren på vårdcentralen sade att jag skulle ringa dagen efter om det inte gick med sig vilket det inte gjorde, fick detta som svar: ta en panodil och ring psyket.
Det är såhär de alltid har gjort, skickat vidare mig till psyket, jag har problem med mina knän och äter receptbelagda panodil två gånger om dagen för smärtan, det enda dom gjorde var att skicka mig till sjukgymnast utan remiss och skickade mig till röntgen för fel knä.
Nåväl. Jag har kontakt med psyket, ringde dit och den kvinnliga sjuksköterskan sade; vi kan inte göra någonting åt din migrän, ring till akuten.
Ringer 1177 och frågar om råd, de skickar med en gång en sjuktransport åt mig till Kalmar akutmottagning. Ligger på en brits på ett rum från 4 till 11 på natten där jag får panodil, triptanen, en illamåendemedicin och diklofenak som supp.
Får ont i magen och huvudvärken släpper inte, förklarar att jag testat det där och att min mage inte tål diklofenak. "Pest eller kolera" säger en sjuksyster, då vill jag bara hem.
En läkare kommer in och vill ha mig på observation men jag känner mig så illa behandlad att jag åker hem med lovorden att jag åker tillbaka om det inte har släppt till nästa dag.
Det har det inte, de ringer mig på eftermiddagen och frågar hur det har gått och jag förklarar att jag fick fruktansvärt ont i magen av suppen och att migränen är kvar.
Får ännu en gång åka in till akuten där de konstaterar att jag alldeles för hög puls, får en stesolid och åker in på ava i Kalmar. Där får jag dropp och en 500mg panodil, börjar nästan gråta men sjuksköterskan lovar att jag ska få prata med en läkare på morgonen.
Det blev inte mycket sömn den natten.
På morgonen kommer en manlig läkare in och säger att han ska göra allt han kan för att hjälpa mig på bästa sett, en sjuksköterska kommer in med; diklofenak och illamåendemedicinen (som jag fick extrema skakningar av och inte vågade ta).
Han säger också att detta är en helt vanlig huvudvärk.
Om det nu vore så att det var vanlig huvudvärk, med illamående, ljuskänslighet, ljudkänslighet och ett dunkande från helvetet som då hade pågått i 4 dagar, borde de inte bli oroliga och kolla upp detta ordentligt? Dagen innan och dagen efter det hade de konstaterat migrän.
Han sa också att de ville skicka mig till psykakuten och hade skickat en remiss till psykmottagningen, detta var i söndags.
Blev ledsen och förtvivlad, bad dom ringa en sjuktaxi och bara gick där ifrån, dom ropade att jag skulle ha med mig några diklofenak och illamåendetabletter men jag slängde dörren efter mig och åkte hem, med ännu värre dunkande än tidigare.
När jag kom hem ringde jag psykakuten och grät, läkaren där sade att han inte alls visste vad han skulle göra men att han tyckte att jag skulle ringa läkarjourcentralen och be om smärtstillande eller vänta på att vårdcentralen öppnade på morgonen, orkade inte, efter allt som hänt, åka till jouren utan låg nästan livlös i soffan till måndagen då jag fick tid på eftermiddagen. Ringde psykmottagningen och fick prata med en sjuksköterska som blev helt till sig av min historia och sade att "stå på dig nu, du behöver smärtlindring. Vi kan inte hjälpa dig."
Nu är jag där jag började, gick till vårdcentralen där jag bad dom på knä om en förpackning Treo comp eller panocod, de ville inte skriva ut något överhuvudtaget utan en psykläkares tillåtelse.
Skickades hem och hon skulle ringa mig om de gav klartecken, bad till Gud om att de skulle hjälpa mig nu, hon ringer och säger detta; det går inte för sig.
Dagen efter, i tisdags, kom mitt boendestöd och hjälpte mig att få tag i läkaren som sagt nej till detta, men fick inte tag på honom just då.
De skulle ringa mig på eftermiddagen när de pratat med honom, de ringde, och berättade detta; han har stängt av all sorters smärtstillande, på akutvård och vårdcentraler.
För att det är beroendeframkallande.
Nu har jag haft migrän i en vecka, är helt ensam med orden "ta Treo" och har ingenstans att ta vägen.
Jag anmäler vården, men för vilken nytta?
Jag har varken blivit utredd eller fått en medicin som hjälper, och nu har han strängt förbjudit smärtstillande i mitt papper.
Det jag ber om, är hjälp.
Men sjukvården verkar mer måna om sig själva.
__________________
Senast redigerad av Macabria 2014-12-10 kl. 12:35.
Senast redigerad av Macabria 2014-12-10 kl. 12:35.