Därför finns Gud

Det troligaste är att universum fortsätter att expandera för alltid. Om inte det visar sig vara sant så stämmer ändå inte din "ballong"-teori, ty universum är inte ett tomrum som sakta fylls, utan snarare (i fallet att det är ändligt) expanderande till en viss kritisk gräns. Det vore korrekt att säga att ballongen utvidgar sig och till sist imploderar.

Hur universum slutar/inte slutar har inget med Big Bang att göra, det är vitt skilda ämnen.

Ja! Har du inte sett jultomten i Kalle Anka? Fast dina neonsprakande enhörningar får du hålla för dig själv!

Du kanske har rätt. Tiden får utvisa vad som händer (inte för att vi lever då villsäga).

Det har du också rätt i, men tycker att om expansionen av rum saktar ner så skulle de ha en direkt koppling till big bangs explosion i början av tiden. Att det först gick väldigt fort (explosion) för att sedan sakta ner mer och mer (explosionen avtar).

T Vi lever i en illusion

P1 Allt skapas i vårt huvud

P3 När allt en ser är illusion, så går det inte att veta

Alltså: Gud är lika rimlig som vetenskap

Till att börja med: det är kunskapsmässigt inte möjligt att finna belägg mot existens av något.
Din tes är att allt som vi ser skapas i vårt huvud. Sedan drar du slutsatsen att allt som skapas i vårt huvud är en illusion. Din tes, om att vi lever i en illusion kan ifrågasättas. Om det är fallet så att vi lever i en illusion så skulle jag påstå att frågan om vi lever i en illusion eller inte är omöjlig att besvara.

Du stipulerar att allt är en illusion och att vi inget kan veta sedan stipulerar du att Gud därför är lika rimlig som vetenskap. Vilket jag inte förstår vad du menar, eftersom vetenskap är en metod att nå kunskap. Men hur som haver, om det i strikt mening inte går att veta något då går är det heller inte möjligt att dra slutsatsen ’’Gud är lika rimlig som vetenskap’’ eftersom den förutsätter att du vet något.

Denna typ av skepticism leder dig inte någonstans beträffande att finna belägg för Guds existens.
Det enda som händer är att du fastnar i de taggtrådar som du själv har lagt ut framför dig.

Du har helt rätt i det att gud är precis lika rimlig som vetenskapen utifrån ett filosofiskt synsätt.
Men om nu Gud inte existerar måste någon annan för människan begriplig förklaring finnas eller så finns ingen sådan förklaring lika rimligt det.
Om du tycker att det måste finnas så tänk på frågan om universums storlek. Nog måste det väl ta slut ? Jo om man som vi människor är fast i det 3-dimentionella rummet men kanske är universum flerdimensionellt och då är vi rökta.
Varför vi är så vetenskapsfixerade beror inte på att den ger sanningar men att den ger empiriska belägg.

*gäsp* Plattityd.

Det tror jag visst, att vi existerar, jag menar hur skrev du det här om du inte finns? Jag vet att jag finns i alla fall.

Låt mig utveckla hur jag uppfattar det hela.

Ljus studsar på objekt för att sedan färdas in i våra ögon.
För något att färdas krävs tid. Även för något så snabbt som ljus.

Detta betyder att för den tid det tar för ljuset att nå våra ögon så har verkligheten hunnit förändra sig. Den bild vi ser är inte nutid. Det är dåtid, det är en avbild av vad som hänt. Denna bild är inte ens i närheten av hur verkligheten utanför ser ut, den efterliknar endast vårt universum.

Medvetandet och universum är två skilda enheter, en psykisk och en fysisk, en kropp och ett sinne.

Vi är en illusion av verkligheten. Men betyder det att vi inte är verkliga? Tvärtom, det betyder är att vi är vår egen verklighet. Att illusion är verklighet.

Eftersom allt vi ser, den kunskap vi har, är just en illusion så går det inte heller att lita på den.
Du kommer aldrig att veta om det du ser är korrekt eller inte.
Den går därför bara att tro på den.

Det är vad jag menar med att Gud är lika rimlig som vetenskap.


Det håller jag med om.

Fast universum behöver inte ha ett slut, rent abstrakt. Det kan vara oändligt åt alla håll och kanter.
Däremot borde universum ha en början och slut på samma sätt som du och jag, att det tillslut helt enkelt slutar existera.


Ibland är saker simpla.

Detta va mycket intressant

Tack

Du fanns innan du existerade som människa men det fanns ingen sammansättning som bildar den exakta komplexitet som är ditt medvetande i framtiden. Men du var atomer och energi någon annanstans, förmodligen mestadels i dina föräldrars lokala närhet, men även från alla möjliga platser på Jorden via importvaror och i förlängningen ursprungligen från resten av universum. Ännu inte sammankopplad på ett sätt som bildar självmedvetenhet. Likt fragment av tankar som ännu inte är tänkta men kommer att bli tänkta av ditt framtida medvetande.

Likt energi från solen som omvandlas via fotosyntesen till socker som äts av din mamma som hjälper till att bilda proteiner och fetter som bildar din hjärna som bildar dina upplevelser som bildar dina tankar som bildar dina minnen som bildar din personlighet som på något magiskt sätt bildar ditt medvetande som analyserar din omgivning och återinför dessa analyser i dina tankar i en fortlöpande process som bildar vår meningsfullhet och därmed vår plats i universum och därmed vår själ.

När du dör återgår de fysiska delarna till naturen. De minnen i form av information som finns sparat i universum från din kropp, din person och ditt medvetande är del av din själ och återfinns i dina spår, dina verk och relationer hos dina efterlevande som i sin tur är en produkt av din meningsfullhet.

Skulle du hypotetiskt spara ner dina minnen och medvetande i tillräckligt hög detaljnivå skulle du förmodligen finnas kvar som person. Skulle dessa minnen och medvetande kunna inplanteras i en ny levande kropp av någon sort, så skulle ditt medvetande förmodligen kunna återuppstå. Du skulle förmodligen kunna återskapas enbart genom berättelser från dina efterlevande, de som kände dig så väl. Inte perfekt ihågkommen, men nära på.

Magi ja, världen är full av mystisk magi! Någon teori på vad det kan vara?


Jag gillar början här, men vad händer sen?