Därför finns Gud

OK, rubriken kanske är lätt överdriven, men av goda orsaker såhär till Jul. (Min första tråd, slå mig inte)

För inte så länge sedan snubblade jag över den här sidan:
www.whitegoat.net

Den fick mig att tänka om lite. Från att varit väldigt emot religion (av goda orsaker i och för sig). Till att acceptera den mer.


Det brukar frågas om bevis och motbevis för guds existens. Men vad är bevis? Det du ser skapas i ditt eget huvud. Det är en illusion av verkligheten. På samma sätt som verkligheten kanske är en illusion av en annan verklighet.

När allt en ser är illusion, så går det inte att veta. Vad du gör är att tro. Därför är Gud är lika rimlig som vetenskap. En ide och tanke lika verklig som ett faktiskt objekt i den fysiska världen.

Alla dessa verkligheter skapas från någonting. Vi kallar detta för ingenting. För innan du fanns, var du inget. Innan universum så fanns inget.

Vad är då inget? Saker skapar inte sig själva. Därför måste inget vara något. Fast inte något vi ser eller hör. Något utanför det vi definierar som existens. Det är något osynligt, okänt, men med förmåga att skapa allt.

Det är det minsta som finns och samtidigt större än allt. Det är något oändligt. För utan början och slut, hur kan något vara ändligt?

Det går att veta med säkerhet.
Men jag tror att illusion är verklighet.
Och att inget är något.

Hoppas någon håller med och delar detta med någon nu till Juletiden.

God Jul!

Jo, det sker hela tiden. Du märker det bara inte.

Källa på det?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Virtuell_partikel

Ditt inlägg kan sammanfattas som "det finns inget sätt att veta att Gud inte existerar, så då kan vi anse att Gud existerar", vilket inte är ett särskilt hållbart argument.

Du säger också att "Alla dessa verkligheter skapas från någonting. Vi kallar detta för ingenting. För innan du fanns, var du inget. Innan universum så fanns inget.", som är ett grundlöst påstående. För det första så finns det inget tillstånd som vore "ingenting", och för det andra så kan du inte påvisa att universum skulle behöva ha en början, det kan mycket väl vara så att universum alltid existerat.

Mycket ad-hoc premissande.

Att försöka definiera det odefinierbara skapar en motsättning, nämligen att det odefinierbara blir definierbart och således förlorar sin odefinierbara egenskap. Ingenting kan således inte förklaras. Likaså en eventuellt existerande transcendent gudom.

Existerar ingenting? Bara när du definierar det, men då blir ingenting någonting.

Hur ska vi veta om något är oändligt?

Och det flygande spagettimonstret är också det? Och limegröna enhörningar som sprutar eld? Jultomten?

Jovisst, dessa partiklar poppar in och ut ur existens. Ur en parallell verklighet, (ett multiversum).

Men i vår värld, kom de från inget. Men inget i sig är något bortom vår definition av vad något får vara.



Så då håller du med om att du var någonting innan du föddes? Innan illusionen av dig existerade. Och efter döden återvänder du till detta något?

Vad jag har läst och själv tror om universum, så skapades världen ifrån big bang. Därefter expanderar universum och i slutändan kommer det att implodera i sig själv. Denna teori delas också av många andra, vad jag läst.

Precis, ingenting finns inte, därför är det något.

Det gör väl ingenting, tycker jag? Jag förklarade bara vad jag tror ingenting är.

Ja, inget är någonting, men för oss är det inget.

Enligt våra begrepp är någonting ändligt när det tar slut. Endast saker som existerar kan vara ändliga, därför kan någonting utanför vår värld vara oändligt. Men inte något som existerar i vår egen.

Att multiversum existerar är fortfarande en spekulation, inget faktum.


Ja, 0 står inte att finna i existensen. Enbart x-x. De är sannolikt uteslutande.

Tekniskt sett håller jag inte med, eftersom att jag före födseln endast existerade under en kort period i min pappa och sedan lyckades tränga mig igenom till mamma, ur vem jag sedan ploppade ut.

När jag dör så återgår ju dock min kropps beståndsdelar (atomer, som är energi) till naturen, antagligen i form av värmeenergi (kremering).
Vi har inte kunnat bevisa att världen startat från Big Bang, endast att det universum vi nu lever i har startats från det (möjligtvis är Big Bang bara ett tidigare imploderat universum som nu återskapats).

För tillfället är den sannolikaste teorin gällande "världens ultimata öde" att universum fortsätter att expandera i exponentiell takt för evigt. Har att göra med universums troligtvis "platta" form, läs mera här : http://map.gsfc.nasa.gov/universe/uni_fate.html .

Allt vi säger är i slutänden spekulation, bara vad vi tror. Det finns inget absolut faktum.


Du syftar på ditt psykiska jag. Men jag menar att innan din kropp existerade, så fanns inte ditt psyke, ditt medvetande, eller hur? Du fanns inte, var inget.

Jo, jag syftar också på vårt universum. Och jag är självklart ingen expert.
Men vad jag tror om universums ökande expansion är att den i själva verket saktar ner (till big bang teorins fördel)

När man tittar genom ett teleskop, ser det ut som att universums expansion blir större och större ju längre bort man tittar.

Vi kan tänka att varje atom i universum är en ballong. Dessa ballonger fylls med tomrum i samma takt. När dessa ballonger blir större så ökar avståndet mellan dem. Och ju längre bort du tittar, ju snabbare ökar expansionen av rum.

Men i själva verket så saktar expansionen ner.

Ballongerna fylls saktare och saktare med tomrum. Tillslut kommer tomrummet att sluta fyllas och i stället tas tillbaka. Universum imploderar och "dör". Precis som du och jag.