Rimlig fördelning av privata nöjeskonton i en gemensam ekonomi

Förutsättningen är ett hushåll med två vuxna och tre barn och familjen har sedan länge haft gemensam ekonomi. Tanken är dock att varje vuxen skall få ett eget konto för helt egen privat konsumtion, shopping, nöjen, spa, utekvällar etc.

Hur ser man till att man får en rättvis fördelning av dessa pengar i ett förhållande där båda tjänar rätt ok men där ena parten tjänar väldigt bra i perioder?

Älskar man varandra så borde det inte vara något problem när man pratar om ett gift par med barn. Lägg allt i en stor pott!

Procentuell fördelning av inkomst är en bra modell, enligt mig.

Då betalar visserligen den som tjänar mer pengar lite mer till hushållskassan, men den får ändå mer över.

Båda parterna jobbar mer än heltid och hjälper till lika mycket i hemmet. Paret lägger redan alla pengar i en pott och har ett gediget sparande, målet är snarare att var och en skulle ha lite egna fickpengar som de fritt förfogar över. Vare sig det handlar om motorcykel eller utekvällar. Självklart skulle detta kunna tas från ett gemensamt konto men det skulle kanske kunna vara lättare att unna sig vissa saker när man ser att man har tillräckligt med pengar på sitt egna konto.

Paret hade tänkt lägga upp det som så att ALLA kostnader de har för boende, saker till hemmet, fordon, mat, kläder, större resor etc. betalas gemensamt och sedan läggs en fast summa undan varje månad för sparande. Återstoden av pengarna som då kan variera från några tusenlappar upp till väldigt många tusenlappar från en en månad till en annan hade tänkts fördelas mellan:

Sparande 20%
Hus/Hem 20%
Resor/restaurang/nöjen 20%

40% tot fördelat till:
Vuxen 1
Vuxen 2

Fördelningen mellan resp. vuxen var tänkt att fördelas så att Vuxen1 får sin procentuella del av hur mycket denne tjänat denne månad dvs:
40% pengar kvar efter alla levnadskostnader betalda * (Vuxen1 lön/bådas lön)

Vuxen2 får på samma sätt sin andel. Resultatet blir att om de båda tjänar lika mycket så får de ett lika stort nöjeskonto och om den ene tjänar mer pengar får den också mer pengar att röra sig med.
Jag tycker detta är en rättvis fördelning ur bådas perspektiv då detta göra att båda parter får samma procentsats av sin egen lön men att summan varierar från månad till månad beroende på inkomst.

Den part som tjänar anser dock att den förtjänar mer varvid vi utökade denne personens andel med 3% extra varje månad oavsett om denna tjänar mindre eller mer än sin partner. Detta resulterar alltså i att den som tjänar mest även får procentuellt mest av sin egen lön att shoppa för och i reda pengar kan beloppet bli 3-4 gånger större än partnerns. Detta är då även belopp som denne part troligtvis aldrig kommer göra av med på okynnes-shopping utan det är mer rättvisan som eftersträvas.

Vad anser ni andra är båda förslagen ovan rättvisa eller orättvisa mot någon part?

Personligen håller jag fast vid vad jag tidigare skrev. Vill du köpa en motorcykel för 30.000:- kan väl din dam få köpa en klocka och en handväska, eller för all del en motorcykel om hon vill, för samma belopp om hon vill utan att blanda in vem som tjänar 10.000:- mer än den andra i ekvationen. Vill min fru eller jag köpa någonting vi vill ha så gör vi det. Räkningen delar vi på i slutet av månaden oavsett vad som är köpt. Det som blir över när allt är betalat går till gemensamma investeringar. Visst kan det bli några tusenlappar mer åt ena eller andra hållet någon månad men på det stora hela är vi bägge rätt nöjda.

Nu pratar jag givetvis om i riktiga förhållanden där målet är att leva tillsammans livet ut. Kanske inte i något man haft i sex månader som 22-åring. Älskar man någon så ber man inte om att få spendera lite mer varje månad på sig själv bara för att man tjänar 7.000:- mer i månaden. Ska denna part även slippa delar av hushållssysslorna eftersom den betalar mer av de fasta kostnaderna också? Märklig syn i ett kärleksfullt förhållande i mina ögon, men funkar det bra för er bägge så kör på det!

Tack för ditt svar. Paret har både nu och tidigare gemensam ekonomi men tanken med dessa egna konton är mest för denna personen att känna att de har pengar över att spendera utan att behöva söka accept hos motparten. En form av frihetsbuffert med andra ord. Andra positiva effekter av detta är att man kan bjuda varandra på resor, middagar etc.

Grundtanken är dock att dessa pengar främst skall nära ett specialintresse som ens partner kanske inte fullt ut gillar att stötta ekonomiskt. Exempel:

Ena parten vill spela på casino/betting
Ena parten vill äta dyra luncher ute varje dag
Ena parten vill köpa någon svindyr och "onödig" teknisk pryl.

Nu får varje part en summa avsedd just för detta och i allt övrigt existerar en helt gemensam ekonomi.

Jag och min fru kör på liknande system, det som köps för de pengarna är dock inte utemat och sådant utan faktisk shopping, kläder, skor, teknikprylar, väskor, med mera.

Vi får självklart lika mycket avsatt även om jag tjänar rätt mycket mer. Vi kör dock endast några tusenlappar var och inte så brutalt mycket som du föreslår med 40% av överskottet efter en normal månad.

Tack, de 40% är absolut inte satt i sten men då redan rätt mycket pengar inklusive ett gediget sparande räknas in i vanliga månadskostnader så blir överskottet allt som oftast en mindre del av totallönen.

Hur känner du som tjänar mest när du och din partner får en lika stor del av kakan? Du känner inte att du som faktiskt tjänar mer borde få ha mer pengar att spendera? Varför har ni inte en koppling procentuellt sett efter hur mycket ni tjänar?

I fallet jag beskrev var det ju som så att den som tjänade mer utöver den summan även ville ha ca 3% extra varje månad för att det ens skulle kännas rimligt vilket gjorde att den personen fick allt emellan 50% -300%kronor mer fickpengar varje månad. Motivation var i detta fallet att den personen hade dubbelt så hög nettolön under denna månad.

Grundproblemet för de "vuxna" i den här familjen är inte av födelningsteknisk natur, det verkar ha mer med brist på respekt för varandra att göra. Så det finns inget svar på din fråga. Visst, om du väljer att se den "gemensamma" ekonomin ur ett rent nyttoperspektiv så är en rimlig fördelningsnyckel parternas relativa bidrag till det hela, både i form av pengar in och vad parterna tillför till det gemensamma hushållet.

Ur ett mänskligt relationsperspektiv så kan jag tycka att en lika rimlig födelning är noll-noll. Det vill säga, du ska inte behöva ha något "dolt" konto att smussla undan saker du vet din partner inte accepterar eller som ni egentligen inte har råd med eller kunde lägga bättre på er båda. Kanske ta de där casino-pengarna och lägga på en weekend för båda "vuxna" tillsammans istället...

Att inte VILJA söka accept hos motparten tyder på någon slags störning i förhållandet, kanske en av de "vuxna" i familjen har någon form av autistiska drag? Missbruk eller spelberoende?
Satsa frihetsbufferten på äktenskapsrådgivning istället så får ni ut högre price/performance för kronorna än på nätpoker.

Ha ha, alltså Casino och betting var bara förslag på två kostnader som en part skulle ha och som ens partner typiskt inte skulle vilja spendera semesterkassan på. Just betting är dock inte är aktuella i just detta fallet.

Som jag redan har skrivit sätts det även av pengar för gemensamma intressen likt resor, middagar mm och detta nöjeskonto är tänkt för egen konsumtion och förströelse. Det är inte meningen att man skall undanhålla vad man gör med dessa pengar utan det är mest för att förtydliga hur mycket var och en har att röra sig med ekonomiskt vad det gäller specialintressen.

Som några redan varit inne på kan det vara så att sådana här kostnader jämnar ut sig med tiden och det är onödigt att var och en har en viss summa.

Tittar jag på min umgängeskrets är det typiskt så att ena eller båda parterna vill göra något kostsamt men väljer att låta bli då de inte vågar fråga regeringen med risk för att få nej. I detta fallet pratas det om de eventuella utläggen men det hade ju underlättat ytterligare för egen del om man redan på förhand vet med sig att man har pengarna undanstoppade på sitt nöjeskonto.

Har man gemensam ekonomi så är alla pengar gemensamma, svårare än så är det inte.
Om man inte vill ha gemensam ekonomi så lägger man enkelt upp det på följande sätt:

Båda lägger pengar för
Räkningar
Matkonto
Transport
Pengar/prylar till barnen
Sparande
Nöjen

Pengarna som blir över från respektive lön är ens egna.
Jag ser dock inget positivt med detta, vad spelar det för roll egentligen vem som har tjänat mest pengar? Sålänge man har respekt och kommunikation så fungerar allt bra med gemensam ekonomi.