Vi hade inte problem med sömnen med sonen förutom att han hade jävligt skeva sovtider. Större delen av tiden var han omvänd, och sov mer på dagarna än nätterna. Jag är ganska bekväm, och tror inte på moralkakor - Han fick sova som han ville under bebisåret och jag sov - när han sov!
När han blev 1 så började vi köra mer på rutiner, då handlade det om att väcka honom på morgonen och sedan hålla honom vaken i princip hela dagen. Det där löste sig ganska fort då.
Vi hade en period mellan han var 1 och 1½ år, då han hade nattskräck a'la ställa sig upp i sängen och skrika rakt ut i luften i typ 1-2 timmar, okontaktbar. Det var en jävla pärs - Men, man tar sig förbi det också. Jag tror på alla metoder som fungerar för den enskilda familjen, så länge man inte gör ungen illa. 5 minuter, vagga hela nätterna, väcka, byta av... Ja, allt.
Min son har regelbundna sovtider idag som är att vakna 07-08:00 varje dag och sova mellan samma tider på kvällen. När man är mitt uppe i bebisåret, kan detta känns som en evighet och ett helvete rent utsagt - Lyssna inte på att folk säger att det blir "värre" och att du ska "njuta av bebistiden". De ljuger, det blir enormt mycket bättre. Ha bara fasta principer och rutiner så.